Som inte är ens partner, när det pågått länge och inte går över. Då bör man ju göra något åt det men ni som varit i situationen, hur gick det för er? Hur vanligt tror det här scenariot är? Då menar jag att man lämnar partnern och det inte förekommer otrohet förutom känslorna som kan va svåra att styra.
Har inte varit i din situation men har du inga känslor kvar alls för din partner? Vad är det som gör att det kan bli svårt att styra över känslorna för den andra personen?
Jag lämnade min sambo när jag insåg att jag var kär i någon annan. Förhållandet hade inte varit bra på ett tag men vi tyckte väldigt mycket om varandra så vi ville jobba på det. När jag väl fick känslor för en annan man så gjorde det att jag tog steget och avslutade förhållandet. Jag och "den andra" har varit tillsammans i snart 15 år.
Som inte är ens partner, när det pågått länge och inte går över. Då bör man ju göra något åt det men ni som varit i situationen, hur gick det för er? Hur vanligt tror det här scenariot är? Då menar jag att man lämnar partnern och det inte förekommer otrohet förutom känslorna som kan va svåra att styra.
Jag tror det är väldigt vanligt att få känslor för andra. I min mening är det väldigt få som passar in i den här påhittade monogamin. "Hitta en partner och lev med den hela livet" grejen. Det behöver inte betyda att du inte älskar din partner bara för att du är kär i någon annan. Jag kan vara kär i flera samtidigt. Lever i ett öppet förhållande. För mig passar det bäst. Kanske hade varit något för dig? Sedan är det en annan grej om du inte längre älskar din partner.
Jag fick tillslut känslor för en annan (typ främling) och då tappade jag motivationen att vara kvar i mitt äktenskap. Tänkte på den andra mannen dygnet runt. Han gick inte att få ut systemet.. Relationen med exet hade gått på sparlåga i flera år och vi var väldigt olika emontionellt och sexuellt. När känslorna för en annan slog till så var det dödsstöten. Jag har det bra ekonomiskt och kan leva samma liv utan exet, bor kvar i huset osv. Så steget till separation var stort men ändå ganska litet. Saknar barnen men nu har jag mer energi att vara en bättre mamma då jag slipper städa efter en vuxen man, slipper vara bitter och besviken, och jag kan vila på barnfria veckor. Träffade den andra mannen efter separationen och vi hängde i några månader. Vi båda var kära, men jag visste hela tiden det inte skulle bli en relation då vi levde olika liv i olika städer.. Han var en bra rebound och det var utomjordisk skönt sex. Efter separationen har jag aldrig saknat exet, det är tydligt att kärleken verkligen var borta.
Jag fick tillslut känslor för en annan (typ främling) och då tappade jag motivationen att vara kvar i mitt äktenskap. Tänkte på den andra mannen dygnet runt. Han gick inte att få ut systemet.. Relationen med exet hade gått på sparlåga i flera år och vi var väldigt olika emontionellt och sexuellt. När känslorna för en annan slog till så var det dödsstöten. Jag har det bra ekonomiskt och kan leva samma liv utan exet, bor kvar i huset osv. Så steget till separation var stort men ändå ganska litet. Saknar barnen men nu har jag mer energi att vara en bättre mamma då jag slipper städa efter en vuxen man, slipper vara bitter och besviken, och jag kan vila på barnfria veckor. Träffade den andra mannen efter separationen och vi hängde i några månader. Vi båda var kära, men jag visste hela tiden det inte skulle bli en relation då vi levde olika liv i olika städer.. Han var en bra rebound och det var utomjordisk skönt sex. Efter separationen har jag aldrig saknat exet, det är tydligt att kärleken verkligen var borta.
Åh, önskar att jag hittade energi att ta mig samma väg. Har en liknande situation nu där jag är kär i en annan sedan lång tid men har svårt att ta mig vidare. Svårt att lämna det invanda och att behöva vända upp och ner på tillvaron för man o barn. Känns egotrippat och dumt, men samtidigt livsnödvändigt.
Jag tänker att en relation med den andre skulle kunna bli motivationen jag saknar. Men det blir ju kanske inget, han är också gift och inget har hänt oss emellan. Och jag vet ju att jag måste ta tag i min hemmasituation oavsett. Tiden går. Livet.
TS, jag förstår dig verkligen. Är det på gång att bli nåt med den andre, eller är det mest verklighetsflykt/drömmerier?
Jag har haft "oturen" att ha blivit lämnad många gånger av män. Det har alltid varit för nån annan kvinna och förmodligen var dem otrogna ett tag först.
Alla mina ex har ångrat sig och vill ha mig tillbaka. Med detta vill jag bara säga, tänk dig för.... Är gräset grönare eller bör du vattna din egen trädgård?
Vad många bra svar tack ! Vet allt det här med gräset är inte grönare men har försökt flera år med nuvarande relation och i vissa fall tror jag man kan bli lyckligare i en ny relation trots även det blir vardag . Är inte naiv eller så. Samtidigt så rädd för hur folk ska se på en för man träffat en ny, dömande.
Jag blev djup förälskad i en kollega. Försökte glömma, bytte avdelning men det gick inte över på 3 år. Tillslut tog jag och berättade för min kollega ( och vän) och det visade sig att han kände samma sak. Vi skilde oss från våra dåvarande respektive och blev ett par. Nu, 7 år senare, har vi hus barn och har gift oss är otroligt lyckligare. Våra barn sen tidigare mår också bra och får äntligen se hur ett bra förhållande ser ut och de älskar sitt nya syskon. Att skilja mig och följa mitt hjärta är det bästa jag gjort.