Nej man behöver inte ha vårdnad för att neka att någon adopterar ens barn.
Vore ju fruktansvärt om det var så.
Är man inte gift vid födseln av barnet måste pappan skriva på för att godkänna faderskapet och paret skriva på för delad vårdnad, vill inte mamman kan pappan stämma henne och begära delad vårdnad men det är också vanligt att bara en förälder har vårdnad och den andre har umgängesrätt och då ha varannan vecka eller varannan helg osv eller hur man nu lägger upp det hela,
Men självklart kan inte mamman låta någon annan adoptera barnet utan att den biologiska pappan ge sitt godkännande.

Det finns ju fall i Sverige där pappan bor utomlands och inte träffat sitt barn på många år eller aldrig men är registrerad som pappa till barnet, mamman kan ha levt ihop med en annan man som varit som en pappa till barnet och vill adoptera.
Det går i alla fall inte om inte den biologiska pappan godkänner det och det har varit fall där man inte ens får tag i pappan utomlands.

Det har funnits enstaka fall där man inte vetat om pappan levt eller ej utomlands där en person i Sverige har fått adoptera sitt bonusbarn.

Som sagt det kan finnas fall där man får adoptera utan den biologiska pappans tillåtelse men bara för att man inte har vårdnad har mamman inte rätt att tillåta att någon annan adopterar barnet utan det ska prövas i rätten.
Annars skulle ju alla mammor som inte är gifta och automatiskt vår ensam vårdnad när barnet föds kunna välja att mot pappans vilja adoptera bort barnet eller låta någon annan man adoptera barnet och bli dess pappa.
Det är inte för att pappan inte har vårdnad som mamman kan adoptera bort barnet.
Du skrev att pappan har inte vårdnad och därför har han ingen talan och det är det påståendet som inte stämmer utan det är för att han inte har funnit i barnets liv som kan påverka att han mammans sambo kanske kan få möjlighet att adoptera då han även att han inte har vårdnad.

Det är många barn som bara har ena föräldern som vårdnadshavare och den andre umgängesrätt då man t ex bor i olik städer och det blir krångligt då skolan ska ha två underskrifter osv. 
eller om man bara varit tillsammans en kort tid eller ons och man aldrig bott ihop då får mamman enskild vårdnad men får fortfarande inte låta någon annan adoptera barnet mot pappans vilja.

Den biologiska pappan ska alltid tillfrågas, sen kan det som sagt finnas skäl till att man kör över pappan eller t ex inte hittar honom utomlands osv.

Kan säga att min kollega hade en affär med en annan kollega, dvs hon var singel, han var fortfarande gift men dom diskuterade skilsmässa (men han var alltså otrogen med vår kollega)
Hon blev gravid, han var beredd att lämna frun för henne men hon ville inte bo med honom och till slut bestämde manen att stanna med sin fru.
Han träffade barnet några gånger men sa sen att för sin fru och sina barns skull bestämde han sig för att inte träffa barnet mer.
Men att betala underhåll.

Vår kvinnliga kollega träffade sen en annan man och gifte sig och sonen har sen dess kallat nya mannen pappa och hans föräldrar har med tiden tom blivit farmor och farfar för pojken.
För ett tag sen när nu pojken var 12 år ville "nya mannen" adoptera pojken och pojken vill ju ha honom som han kallat pappa i alla år som pappa.
Dom kontaktade biologiska pappan som bara haft sporadisk kontakt genom åren.
Han sa faktiskt nej till att låta nya pappan adoptera, han ville inte stänga dörrar för framtiden trots att han inte haft knappt någon kontakt.
Han ville att hans tidigare barn i framtiden skulle kunna ta kontakt med pojken dvs när dom blev vuxna, att inte gjort det tidigare var pga hänsyn till sin fru.
Han ville att hans barn i framtiden kanske skulle vilja träffas, han ville inte stänga dörren helt.

När han sa nej till att låta nya mannan adoptera hans son, skulle dom kunna ha dragit det till rätten och ja kanske skulle dom ha fått igenom det men dom ville inte att sonen skulle uppleva det.
Även om nya mannen är som pojkens pappa ville dom inte att han i framtiden kanske ändå skulle tänka igenom allt och då ändå reagera på att biologiska pappan faktiskt sagt nej  till adoptera bort honom.
Senare som vuxen kanske pojken ändå ville ta kontakt med biologiska pappan och syskon.

Men visst kan det gå att adoptera bonusbarn men det är mycket att ta hänsyn till innan, ofta säger kanske bio pappan ja men säger nej är de inte säkert att adoptionen går igenom.
Men i vissa fall gör dom det och i ts fall finns stora möjligheter men man kommer ju att höra med biopappan om det det finns möjlighet att nå honom för att höra hans åsikt. Han kanske är ok med adoptionen.

Ja jag har läst lagen, jag är inte jurist så jag kan inte allt man jag har faktiskt pluggat juridik.
Återigen så vill jag bara påpeka att det är inte för att han inte har vårdnad som han inte behöver ge sitt godkännande för det är det många pappor (och en del mammor som inte har) utan det är för att han inte har haft något umgänge eller kontakt med sonen plus att han inte har vårdnad som kan göra att ts sambo får adoptera utan biopappans godkännande.
Jag skriver precis som du säger i sista raden att man kan gå emot en biopappas godkännande som t ex i ts fall.
Men man kan inte köra över en förälder pga att den inte har vårdnad utan det måste vara flera skäl för att göra det.

Jag är inte säker på om du förstår vad jag menar, vi menar samma sak när vi säger att det finns fall som t ex ts där pappan inte har varit närvarande och där rätten kan bestämma om adoption däremot var det det  du skrev tidigare om att pappan inte hade vårdnad så därför behövdes inte hans godkännande.
Det var det jag alltså det jag påpekade inte räckte för att kunna adoptera.
Det går alltså inte för en mamma att bestämma mot pappans vilja att någon annan ska adoptera barnet hur som helst bara för att han inte har vårdnad , om en pappa vill ha umgänge eller annan kontakt kan inte mamman bestämma om adoption om inte pappan är skadlig för barnet på något sätt, man utgår ifrån barnets bästa och vill pappan behålla kontakt med barnet gäller det.
Det handlar alltså inte enbart om att pappan inte har vårdnad, det vore ju förskräckligt.
Men i fall som ts när pappan inte brytt sig om barnet på många år kan rätten bestämma om att styvpappan får adoptera om det anses som det bästa för barnet.
Det måste alltså vara fler anledningar till att rätten låter någon annan adoptera ett barn, går biopappan med på det är det ju inga problem men vill inte biopappan att barnet ska adopteras av styvpappan är det rätten som avgör.
Det avgörs i fall från fall, ofta går det inte så långt för om biopappan ändå inte är intresserad av barnet brukar han heller inte gå emot adoption.
Dom fallen du tar upp hos lawline är just sådana fall där pappan inte varit närvarande och där det kan gå att få barnet adopterat av styvpappan,
det jag pratar om där det inte gäller är när det finns en pappa som vill ha kontakt eller umgänge och då gäller inte att bara mamman har vårdnad för att få igenom den utan bra orsak.

Om ett par är sambos men separerar innan barnet är fött får ju mamman automatiskt ensam vårdnad, då kan inte mamman  te x pga ilska mot pappan låta någon annan adoptera barnet mot pappans vilja, det skulle rätten inte godta, det är det jag menar med att det inte räcker med enbart  att han ensam vårdnad utan det gäller som sagt att pappan inte har varit närvarande under en längre tid t ex och inte visat intresse då kan rätten ge någon annan rätt till adoption.
Annars skulle ju ogifta män inte ha samma rätt till sina barn som mammorna.
Mammorna skulle ha övertaget och kunna hota med bort adoption.

Nu blev det långa förklaringar och egentligen har det inte med ts att göra då i hennes fall ju finns en frånvarande pappa så ts och hennes sambo har troligtvis utmärkta chanser att få igenom en adoption.