Klara av all kärlek?

Jag har fått flera barn i mitt liv och jag upplever att de allihopa är en ovärderlig gåva från Gud.

De är små mirakel, fantastiska individer och jag älskar dem så högt. Men på något sätt känns det som att jag inte klarar av att känna all denna kärlek? Känner mig som den sämsta mamman när jag bara är rädd för närheten från barnen.

Någon som förstår? Är det fel i huvudet på mig eller beror det på att jag inte fått sova på över ett år?