Sambo vill plötsligt adoptera - och snabbt ska det gå

Hon har inte tid att vänta. Om du älskar henne tycker jag att du ska vara normal och ta hela paketet - familjeskapande. Annars kommer hon inte vara med dig hela livet. Hon kommer skaffa barn ensam om du bara är ute efter sex som du är nu. Tycker du utnyttjar henne för du vill att hon ska vara dig trogen, du tar sex och hennes dyrbara tid men går inte helhjärtat in i det, skapandet av en lycklig familj. Hon vill ha familj. Du vill bara ha tjej och ligga och att hon ska vänta tills hon inte kan få barn längre (vilket kan vara om ett år). Jag tycker hon ska göra som hon gör och inte vänta på att du kanske eventuellt blir redo i framtiden och då är ju hennes chanser till barn över. Tycker hon ska skaffa barn ensam och sedan ha ett förhållande med en man som kanske själv har barn så blir det en familj. Om du är seriös med henne tycker jag att ni ska adoptera detta barn.

Läste igenom hela ditt inlägg ytterligare en gång.

För guds skull! Lämna henne!

Det där om att hon aldrig kommer låta en man stå iväg för att hon ska gå barn. Fyfan!

Hennes krav på att få ett barn är mycket större än den eventuella kärlek hon känner för dig.

Gå vidare. Läs sedan denna tråd igen om några år och känn då lättnaden.

Tänker han bara på sex för att han inte vill skaffa barn?! Du tror inte att han genuint älskar henne?

Varför är han inte seriös med henne då när de är så gamla? De är ju inte 18 liksom. Det normala är ju att familj ingår i paketet när ett seriöst förhållande skapas i den åldern de båda är i.

Vadå "normala är ju att familj ingår i paketet när ett seriöst förhållande skapas i den åldern de båda är i". Säger vem då? Finns många par som väljer att inte skaffa barn och är inte mindre en familj för det eller mindre normala för den delen heller.

Ja om båda inte vill ha barn ja. Det vanligaste är dock att en kvinna vill ha barn, speciellt om hon träffar den rätte. Vill han inte samma bör han inte stjäla hennes värdefulla tid. En man ska inte stjäla en kvinnas tid.

Hur kan ni veta så säkert att det är omöjlighet för henne att adoptera i kina om hon är kinesisk medborgare? Förstår inte ni som raddar upp regler för adoption och då utgår från regler när det handlar om ett svenskt par som vill adoptera ett utländskt barn. Det är väl en helt annan sak i den här situationen. Ni vet ju inte om hon får adoptera själv, om hon måste ha slutat med IVF, om hon måste var gift etc. Har ni källa på hur det fungerar att adoptera i Kina om man är kinesisk medborgare så kan ni väl hänvisa till det istället.  

Hon har ju valt att leva med honom trots att hon vet att han inte vill ha barn. Hon kan ju ändå inte få barn så TS kanske tolkat det som att det funkar att leva med honom, eftersom det inte spelar någon roll.

Mitt ex var dock korkad på riktigt, ville ha barn och visste att jag inte hade något som helst behov av det. Tydligen var det okej, ett liv med mig var viktigare. När jag några år senare fortfarande inte ändrat mig fick jag höra att det var mitt fel att exet var barnlös...

Hon bör då skaffa barn ensam, naturligtvis. Hon kan vara med vilken man som helst och skaffa barn ensam samtidigt. Det får ts finna sig i. Tycker hans kvinna ska adoptera som ensamstående eller pröva med en privat donator. Ts måste ju inte bli pappa. Jag hoppas att kvinnan blir mamma med eller utan ts och inte sätter en dum man före sin egen lycka, inte sätter en mans behov framför sina egna utan skaffar barn som hon vill och sedan en man att ha familj med. Ts och kvinnan har olika livsmål så då bör var och en förverkliga sina. Hennes liv kan ju inte bli totalt misslyckat för att Ts vill det och för att det passar honom, det förstår han säkert. Älskar han henne så stöttar han henne i att hon uppnår sina livsmål, även om det innebär att de går skilda vägar.

Fast även om myndigheterna i Kina inte bryr sig så kan jag lova dig att myndigheterna i Sverige gör det och ni måste ju självklart gå igenom en adoptionsprocess som alla andra. Och ni har ju ingen förtur till barnet bara för att det är hennes mamma som hittat flickan, det är ingen kattunge ni pratar om.

Kan inte flickvännen adoptera barnet som ensamstående i Kina för jag antar att hon är kinesisk medborgare? Om nu barnet ens är tillgängligt för adoption utifrån kinesiska myndigheter och lagstiftning. Men jag tycker det låter skumt. Har inte förstått det som att barn hittas i Kina utan att någon bryr sig nuförtiden... men kan ha fel förstås. Beror säkert mycket på region.

Jag fattar inte varför du skaffar barn överhuvudtaget när du inte till 110% vill.

Det låter lite som du får välja. Din flickvän och barn eller ingetdera. Hon är fast besluten att vilja ha barn och det är en så pass stor önskan som är svår att förhandla bort, hon kmr troligtvis inte bli lycklig förrän ni testat allt. Barn är det bästa som finns och du kommer aldrig ångra ett barn! Vad gäller adoption så är det som alla andra skriver olagligt att ta in ett barn utan papper och allt sånt där och skulle ni vilka adoptera är det lång process och giftermål o.s.v. Jag tänker att om inte ivf funkar så testa äggdonation först. Då får din flickvän bära barnet och ni kan välja donator som är lik henne etc. Många ställer sig i kö för adoption samtidigt (lite i smyg) eftersom åren försvinner iväg annars och då blir hon för gammal! Lycka till!

Är sambon kinesisk medborgare? I så fall kanske det går rent praktiskt om det liksom är en inhemsk adoption? 
Däremot är det inte alls okej att adoptera utan att du är med på saken. Och inget du ska behöva ta ställning till helt plötsligt. 

Jag tycker att ni har gjort hittills en spännande och utmanande resa. Hon har sefan många år varit inne i processen och du har hoppat på tåget nu. Det är en process som mognar och det tar tid.

Vi har själva varit i en liknande situation men sambon ville själv också absolut ha barn så som jag.

Misslyckade IVF er och sedan gick vi in i adoptionsspåret.

För Kina måste ni har varit exakt i 2 år. Annars får man adoptera som ensamstående men då får ni så klart inte bo i samma lägenhet. Detta kommer ju märkas vid kommunens medgivarutredningen. Det tar mellan 2-6 månader beroende på kommunen. Utredningen kan ni göra innan ni är gifta men är bara giltigt i 3 år (fram tills dess måste barnet hämtas). En så kallad enskild adoption i fallet av ett barn som man känner så kan processen ta längre tid en vanliga adoptioner. Låter ologiskt men är oftast så. I vår föräldrargrupp var ett par där kvinnan var från Kina, mannen svensk, de ville adoptera ett syskonbarn från Kina, de började processen för 2 år sedan. Pojken blir bara äldre och äldre och det är oklart när han får komma över. Detta är hemskt för barnet att stå där mellan stolarna.

Hon har större chans att adoptera ett barn själv och det tar kanske bara 1 år faktiskt men generellt har alla de barn special needs och inte sällan också ett funktionshinder. Mitt råd... fundera på att gemensamt gå en bra adoptionskurs. Det är ändå kraven för midgivareutredning. Min sambo var som du när det kom till adoption men sen var vi på kursen och både hans tänker ändrades men även mina. Jag var tidigare totalt övertygad att vilja göra det men inte efteråt.

Vi gick över till äggdonation sedan. Oftast är det ju äggkvaliten som gör att IVF med viss ålder inte fungerar. Är hon 39 så brukar kvalitén vara ganska dålig om man inte lyckades... om inte andra kända hinder föreligger. Embryoadoption är också ett alternativ.

Adoption "nån gång i framtiden" är väl inte aktuellt om man är 39 år. Det finns åldersgränser för adoption. Jag förstår att situationen är jobbig när ni vill så olika i en fråga där det inte går att kompromissa. Men hon har unte tid att vönta.

Däremot har jag mycket svårt att tänska mig att det går att geno möra en internationell adoption av ett okänt barn privat på det sätt hon verksr tänka. Det låter inte etiskt lämpligt alls.

Hon har inte tid att vänta. Om du älskar henne tycker jag att du ska vara normal och ta hela paketet - familjeskapande. Annars kommer hon inte vara med dig hela livet. Hon kommer skaffa barn ensam om du bara är ute efter sex som du är nu. Tycker du utnyttjar henne för du vill att hon ska vara dig trogen, du tar sex och hennes dyrbara tid men går inte helhjärtat in i det, skapandet av en lycklig familj. Hon vill ha familj. Du vill bara ha tjej och ligga och att hon ska vänta tills hon inte kan få barn längre (vilket kan vara om ett år). Jag tycker hon ska göra som hon gör och inte vänta på att du kanske eventuellt blir redo i framtiden och då är ju hennes chanser till barn över. Tycker hon ska skaffa barn ensam och sedan ha ett förhållande med en man som kanske själv har barn så blir det en familj. Om du är seriös med henne tycker jag att ni ska adoptera detta barn.

Så är det. Det är omöjligt att göra en adoption tillsammans även om jag är med på noterna. Men hon menar på att en ensamstående adoption är fullt möjlig.Jag är rädd för att du har helt rätt.

 

Jag vet inte vart i min text jag ger intryck utav att bara vara ute efter sex? Jag tror du gör massa dumma antagande här istället och tycker att du kan leta dig tillbaka till Flashback och hänga med andra 17-åriga drägg där.Vårat förhållande har aldrig handlat om "bara sex". Vi är ju för fan sambos.

Dock vill jag säga att jag börjar tro att du har rätt. Jag har inte möjligheten att göra henne lycklig: jag räcker inte till. Hennes längtan efter barn var inte uppenbar i början utav förhållandet men den har vuxit sig starkare och starkare. Bäst hade varit för henne att adoptera själv, att jag lämnar och att hon hittar en man som vill leva detta typ utav liv. Så där har du rätt iaf.