Jag hoppar in i tråden här. Fick missfall i söndags, v 5+6. Fick det bekräftat som komplett och redan avslutat på kvinnokliniken, och har redan slutat blöda konstigt nog men enligt VUL finns inga rester kvar iaf.
Nu vill jag bara bli gravid igen!!
Jag är själv så öm i ryggen och det ömmade lite typ långt ner i magen på vänster sida idag när hade sex så jag hoppas att det är ett tecken på ägglossning snart. :)
Hoppas på det!
Har haft sjuuuk älvärk inatt, fick värma vetekudde och svårt sova...har ett par gånger i livet haft så ont att jag kräks av ägglossning och bara ligger o kallsvettas, så illa var det inte nu men inte heller långt bort. Har ofta haft värre äl efter missfall och förlossningar...så var väl därför. Idag är det något bättre så nu borde ägget släppt iaf och två veckors lång väntan har börjat...
Idag började jag blöda, mitt andra missfall på raken. Just nu känns sorgen oändlig trots att jag varit inställd på det sen mina graviditetssymptom försvann för en vecka sen. En del av mig vill bara försöka igen men en större del av mig känner att jag nu behöver en paus. Låta en mens komma, inte leva som gravid en stund och låta kroppen återhämta sig en cykel åtminstone. Samtidigt vill jag inget hellre än att bli gravid så snart som möjligt och att se nära och bekanta lägga ut matbilder skär in i själen. :(
Men steg ett, nu ska jag först blöda klart...
Fick konstaterat MA när jag var på VUL i torsdags, började blöda kraftigt senare samma kväll. Mitt andra missfall på raken, hade ett i augusti och sen ett nu. Vi har bestämt oss för att ta en paus nån månad så min kropp och själ får vila lite nu...
Tänkte precis på en annan sak med den här gruppen. Hur hemskt tragiskt det än är för oss alla som drabbas av de här upprepade missfallen så känns det ändå bra att se att man inte är ensam. Förut visste jag inte om NÅN som drabbats av missfall och när jag fick mitt andra på raken så kände jag mig så otroligt nedslagen. Vad är oddsen för det liksom? Men doktorn på gym så att det ändå är väldigt vanligt och i den här gruppen blir det synligt, man är inte ensam.
ÄL+2 idag. Första ägglossningen sen första mensen efter mitt MA.
Kunde inte tro att så många känslor kan få rum i en samtidigt. Att man slungas mellan att hoppas på graviditet, att tänka att det inte alls tagit, till att redan se sig som gravid och nojja över missfall....
Nån annan som är runt ägglossning nu?
Det med pilar är från igår (fastna inte riktigt på bild).