• Lör 20 jun 2020 17:28
    1215 visningar
    637 svar

    Följas åt till ny graviditet efter MA/Missfall/Avbruten graviditet

    Tänkte att det måste ju finnas fler som kämpar med barn men just varit med om en misslyckad graviditet. Här tänkte jag att vi kan följas åt när vi letar efter våra nya cyklar, nya plus och känslor och oro inför att bli gravida igen.

    Vi kämpar med syskon till sonen på 5 år.

    Blev gravida I mars efter 11 månaders försök. Men fick avbryta förra torsdagen pga fosterskador. Hoppet är inte ute, utan vi vill försöka direkt igen.

    Jag känner mig stressad för allas våra åldrar. Vill inte ha för länge mellan barnen, men verkar inte ha något val. Jag är 34, maken 37.

    Nu är jag på sluttampen med avbrytandet med spottings och väldigt väldigt svagt graviditetstest. Så snart hoppas jag att kroppen hittar tillbaka.

Svar på tråden Följas åt till ny graviditet efter MA/Missfall/Avbruten graviditet
  • Sön 21 jun 2020 01:12
    #11
    ESemlan84 skrev 2020-06-20 21:32:38 följande:

    Tack. Tänkte ni försöka igen direkt eller vänta en cykel? Det positiva är ju att ni iaf kan bli gravida och den här gången var det otur.


    Vi kommer försöka igen direkt. Vill inte missa någon chans. :)
    Nässelfjäril skrev 2020-06-20 22:02:21 följande:

    Såhär i efterhand gick det nog så bra det bara kunde ha gått. Där och då var det hemskt, men allt kom ut och inga komplikationer.

    Känner igen frustrationen alltför väl. Att få det där blodet som en påminnelse vid varje toalettbesök var rent ut sagt skitjobbigt. Jag blödde i exakt två veckor efter, sedan dess har det inte ens kommit så mycket som en brun flytning. Hoppas du är inne på slutklämmen! Åtta dagar efter att blödningarna upphörde fick jag positivt utslag på äl-stickorna.

    När jag fortfarande blödde ville jag bara att det skulle ta slut så kroppen kunde komma igång. Sedan besatt av att äl skulle komma igång. Nu för att mensen ska komma eller utebli. Har jag turen att bli gravid igen lär jag inte vara avspänd och orosfri direkt...


    Du beskriver exakt så som jag känner med.

    Jag vet doxk att jag hade en rest kvar som de räkna med skulle komma ut med blödning. Men är väldigt tveksam. Nåväl, varit blödfri två dagar, tills ikväll. Börja blöda igen och fått stark värk så sitter på gynakuten nu och väntar på läkare.
    Forgetmenots skrev 2020-06-20 22:06:42 följande:

    Åh så hemskt! KUB är ju sådan milstolpe så att först få höra att allt ser bra ut för att sedan få helt motsatta besked måste ha varit oerhört chockartat.

    Använder du också Natural Cycles?

    Jag blödde i 9-10 dgr efter missfallet och på dag 18 hade jag ÄL. Mensen kom sedan på dagen den var beräknad att dyka upp och nu hade jag ÄL på dag 15. Brukar ha på dag 12-14. Känner igen den mycket tydligt utan NC men är skönt att ha den som stöd och att få svart på vitt att tempen stiger.

    Jag håller verkligen alla tummar och tår för din kropp återhämtar sig så snabbt du önskar. Känner verkligen igen mig i att vara mitt uppe i sorgen men samtidigt inte kunna vänta på att få försöka på nytt. Många känslor från alla håll, minst sagt.


    Nej men jag använder fertility friend, också temp.

    Det är just det, hur mycket sorg man än känner så har jag insett att ju mer jag lägger tankarna på att försöka bli gravid igen desto lättare blir det svåra att hantera.

    Känslorna är verkligen all over. Så märkligt. Det här skulle ju vara en så sjukt lycklig tid där man bara skulle få njuta av bebismage och framtidsplaner. :(
  • Sön 21 jun 2020 09:40
    #12

    Här är en till som försöker efter ma (V 8+2) i februari 2020. Fått 4 ägglossningar sen dess. Är nu på ÄL+6 (3e försöket). Vi valde att vänta en ägglossning och mens innan vi började försöka igen.

    Fick ta mifepristone (som tydligen kan påverka hormonerna upp till 1 år..) sen cytotec för att få ut allt. Största skillnaden för mig före och efter ma är att hormonerna är i obalans. Får till exempel inget äggvitesekret vid ÄL, oregelbunden mens samt oregelbunden Blödningsmängd. Men hoppas att vi får plus snart.

    Innan ma blev vi gravida exakt 2 månader efter pillerstopp och hade redan ägglossning 1 vecka efter jag slutade med piller. Så kroppen har ju fungerat och vi blev snabbt gravida. Men nu när vi är på 3 e försöket och kroppen fortfarande är i obalans så blir jag stressad. Folk runtomkring för barn från höger till vänster och vissa har varit ?hoppsan vi är gravida?. Bara fortsätta kämpa!

    Lider med oss alla som gått igenom ma/missfall. Vad man blir knäckt och efteråt! Kram till er alla

  • Sön 21 jun 2020 11:47
    #13
    Steeph skrev 2020-06-21 09:40:35 följande:

    Här är en till som försöker efter ma (V 8+2) i februari 2020. Fått 4 ägglossningar sen dess. Är nu på ÄL+6 (3e försöket). Vi valde att vänta en ägglossning och mens innan vi började försöka igen.

    Fick ta mifepristone (som tydligen kan påverka hormonerna upp till 1 år..) sen cytotec för att få ut allt. Största skillnaden för mig före och efter ma är att hormonerna är i obalans. Får till exempel inget äggvitesekret vid ÄL, oregelbunden mens samt oregelbunden Blödningsmängd. Men hoppas att vi får plus snart.

    Innan ma blev vi gravida exakt 2 månader efter pillerstopp och hade redan ägglossning 1 vecka efter jag slutade med piller. Så kroppen har ju fungerat och vi blev snabbt gravida. Men nu när vi är på 3 e försöket och kroppen fortfarande är i obalans så blir jag stressad. Folk runtomkring för barn från höger till vänster och vissa har varit ?hoppsan vi är gravida?. Bara fortsätta kämpa!

    Lider med oss alla som gått igenom ma/missfall. Vad man blir knäckt och efteråt! Kram till er alla


    Men oj. Har inte hört att den kan påverka hormonerna efteråt :O
  • Sön 21 jun 2020 12:00
    #14
    PelloBello skrev 2020-06-21 11:47:17 följande:

    Men oj. Har inte hört att den kan påverka hormonerna efteråt :O


    Jag följer Jenny Koos som just pratar om hormoner, biverkningar etc. Hon sa att det KAN skapa obalans och det kan sitta upp till 1 år. Och det är ju för att mifepristone stänger av all progesteronproduktion (anti hormon för att graviditeten ska avslutas). Men jag håller hoppet uppe och tänker att så länge jag har ÄL så fungerar kroppen någorlunda.
  • Sön 21 jun 2020 12:49
    #15

    Pellobello - hoppas du blev väl omhändertagen på gynakuten. Varje bakslag blir som ett slag i magen.

    Ledsen över att fler behöver gå igenom det här, men skönt att höra att det finns fler som känner igen känslorna efteråt.

  • Sön 21 jun 2020 13:54
    #16
    Steeph skrev 2020-06-21 12:00:52 följande:

    Jag följer Jenny Koos som just pratar om hormoner, biverkningar etc. Hon sa att det KAN skapa obalans och det kan sitta upp till 1 år. Och det är ju för att mifepristone stänger av all progesteronproduktion (anti hormon för att graviditeten ska avslutas). Men jag håller hoppet uppe och tänker att så länge jag har ÄL så fungerar kroppen någorlunda.


    Läskigt. Hoppas det återställer sig snart!
  • Sön 21 jun 2020 13:57
    #17
    Nässelfjäril skrev 2020-06-21 12:49:31 följande:

    Pellobello - hoppas du blev väl omhändertagen på gynakuten. Varje bakslag blir som ett slag i magen.

    Ledsen över att fler behöver gå igenom det här, men skönt att höra att det finns fler som känner igen känslorna efteråt.


    Jodå, va bara några timmars väntan såklart. Men det gick bra. Fanns lite innehåll, men inte vävnad eller hinnor som hon såg, utan mer som blod, så inget som behöver hjälp med att komma ut.

    Märkligt nog går jag och hoppas på en större blödning nu, rensa systemet lixom.

    Ja det är just därför jag tänkte starta den här tråden. Känns som man är ensammast i världen med sina känslor. Hur tragiskt det än är, så är det samtidigt skönt att känna att det finns fler som vet vad man går igenom.
  • Sön 21 jun 2020 14:18
    #18

    Hej!

    Jag beklagar :( jag hade också ett missfall den 7/5 och fick sedan min mens den 9/6, borde ha ägglossning nu i dagarna som kommer och jag håller såklart tummarna. Det är väldigt svårt, men försök njuta!!! Jag har ställt in mig på att det kommer ta evigheter igen, hade varit utan kopparspiral sedan juni 2019 , så vi hade kört utan dryga 1 år..:(

  • Sön 21 jun 2020 15:41
    #19

    Hoppar gärna in här!

    Jag och min sambo blev oplanerat gravida i december 2018, vi blev förvånade men jätteglada. Blev dock ett missfall i vecka 6. Vi har sedan dess försökt bli gravida igen utan resultat. Nu har det gått 1,5 år och vi står i kö på utredning, men tack vare corona så vet man ju aldrig när det blir av, och nu är det ju ändå sommaruppehåll.

    Är idag på äl+5 och vi körde denna månaden med bisolvon och för första gången ferti-lily(befruktningskopp, ja vi börjar bli desperata).

    Vi har provat bisolvon några cykler tidigare utan att något har hänt, men varför inte igen tänkte vi.

    Har igår och idag varit något helt fruktansvärt nedstämd och snudd på deppig, sådär att man undrar vad meningen med livet är. Längtar nästan tills jobb imorgon så man får tänka på annat!

    Folk runtomkring oss blir gravida på löpande band just nu, och gärna också på typ första försöket. Man är ju inte bitter... (:

  • Sön 21 jun 2020 19:54
    #20

    Fick Misses abortiv i januari 20/6 (v.11) och sen missfall i onsdags 17/6 (v.8+0) Blöder fortfarande så antar att det snart är klart. Har en dotter på 16 månader och hon var med hjälp av ivf. Nu sitter jag här och funderar på hur man skall orka sig igenom dessa första veckorna av oro igen om man blir gravid. Hatar att vänta och vänta och oroa sig varje gång man torkar sig. Om det skall komma blod eller inte. Hur gör ni får att inte förlora er helt i de där första veckorna? Och hur gör ni för att orka ladda om och försöka igen.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...