Inlägg från: osäkerpappa2020 |Visa alla inlägg
  • osäkerpappa2020

    Min son vet inte att det är jag som är hans biologiska pappa

    En lång historia kort. 

    Jag har två barn 7 & 5 år, den ena levde jag tillsammans med när jag och exet fortfarande var tillsammans och jag är för hen och för alla andra hens pappa. 
    Min yngsta föddes efter att vi gick isär, således så var jag mer frånvarande under hens första tid pga vi inte levde ihop. Ungefär när hen va 1 år, så träffade mamman en ny, dom lever ihop än idag och har ytterligare 2 barn ihop. 

    Problemet är att min yngsta tror att hen är hens biologiska pappa och säger att jag bara är min storas pappa. Hen kallar mig pappa, men att jag är inte hens riktiga pappa. 

    Jag har tagit upp detta med barnens mamma, men hon tycker inte att hen är redo och tycker inte vi ska ta upp det och berätta, för det kan skada mer än göra nytta. 

    Jag mår ärlig talat riktigt dåligt över situationen och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag har sagt att jag vill att vi gemensamt berättar för barnen, men hon tycker Inte att vi ska göra det. 

    Jag har pratat med familjerätten som tycker att det är riktigt konstigt att det är så och tycker att vi absolut ska berätta! Hur ska jag gå vidare? Ska man kanske försöka få till ett samarbetssamtal hos familjerätten? 

  • Svar på tråden Min son vet inte att det är jag som är hans biologiska pappa
  • osäkerpappa2020

    För att reda ut vissa delar. Jag har idag ungen vårdnad, pga jag i syfte att vara snäll mot mamman valde att avskriva den så hon kunde vara hemma mammaledig så länge som möjligt. Nu är föräldradagarna snart slut och då kommer vi skriva avtal och göra om till delad vårdnad igen.

    Jag har barnen idag ca 10-12 dygn per månad, båda två, ingen skillnad mellan barnen. 
    Jag vill poängtera att jag absolut inte vill frånta styvpappan sin roll som styvpappa, jag vill enbart att båda mina barn ska veta om att jag är deras pappa och inte höra minstingen säga att jag inte är hens pappa utan bara den stores och behöva ljuga för andra barn och vänner när jag har med barnen för att spela på exets lögn så inte barnen får veta något på fel sätt. 

    Anledningen till att det är såhär, är för att jag är för jävla mjäkig mot mamman, jag vågar inte stå på mig själv utan har alltid lagt mig platt och köpt det hon säger. Men med tiden så har jag mer och mer sett att det går inte, det är inte hållbart för mig eller någon.

    Jag har hela tiden funnits i bilden, från dag 1, men i varierande grad pga barnets då ringa ålder och behovet av mamman första tiden osv. 

    Är en "god" relation värt mer än att stå på mig och vilja ta upp detta med barnen? Vad är en "god" relation värd när jag mår dåligt pga det här?
    Snälla ge mig mer motivering och hjälp för att våga stå på mig...

Svar på tråden Min son vet inte att det är jag som är hans biologiska pappa