Hur mycket pratar era 2-åringar?
Jag har en tvååring som pratar en hel del. Försöker säga meningar med fyra ord, typ ?mamma gå köket nu?.
-
-
Svar på tråden Hur mycket pratar era 2-åringar?
-
Ja ok.legomum skrev 2020-06-27 21:40:50 följande:
Jag tycker du ska släppa detta, du jämför ditt barn med andras och det blir helt fel. Barn är inte stöpta i samma form och de har inte samma förutsättningar (inte ens syskon har samma förutsättningar), då blir resultatet inte det samma heller.
Läs istället om barns utveckling mellan 1-2-3 år så kan du själv följa ditt barn och jämföra med böcker. Böcker som bara tar upp det generella, det mest vanliga i när barn lär sig saker. Googlar du lite så kommer du inse att det du läst i denna tråd inte är helt ovanligt och det är många som faktiskt lär sig saker tidigt.
Finns även på youtube att se filmer när små barn kan mer än det vanliga.
Men du ska vara stolt över ditt barn precis som h*n är i utvecklingen, ditt barn är inte mindre värd och ingen tycker att ditt barn "inte kan någonting".
Ditt barn är helt underbar och go precis som jag tycker om mina.
-
Varför skulle inte det stämma, bara för att du önskar det?Puddi skrev 2020-06-27 19:49:20 följande:Ta bort inlägget. Det är rent påhitt att en 2-åring kan alfabetet etc. Jag tror och hoppas att alla inser att det här inte stämmer.
Min äldsta dotter kunde hälften av bokstäverna när hon började förskolan vid 15 månader, och innan 2 års ålder kunde hon hela alfabetet i ordning. Alla färger sedan hon var 1. När hon var 2 år sade hon "titta på nalle Puh boken", och när hon var 2,5 år sade hon "jag vill ha lila nagellack på vänster lillfinger". Hon knäckte läskoden vid 4, men har inte haft något intresse av att läsa, och tycker fortfarande det är tråkigt, nu när hon är 8 tyvärr.
Min yngsta dotter sade mest "da-da" när hon var 2 år. Sedan började hon prata mycket, men det var ingen annan än vi i familjen som förstod innan hon fyllde 3 år då hon har svårt med vissa uttal. Hon kunde alfabetet vid 3. Hon läste flytande vid 4 år.
Det är inte ovanligt. Vad vill du uppnå med tråden? -
Ta DU bort DITT inlägg mänska! Du är sjukt provocerande. Det enda du vill höra är att ditt barn är smartare än alla andra barn och du blir sur så fort du förstår att det finns många tvååringar som är bra mycket före ditt barn. Min son kunde hela jävla alfabetet innan han var två. Så det så. Bara för att ditt barn inte kan det så betyder det inte att andra barn kan. Jag har ett starkt minne när sonen började ny förskola precis när han fyllt tre. Jag var med några dagar för att skola in. Satt med sonen i knät bredvid läraren och pratade. Då pekade sonen på en skylt där det stod SILVERTÄRNAN och så stavade han sig igenom hela ordet. Läraren satt med öppen mun och bara tittade storögt på mig. Har aldrig sett någon tappa hakan så innan. Hon hade aldrig varit med om något liknande. Då förstod jag att det kanske inte var helt vanligt. Jag har alltid uppmuntrat sonen, men du TS måste inse att barns utveckling inte är någon tävling. Med den åsikten kommer du att skada ditt barn. Ditt barn kommer att tro att det är viktigt att prestera för att bli älskad.Puddi skrev 2020-06-27 19:49:20 följande:
Ta bort inlägget. Det är rent påhitt att en 2-åring kan alfabetet etc. Jag tror och hoppas att alla inser att det här inte stämmer.
-
Vi är ofta på bibblan (innan corona)och lånar nya böcker och så får han nörda ner sig i precis det han känner för att läsa om just då. Vi har också som princip att han får köpa alla böcker han vill ha, så vi har väldigt mycket böcker hemma. :) Just dessa delar behöver vi inte stimulera så mycket mer för det gör han så bra själv, utan vi fokuserar mycket på det som han har lite svårare för t ex sociala relationer. Han är en känslig kille utan bråkiga syskon så han har ibland svårt att förstå andra barns burdusa sätt och elakheter och Blir då lite snarstucken. Han vill också väldigt gärna styra och ställa i leken om han inte får något motstånd. Vi låter han därför alltid få ta med kompisar hem och hjälper till med att guida i sociala relationer. Den intellektuella stimulansen är mer åt hållet att diskutera det han läser om och utveckla hans sätt att argumentera och berätta om det han läser och förklara det som han inte förstått. Vi har också pratat med skolan flera gånger om att han känner att han inte lär sig något nytt och de försöker kanske lite (han får t ex välja böcker från mellanstadiets bibbla istället för de som övriga klassen läser), men de gör inte tillräckligt upplever jag tyvärr.trollhona skrev 2020-06-27 12:57:58 följande:
Spännande! Ser samma tendenser hos min son, (kan alfabetet, siffror, färger, mm mm) Hur har ni gjort för att stimulera hans lärande så han inte blir uttråkad? Vi har jobbat med att lära klockan just nu, men tänker att kanske ett instrument kan vara något att jobba på senare.
Mmm svenska skolan ja, den spik som sticker ut är den som slås ned...
-
Så, "ja ok" betydde "nu skall jag hårdträna henne på alfabetet, och jag startar en tävling (tråd) om vilket barn som lär sig först"?Puddi skrev 2020-06-27 22:26:31 följande:Ja ok.
-
Ja, det är en rolig grej bara, ingen hårdträning, en rolig grej som gör att man kan hitta lite extra motivation.Ellie skrev 2020-06-28 21:59:44 följande:
Så, "ja ok" betydde "nu skall jag hårdträna henne på alfabetet, och jag startar en tävling (tråd) om vilket barn som lär sig först"?
-
Det låter som ni definitivt gör rätt. Kan tänka mig att just sociala relationer kan påverkas så mycket till följd av hans mentala utveckling också. Barn har ju inte samma uppfattning som vuxna kring vart man ligger på intellektuell nivå, och då kan det kanske bli diverse kommunikationsproblem. Ledarrollen tas ju gärna av barn som är lite mer framåt, så det låter naturligt.Bärryhosch skrev 2020-06-28 13:24:11 följande:Vi är ofta på bibblan (innan corona)och lånar nya böcker och så får han nörda ner sig i precis det han känner för att läsa om just då. Vi har också som princip att han får köpa alla böcker han vill ha, så vi har väldigt mycket böcker hemma. :) Just dessa delar behöver vi inte stimulera så mycket mer för det gör han så bra själv, utan vi fokuserar mycket på det som han har lite svårare för t ex sociala relationer. Han är en känslig kille utan bråkiga syskon så han har ibland svårt att förstå andra barns burdusa sätt och elakheter och Blir då lite snarstucken. Han vill också väldigt gärna styra och ställa i leken om han inte får något motstånd. Vi låter han därför alltid få ta med kompisar hem och hjälper till med att guida i sociala relationer. Den intellektuella stimulansen är mer åt hållet att diskutera det han läser om och utveckla hans sätt att argumentera och berätta om det han läser och förklara det som han inte förstått. Vi har också pratat med skolan flera gånger om att han känner att han inte lär sig något nytt och de försöker kanske lite (han får t ex välja böcker från mellanstadiets bibbla istället för de som övriga klassen läser), men de gör inte tillräckligt upplever jag tyvärr.
Vår tycker också om att vi läser, kommer med böcker och vill gärna i på bokhandeln. Han är också vän och har svårt att förstå barn som bråkar, knuffas, skriker mm. Han står alltid artigt och väntar på sin tur.
Svenska skolan har ju väldigt sällan resurser eller vågar jag säga det, intresse för barn som kan mer än medel. Istället är väl risken att de får avlasta läraren.
Det kanske finns möjlighet att han kan ha någon lektion med äldre barn, eller göra något grupparbete med dem. För att han ska få mer stimulans? -
Har svarat i en annan tråd.
Mitt barn kunde tala 3-ordsmeningar vid 2-årsålder.
Men barnet lät som en utlänning; katt sitta där, hund äta där, osv.
Barnets bästa kompis talade helt flytande vid 1,5 år. Idag är båda barnen 10 år och pratar, läser och skriver exakt lika bra - ingen skillnad alls.
Mitt barn lärde sig att simma vid 6-årsålder, kompisen vid 4.
Cykla kunde mitt barn vid 5-års ålder, kompisens barn vid 2,5-års ålder.
Idag cyklar de lika bra, men mitt barn simmar betydligt bättre.
Spelar ingen roll när man lär sig något. Det jämnar ut sig senare iaf. -
Vad man kunde som tvååring har ju ingen betydelse för hur man klarar sig i livet.
Om man lär sig prata vid 2 år eller 5 år - vad spelar det för roll när man är 15 år, t.ex.? -
Du kan inte "förbjuda" vissa svar och tro att det ska ge en representativ bild, även om du har rätt i att det ofta är de vars barn är tidiga som svarar på familjeliv.Puddi skrev 2020-06-24 22:16:47 följande:
Återigen uppmanar jag folk att bara beskriva hur mycket era 2-åringar pratar om det inte är överdrivet. Vill helst undvika att ge en skev bild. Om nu ett barn skulle prata väldigt mycket så finns det andra trådar för det.
Min tvååring säger 5-10 ord med lite god vilja. Nästan uteslutande ett ord, nån enstaka tvåordsmening.
Utomstående skulle nog förstå 3 ord.
Jämngamla kompisen pratade 4ordmeningar förståeligt vid 19 mån. -
Tack, det är en bra idé. Vi har inte vågat vara så pushiga på skolan än, för vi vet ju faktiskt inte riktigt hur väl vårt barns uppfattning om att han inte lär sig något stämmer med verkligheten. Och det finns ju annat att lära än ren fakta om olika saker (där vi vet att han ligger långt före) t.ex. att kunna förstå det som sägs mellan raderna i en berättelse eller samband mellan olika saker. Vi har tänkt att avvakta till att se hur det funkar i andra klass nu till hösten, när allt tragglande med läsningen förhoppningsvis minskar i klassen, då de flesta barn nu troligen lärt sig att läsa. Håller med dig om att det inte verkar finnas något större intresse från skolan att stötta de barn som ligger före, även om forskning visar att dessa barn kan må jättedåligt och bli utåtagerande av att dagligen tvingas sitta och upprepa sådant de lärt sig för flera år sedan. Jag kan verkligen fatta den frustrationen. Det är ju som tortyr.trollhona skrev 2020-06-29 17:46:08 följande:
Det låter som ni definitivt gör rätt. Kan tänka mig att just sociala relationer kan påverkas så mycket till följd av hans mentala utveckling också. Barn har ju inte samma uppfattning som vuxna kring vart man ligger på intellektuell nivå, och då kan det kanske bli diverse kommunikationsproblem. Ledarrollen tas ju gärna av barn som är lite mer framåt, så det låter naturligt.
Vår tycker också om att vi läser, kommer med böcker och vill gärna i på bokhandeln. Han är också vän och har svårt att förstå barn som bråkar, knuffas, skriker mm. Han står alltid artigt och väntar på sin tur.
Svenska skolan har ju väldigt sällan resurser eller vågar jag säga det, intresse för barn som kan mer än medel. Istället är väl risken att de får avlasta läraren.
Det kanske finns möjlighet att han kan ha någon lektion med äldre barn, eller göra något grupparbete med dem. För att han ska få mer stimulans?
