Hur undviker man att välja sida i en konflikt på jobbet?

Jag funkar ungefär på samma vis, jag lägger mig inte i konflikter som inte berör mig. Det löser folk bäst på egen hand med stöd av chef/HR vid behov. 
Självklart svarar jag på frågor om nån undrar vad jag tycker men då är jag saklig, jag går inte in i deras konflikt.  Gäller det jobbet så finns det oftast en väg, ett svar, som är mer rätt än det andra. Beroende på rutiner eller hur vi annars löser liknande problem.

Jag försöker också vara öppen gentemot båda parter. Beter mig precis som vanligt, bjuder in. Om jag väljer att fika med den ena personen och sedan så får jag skit av motparten för att jag "valt sida" så hade jag sagt ifrån. Jag måste väl få fika och äta lunch med vem jag vill? Imorgon kanske jag tar sällskap med dig istället?

Så det är svårt men jag tycker att man kommer långt med allmän hyfs.

Jag skulle undvika båda tills chefen har hjälpt dem lösa detta. Om någon av dem frågar dig varför du inte är med och fikar skulle jag ärligt svara att det är en så konstig situation som bara tar en massa energi och jag vill inte bli inblandad, men är gärna vän med båda. 

Lägg dig inte i och säg till båda att jag lägger mig inte i är komousarmed båda. Rättvist för alla. Vad är det för svårt och säga det?

Prata med båda och säg precis hur du känner dvs att du tycker om båda, inte tar parti för någon, inte vill lägga dig i deras konflikt. Att vara tydlig och köra med "öppna kort" är ju det enklaste.

Jag har inte blivit ifrågasatt för att jag äter lunch/fikar med någon av dem men däremot märks det att den ena tar avstånd när jag t ex ätit lunch med den andra i ett par dagar (när vi skulle göra saker tillsammans direkt efter maten så att det var mest praktiskt om vi åt samtidigt).

Utifrån vad jag ser kommer konflikten i sig vara väldigt svår för chefen att lösa då den grundar sig i de inblandades personligheter, hur de tänker och att det blir fel utan att någon menar något illa.

Ta båda och säg till. Man är pedagogisk, inte lägger sig i. Jag är med er båda

Låter som högstadiet. Att vuxna håller på en tar avstånd, blir sur eller annat

Du gör det bra. =)

Jag kan tänka mig två väldigt olika strategier som båda skulle kunna funka.

En strategi är att köra det professionella kortet. Här jobbar vi ihop och får betalt för vår tid. Skärpning och lämna konflikterna utanför. Blir lite svårt att fika och luncha på dessa premisser, men sätt en standard. Vi har alla behövt jobba med människor vi inte trivs med.

Den andra strategin är helt annorlunda. Säg att du känner dig som ett skilsmässobarn eller som att du är mitt i en släktfejd där du älskar alla inblandade. Be dem att inte göra det värre för dig och inte prata om den andra personen eller situationen. Du klarar inte av det just nu. Det är inte din fight och du tycker om båda.

På mitt jobb finns en del gamla surdegar som aldrig klarats upp; konflikter som kommer att finnas till de det gäller går i pension.

Jag har valt att ligga ganska lågt. Jag umgås med vem jag vill på jobbet och vill någon prata om konflikten så lyssnar jag. Men jag lyssnar på alla parter och tycker jag att någon är orättvis i sin bedömning av den andre säger jag till. Det får inte gå över till att vara skitprat om den andre.

Men sluta vara så konflikträdd och feg. Börja stå för dina åsikter och säg precis det här till dem!
Det är faktiskt inte svårare än så.
Att våga stå för sina åsikter...

Jag kanske är konflikträdd men jag har faktiskt sagt till den ena av dem att hen ska uppföra sig professionellt även om man inte kommer bli bästisar. Fick svaret att det är för sent.

Vid det här laget är folk rätt medvetna om att jag gillar bägge och kommer det för otrevliga kommentarer kommer jag protestera och försvara den som blivit påhoppad. Jag slipper alltså majoriteten av skitsnacket utan det som är kvar är hur jag hanterar fikaraster etc, helst utan att själv sluta fika/äta lunch.

Jag tror att i ditt fall så hade jag antingen fortsatt som du gör och om någon av dom hade blivit sur så skulle jag tagit upp det med personen ifråga och sagt att du blir ledsen av det och att du inte vill säga dig i deras konflikt och inte heller behöva välja sida. Jag skulle sagt att jag umgås gärna med dom både men att det förutsätter att de kan leva med att jag även är kompis och umgås med den andre, och att jag inte vill välja sida. Är det så att någon av dom inte kan ta det så är det den personen som gör ett val.

Om jag inte hade gjort så skulle jag istället börjat gå på fika och även lunch på annan tid än vad dom brukar gå. Kanske på vägen, om du går innan någon av dom gått bara sagt till dom både ?nu går jag på fika? och så hade de själva fått välja om de kommer med eller inte. Gör du så så är det upp till dom att följa med. Är det istället så att de hinner före så hade jag sagt att jag kommer sen och gått lite senare. Eller om jag kom till lunchrummet efter dom kanske t.o.m. gått och satt mig med några helt andra för att slippa behöva välja någon av dom

Men sluta kritisera ANDRA för vad dem gör och stå upp för dig och DINA åsikter!

Du ska fika/luncha när det passar dig och jobbet. Om de ger dig skit på grund av det så säg ifrån. Det är en sak att de har en konflikt med varandra, men de har ingen rätt att låta det gå ut över dig.

Dom verkar vansinnigt barnsliga, vill man vara kompis med såna..?

Du har ju ingen anledning att gå in i deras konflikt alls. Vad du kan göra är att tala om för dem att du inte tänker ta ställning och att du gillar båda två så du tänker inte lyssna på något skitsnack om den andra när du lunchar el fikar med någon av dem.

Så att båda har det klart för sig och därför inte heller behöver oroa sig när du umgås med en av dem. (Alltså att du kanske pratar skit om den andre) .

Så gjorde vi när två av våra bästa vänner separerade och blev som hund o katt.

Funkade mycket bra och vi tyckte lika mycket om båda och vägrade gå in i deras konflikt. Det handlar alltså INTE om att vara konflikträdd! Finns ingen anledning att gå in i en konflikt som inte berör dig utan istället kanske t.o.m. bara skulle ge mer brasved.

Eftersom de undviker varandra äter en av dem vid 11:30 medan den andra äter när den första är klar. Jag vill varken äta vid 11 eller vid 13 så på något sätt måste jag få in min lunch där. De flesta andra äter tidigt men själv föredrar jag lunch närmare 12 så det varierar lite hur jag gör.Det jag kritiserat är när konflikten påverkat vårt gemensamma arbete negativt. När de inte kommunicerar viktig information till varandra etc.När det gäller den ena personen (den jag nog skulle säga är drivande i konflikten) frågar jag mig det ibland men samtidigt är personen väldigt trevlig och bra när det gäller ALLT utom just den här kollegan. Den andra personen skulle jag inte definiera som barnslig utan där är det en del av personligheten.