Den som inte jobbar tar allt ansvar av barnet?

Nej, så hade vi det verkligen inte när vi fått första barnet! Min man jobbade heltid då och jag har varit sjukpensionär i många år. Jag är alltså hemma på heltid. Vi hjälptes åt med det mesta. Dagtid var det ju enbart jag naturligtvis, men före och efter maken åkte till jobbet tog han hand om både hem och barn.

Du måste fräsa ifrån. Så länge du fortsätter serva kommer han hålla på så här.

tro mig, jag har sagt ifrån...då säger han att skall jag börja klaga så skall jag heller inte ha några pengar utav honom.

Föräldraledig är man istället för att jobba 8 timmar om dagen. Resten av tiden är ansvaret gemensamt. Du offrar din inkomst för att kunna ta hand om ert gemensamma barn. Du gör det möjligt för honom att jobba trots att han just fått en bebis.

Du är inte hemmets slav. Fy fan vilken gris...

Han är ett as. Ekonomiskt våld kallas det.

Du kan kontra med att du då tänket börja jobba omgående så kan han vara föräldraledig.

Fast nja... den som jobbar måste få sin vila för att ens orka gå till sitt arbete. Som föräldraledig har man möjlighet att sova när barnet sover.

Så nej, på vardagarna får den lediga ta ansvaret. På helgerna hjälps man åt.

Nej, självklart inte. Du lever med en man som eftersträvat att trycka ner dig och han har nu äntligen hittat en ursäkt i och med att du nu lever parasitliv (läs är föräldraledig mer ert barn) på hans surt förvärvade slantar. Jag tänker inte ens fråga när han ska vara föräldraledig, eftersom jag misstänker att svaret kommer vara "inte alls, vi har valt att göra så här av valfri obegriplig anledning"...

Hemma hos oss delar vi på ansvaret när bägge är hemma och försöker tillsammans tillgodose allas behov. Men så är det också självklart att vi bägge två ansvarar för ekonomin och har delat på föräldraledigheten. Tvättar jag så åker såklart makens arbetskläder med i maskinen men det är inte mitt "jobb", lika lite som det är hans jobb att försörja oss.

Märker på vår dotter att hon är mer fäst vid mig. Hon pussar mer på mig, är klängigare på mig. Hon har börjat skrika när min man håller henne och vill bara till mamma. Jag har varnat honom för hans kontakt med vår dotter men jag får skit tillbaka...orkar inte ens rabbla upp allt...Men kan säga att min man är kvicktänkt vid gräl...

ja helgerna är likadana som vardagarna här...ingen skillnad...han får jämt sovmorgon....inte ens på min födelsedag fick jag sova...Han hade semester i 2 veckor....likadant där...inte en enda skillnad mot arbetsveckorna. Han tyckte då att han skall ha dessa 2 veckor för att vila upp sig, att han var värd det. Och att jag bara klagar och klagar...att jag aldrig är nöjd...att så länge inte jag jobbar och drar in inkomst så skall jag bara vara tyst...

Trams. Alla människor behöver sova och vila. Ansvaret för en bebis är knappast mindre viktigt än ett arbete. Man behöver vara vid sina sinnens fulla bruk för båda sakerna vilket lätt kan uppnås genom att dela på ansvaret.

Ett tag klagade jag så mycket att han sa att jag inte ens fick öppna kylskåpet för han hade betalat allt där i....tack o lov var han bara arg i några timmar...så jag fick öppna kylskåpet igen...Så jag vet inte hur jag skall få han att ändra på sig? Att ignorera att tvätta hans tvätt, diska disken etc resulterar i samma.....då skall jag inte heller ha utav det han tjänar...