Mono & Poly

Hej!

Känner att jag håller på att gå under och behöver höra hur någon annan tänker. Blir inte riktigt klok på mina egna tankar och känslor.

Lever i en relation sedan 12+ år varav vi varit gifta i 6 av dem. Känner mig otroligt tacksam och nöjd med min partner sexuellt. Vi attraheras båda av varandra och och har skönt sex där vi är mån om varandras upplevelse och njutning.

Genom åren har jag uttryckt till min man att jag önskar se honom med andra kvinnor, även talat om att jag har intresse för både tjejer och killar och även vid flertalet tillfällen föreslagit 3kant (på hans villkor). Men då han inte delar min ?öppna? läggning och han är vad jag skulle kalla strikt mono så har han inte velat. Jag har i alla år tillsammans valt att leva mono av respekt för hans känslor, behov och vilja att endast vara två i en relation då jag älskar honom! Vilket i stort sett har gått bra. Men de senaste åren har min sexlust sinat och jag har mått dåligt och inte haft samma intresse för sex som tidigare. Har även ?svävat? iväg i tankarna både till vardags och vid samlag, något som fått mig må mycket dåligt och känna både skam och ångest. Förra året efter flera års kämpande med min lust mötte jag några personer av mer ?öppen? läggning och insåg att jag inte är helt lycklig i min relation (ej varit otrogen). Har sedan dess mått mycket dåligt och vårat sexliv har tagit stryk, framförallt då jag haft svårt att komma men även saknat lust. Min man blir mest ledsen och känner sig misslyckad när jag inte kan komma.

Första tiden tänkte jag att det var något fel på mig hormonellt eller att det var barnen, jobbet och allt övrigt som tar plats i familjelivet som gjorde att jag saknade sexlust. Testat allt på denna jord som skall vara effektivt för att öka och stimulera sexlusten, utan resultat. Men då jag mer och mer faller tillbaka i tankarna om att ha sex med andra och lusten då infinner sig (i fantasin) så har jag varit tvungen att inse att det troligtvis inte är något fel med min lust.

Däremot blir ju inte lusten bättre av att min man dömer mig gällande hur jag känner och min läggning. Det har även blivit ett ämne som han gärna undviker att prata om när jag tar upp det, vilket leder till att jag känner mig ännu mer ?smutsig? och åsidosatt. Som att mina känslor och min lust är något fult.

I övrigt är vi öppna med varann och han är kärleksfull och öm. Men saknar förståelse för hur jag känner och mår. Allt detta med att leva som mono tar hårdare på mig än jag trott. Ja, jag gick in i relationen och valde att leva enligt hans livsfilosofi men jag trodde att jag skulle klara det. Nu är jag inte lika säker då jag mår dåligt dagligen och känner mig instängd och som en lögnare. Jag mår inte längre bra av att trycka undan mina känslor och lust!

Jag har ett behov av närhet som han inte kan ge mig. Hur mycket jag än önskar så kan han inte tillfredsställa alla mina behov!

Detta inlägg handlar inte om att beskylla någon utan jag mår dåligt och behöver råd.

Min allra högsta önskan är ju att hitta en hållbar lösning för oss båda så att vi kan vara lyckliga utan att behöva ge upp våran relation eller den andres mående <3

Snälla, någon med erfarenhet i ämnet som kan komma med råd?!