Hans föräldrar kväver vår relation

Tänkte samma sak. Är alla människor "barnlediga"?

Vi är det inte men så har vi ju valt att skaffa våra barn också. Sen vi fick äldsta för 12 år sedan har vi inte haft någon "barnledig" vecka över huvud taget. Var gör man av sina barn en hel vecka?!

Ts, om jag hade varit du hade jag satt ner foten hårt. Om ni nu hade kommit överens om att detta skulle vara er egen tid så skulle det också vara det. Helt ok med en gemensam lunch med svärisarna men där efter skulle det vara punkt. De har ju husbil, ge dem boken "Sveriges 100 märkligaste sevärdheter" eller något liknade och säg: "Vi ses till hösten!"

Aha. En hel vecka?! Wow.

Ah, bonusbarn.

Ja, jag kan förstå att du sett fram emot er vecka. Tråkigt att din man inte var med på noterna. Ni måste verkligen prata med varandra och se till att ni är på samma plan när det gäller er egen tid. Risken att förhållandet spricker är överhängande om inte respekten är ömsesidig.

Och vad säger att föräldrar till ett barn automatiskt är gränslösa och oförskämda?! Trams.

Jag är enda barnet (alltså inte "ensam"barn) och min man är uppvuxna i en helsyskonskara. Hans föräldrar springer här jämt. Förr var det nästan varje dag. Det är jag som har fått sätta ner foten och säga att de inte bara kan komma här och leva sitt liv hemma hos oss. (Ja, jag blev den elaka svärdottern men vad gör det? Om inte jag hade gjort något hade inte min man varit gift med mig längre.)

Mina föräldrar är här någon gång varannan vecka eller så. De har ett eget liv och sitter inte fast vid oss.