Hur delar man utgifter bäst när en står utan inkomst

Sedan fem år tillbaka lever jag med en man som jag träffade under studierna. Sedan tre år tillbaka jobbar sambon som blev klar först. Han har då haft en markant större inkomst än vad man har på Csn. Under denna tiden har vi alltid delat på allt när det gäller hyra och liknande.

I våras blev jag färdig med min utbildning. På grund av Corona har jag dock haft svårt att få ett arbete och kommer därför börja jobba först efter sommaren. Detta innebär att jag kommer gå helt utan inkomst under sommarmånaderna. Under våren hade jag på grund av lång utbildning inget CSN vilket resulterat i att alla mina sparpengar nu tagit slut.

Efter fem år tillsammans, i en relation där vi nu pratar om att köpa lgh etc hade jag trott att han kunde tänka sig att stå för hyran under de kommande tre månaderna eller åtminstone ta en större del av den. Han tycker i sin tur att det är helt orimligt.

Är det jag som är orimlig när jag tycker att man i en långvarig relation borde kunna ställa upp för varandra på detta vis? (Vi har för övrigt varit i en liknande situation tidigare fast omvänt, där jag tog två hyror helt själv).

Det svåra är ju att det inte finns ett allmänt svar om hur "man ska göra". Det är upp till de som lever i en relation att tillsammans komma överens om hur de vill ha det. För vissa är det självklart att alla pengar är gemensamma, för vissa självklart att varje kostnad betalas procentuellt utifrån respektive inkomst, för vissa är det självklart att dela alla kostnader på hälften, för vissa är det självklart att den ena är hemma heltid och den andra står för allt osv osv. Vissa gör en ny överneskommelse om det exempelvis kommer in barn i bilden eller den ena blir långtidssjukskriven eller den ena vill flytta till en annan ort med ett högbetalt jobb eller liknande.

Det går inte att säga nåt rätt eller fel utan är upp till er att komma överens. Om ni inte gör det kanske ni inte har samma syn på ekonomi och er relation och bör fundera på om ni kommer att kunna få det i framtiden, om någon kan kompromissa eller om det här faktiskt inte är något att satsa på. 

Varför är du utan inkomst? Om du är färdig med studierna borde du väl få a-kassa?

Hej! Jag har separat ekonomi och tycker i grunden att var och en ska ta ansvar för sin egen ekonomi. Alltså jag vill ha det så, hur andra gör skiter jag i.

I min relation skiljer det ungefär 10.000 i inkomst men vi betalar alltså hälften var rakt av ändå.

Jag tycker INTE att du är orimlig i att han kan stå för hela hyran ett par månader, framförallt inte med tanke på att du stått för hyran tidigare. Detta trots att jag själv lever i ett förhållande med separat ekonomi.

Flytta ut och bo hos dina föräldrar dessa månader så får han ta hyran själv.

Om jag var du skulle jag nog diskutera detta djupare med din partner.

Hur tänker han gällande ansvar för hushåll och ekonomisk kompensation vid eventuella framtida föräldraledigheter? Hur tänker han kring en situation där en av er blir sjuka och inte får godkänd ersättning från föräskringskassan?

Hur tänker han kring fördelning av ekonomi om ni har barn i framtiden?

Han tänker att jag kan låna pengar av honom tills jag får jobb. Samt att jag kan sälja av saker jag har här hemma.

Just nu klarar jag mig tack vare att mina föräldrar hjälper mig med hyran och min närmaste vän gett mig ett par pass på ett gemensamt jobb vi haft under studierna.

Hade jag varit själv hade jag sagt upp lgh då det är jag som står på den. Därför är det svårt för mig att lämna den till honom.

Han tanke om ekonomi är att om vi skaffar familj så blir allt gemensamt men fram tills dess är det delat. Själv känner jag att om vi efter fem år fortfarande inte är på den platsen i vår relation, så är det kanske inte någon poäng att stanna.

Har man inte tagit ansvar och varit med i a-kassan så får man stå sitt kast.

Jag personligen skulle tycka att det var orimligt om min partner ville göra som TS och skulel antagligen tvivla på om det var värt att ha en relation när vi tänker så olika. 

Men jag vidhåller i alla relationer gör de som de vill - skulle både TS och hennes partner vilja ha den dealen skulle de ju kunna ha det. Nu är ju dock problemet att de inte tycker likadant, men jag kan inte säga att lösningen är ett annat sätt som ör "rätt" eller "fel" enligt nån slags objektiv sanning. 

Jag personligen skulle tycka att det var orimligt om min partner ville göra som TS och skulel antagligen tvivla på om det var värt att ha en relation när vi tänker så olika. 

Men jag vidhåller i alla relationer gör de som de vill - skulle både TS och hennes partner vilja ha den dealen skulle de ju kunna ha det. Nu är ju dock problemet att de inte tycker likadant, men jag kan inte säga att lösningen är ett annat sätt som ör "rätt" eller "fel" enligt nån slags objektiv sanning.