Svärmor skällde ut min man igen

Jag skulle lägga in aspekten att hon skulle må bättre av att bli mer självständig. Klarar hon saker på egen hand så ökar hennes självkänsla. Betala räkningar och liknande tillhör baskunskap som alla bör klara (om man inte är supergammal). 

Låt dem prata i telefonen bäst de vill - när din man vill (i alla fall om det sker när han ändå transporterar sig till jobbet). Men du har inga skyldigheter att alltid vara tillgänglig. Och att hon blir arg för ett missat samtal är absurt, men något din man måste lösa på egen hand. Men peppa din man med att det är hon som är osjälvständig och har orimliga krav. Kanske tipsa om att hitta nya vänner att prata med?

Förstår att det är jobbigt, men hamna inte mellan din man och hans mamma. Låt dem sköta sin relation själva och sätt gränserna när det går ut över övrig familj. Det finns inget "rätt och fel" utan här kan alla tycka lite olika. I grunden är det ju fint att ta hand om varandra - men ibland kan det gå lite för långt.....

Min pappa är autistisk och har extrem kontroll behov. Han brukade ringa mig 5 gånger om dagen o vara hemma hos mig varje dag. Och då var jag 25år. Träffade en stark flickvän som hjälpt mig med honom o jag flyttade en bra bit bort. Vi ses nu 1 gång i veckan o han ringer mig 2-3 gånger om dagen.

Jag hatar han o älskar samtidigt.

Han fattar inte vad som e normalt.

Han tar mer ansvar än han behöver i mitt tycke för att han inte litar på att hon gör rätt och för att hon är 80+. Men hon skulle visst klara av att betala räkningarna t ex men då hon har missat ett par stycken på flera år så anser min man att hon är oförmögen. Jag håller inte med, alla kan väl missa nån räkning då och då och då är jag själv ingen slarver.

Jag struntar i om dom pratar i telefon men jag ville bara belysa att dom pratar minst en gång om dagen. Hur många gör det med sina föräldrar och träffar dom en gång i veckan också trots 200 km avstånd fram och tillbaka? Typ ingen jag känner.

Jag har försökt peppa min man i åratal att hon har orimliga krav och att han ska strunta i vad hon säger osv men det är som om han inte klarar av det.

Hon har dessutom ganska många vänner som hon träffar och pratar i telefon med sina syskon och ett par syskonbarn till henne också flera gånger i veckan som bor långt bort. Hon mejlar hejdlöst också med massa människor så hon är verkligen inte urtypen för den ensamma gamla pensionären. Därför blir det här ännu mer irriterande för mig att se. Hon har ingen orsak att känna sig ensam och övergiven och träffar och hörs med fler människor än dom flesta jag känner faktiskt, ung som gammal, och jag gillar inte klagosången vi får höra då.

Som i helgen, lördagen gick till svärmor och igår hade min man saker att fixa hemma och sen kom hans kompis över som han inte hade sett på flera månader och så ville han bara vila lite också efter en hård arbetsvecka och en till som börjar idag och kärringen har mage att skälla ut honom för att han inte ringde?!

Ursäkta att jag häver ur mig det ena och det andra men jag kom igång lite, haha. Dina råd var väldigt vettiga för övrigt.

Vill även påpeka att hon är fullt frisk och inte har någon demens heller.

Det lät jobbigt minst sagt. Svarar du alla gånger han ringer? Vad säger han om du inte svarar? Min svärmor är inte autist utan bara en jävligt jobbig och krävande människa. Bra att din flickvän kan hjälpa dig att få en mer normal relation med din pappa.

Jag fattar att du stör dig på det - men samtidigt låter det som att din man fastnat i ett mönster som han själv är delaktig i att skapa (och därför måste lösa själv). Eftersom hon ändå är 80+ så kanske det är lika bra att låta det vara. Om varken maken eller mamman vill ändra på saken så sker nog ingen större förändring och av åldersskäl så kommer nog behovet av hjälp tyvärr öka. Men peppa din man att han på ett snällt sätt säger ifrån när det blir för mycket. Orimligt att inte "få" umgås med vänner för att hon kräver saker. Och våga säga nej till saker som påverkar dig och din tid.

Jag har själv haft en man som servade sina föräldrar med ALLT. Han besökte dem nästan varje dag och alla typ av hjälp skulle ske samma dag som frågan uppkom Men jag såg det som så att det visade att han hade ett gott hjärta och ville väl!

Men när jag inte kunde få använda bilen för att han gång på gång var tvungen att åka dit och läsa ett brev (de kunde inte svenska) som kommit från kommunen/Försäkringskassan/banken eller liknande så lackade jag också ur

Då de inte funkar att prata med min pappa till rätta har jag helt enkelt valt att inte svara på några timmar. Och då spammar han mig frenetiskt. Sen får jag en utskällning. Tyvärr dränerar detta beteende min energi o livskvalitet.

Min syster har sagt upp kontakten med han totalt.

Exempelvis har jag helt slutat svara han efter kl 20 på kvällen.

Man måste tyvärr hoppa vissa samtal.

Din partner får exempelvis sluta svara en dag. Sen ta utställningen. Sedan efter en vecka upprepa en samtalsfri dygn. Och sen ta en ny utskällning. Till slut kommer hans mamma acceptera det. För hon kommer inte dö eller säga upp kontakten med sitt egna barn. Men ett jävla lågt moral har sådana personer o kommer trycka på elaka knappar på sitt egna barn.

Han är inte helt oskyldig men det mesta kommer ju trots allt med hans uppfostran och kraven från hans mamma ända sen han var liten. Som exempel så pluggade han utomlands en sommar som 20-åring och hon kommer dit och bor där med honom och hans sällskap i 6 veckor. För att hon ville det. Likadant när han jobbade utomlands en sommar ett annat år som ung. Det är inte normalt och han bara tar skiten så att säga. Han är ju drillad sen barnsben att han måste göra allt lilla mamma säger. Hoppa- hur högt?

Jag har tvingat igenom att vi en helg i månaden inte ska hälsa på henne och det tog bra länge innan han vågade säga det. När vi hade bröllopsdag en helgdag så sa hon att det var okej att vi inte kommer den helgen som om vi behöver be om lov vad vi får och ska göra på vår bröllopsdag?!

Visst är det väl en bra egenskap att ställa upp på sin familj men nån måtta måste det väl ändå vara av vad man får och kan kräva av andra så länge man är frisk och kry. Vuxna, har egna liv och ska inte behöva planera den lilla fritid man har med jobb, kompisar och hus runt att träffa eller ringa mamma.Din pappa låter lite jobbig minst sagt. Men bra taktik att inte svara efter en viss tid. Jag ska be maken göra som du föreslår för det kanske kan funka här med. Man lär andra hur dom får behandla en.