Dödsångest

Har också känt så där i perioder och det blev värre i och med Coronan. Tidigare vägrat antidepressiv behandling men nu kunde jag knappt sköta mitt jobb så valde att prova. Mår mycket bättre nu. Har knappt några tankar om döden. Dör jag så dör jag och har mått bra tills jag dör.

Jag har som du börjat med antidepp nu sen i maj men i samband med det ökade min oro för corona och allt annat man kan bli sjuk i.

Skönt att du har blivit lugnare nu. Själv känns det som jag får något symptom varje vecka som bara ligger där i bakgrunden men händer inget mer med... Just nu är jag lite orolig för lite obehag i halsen men har haft så förr utan att ha blivit sjuk.

Så kul detta är.

De första veckorna blir man ofta sämre innan det vänder till det bättre. Sedan kan man behöva höja dosen också innan man mår riktigt bra.

Förmodligen men nu har det blivit värre. Antingen psykiskt eller att jag har blivit sjuk på riktigt eller något. Känner mig som lite svag i benen när jag går och så idag. Är hyfsat död, vill bara hem och lägga mig för är så trött och orolig. Bara och kämpa vidare, slutar vid lunch.

Varför i hela fridens namn skulle människor som bor i de 55 länderna på den afrikanska kontinenten se döden som en befriare? Vilket enormt märkligt antagande.

Märks att någon inte har satt sin fot i Afrika.
Personligen tror jag att livskvaliteten är betydligt högre för många afrikaner, i alla fall de som har en vanlig inkomst och medelklass-livsstil. 

Dödsångest har jag haft, men det beror på att jag har varit drabbad av både cancer och hjärtinfarkt. Har slutit fred med livet och hälsan nu. Det är ju ingen av oss som vet när vi ska dö, oavsett om man är sjuk eller frisk. 

När jag var yngre hade jag liknande problem som dem du beskriver, så vet hur hemskt det kan vara. Var typ hela tiden ångestfullt livrädd för att dö typ, alltså att jag skulle bli eller redan var allvarligt sjuk, att jag skulle råka ut för en olycka. Vågade exempelvis knappt somna i samband med detta för var så rädd att jag skulle dö i sömnen o aldrig mer vakna eller vakna upp dödssjuk.

Nuförtiden tänker jag snarare mer i stil med "dör jag så dör jag" typ. Vill väl egentligen dö också numera, så är väl för den delen inget som oroar mig på samma sätt längre typ. Fast kan känna mig rädd för att dö och att mina nära och kära ska bli ledsna dock, fast fungerar väl ändå hyfsat att tränga undan någorlunda. Samt vid vissa tillfällen kan jag känna stark ångest över att jag rädd som det är verkligen får för mig att ta livet av mig men ångrar mig precis i sista stund när det redan är för sent typ, och detta kan jag känna stark ångest över, samt även över att jag ska försöka ta livet av mig men inte lyckas fast bli riktigt allvarligt skadad, samt kan även känna rädsla och ångest för att ta livet av mig(alltså verkligen lyckas) och att mina närstående ska då blir förkrossade över detta, men dessa sakerna försöker jag att inte tänka på för ofta, dvs går väl ändå hyfsat att tränga undan oftast. Kan väl sammanfattningsvis säga att jag egentligen på ett sätt helst skulle vilja få dö, men att jag samtidigt älskar vissa personer i min omgivning alldeles för mycket för att verkligen vilja dö.

Men men, hursomhelst vet jag inte exakt hur jag gjort för att släppa denna ångest och tänka annorlunda gällande detta, är väl bara som så att mitt tankesätt förändrats med tiden helt enkelt. Samt antidepressiv medicin tar jag också så det kanske har medverkat till att hjälpa. Att utföra tvångshandlingar har även på sätt och vis "hjälpt" för att mildra vissa typer av ångestankar, men det är inget jag vill rekommendera någon att börja med för det är ju inget som precis hjälper i längden utan man får ju snarare lika många eller, i värsta fall t o m fler o värre, jobbiga problem fast på att lite annorlunda sätt, jag för min del har till exempel istället problem med besvärligt tvångssyndrom idag snarare  än sån dödsångest som jag hade när jag var yngre.

Men vad gäller dödsångest har jag dock samtidigt fortfarande liknande tankar som jag hade förut och som du beskriver, fast snarare gällande mina anhöriga än mig själv. Alltså går typ ständigt omkring med hemsk malande ångest över att personer jag älskar ska bli sjuka, råka ut för olyckor och liknande, och ja helt enkelt dö ifrån mig, samt över att de i värsta fall ska få lida av skador, sjukdomar och sånt. Och denna oro är verkligen rätt omöjligt att tränga undan, men jag gör så gott jag kan för att försöka tränga undan dessa tankar så mycket det bara går, alltså typ att tänka på nåt annat eller typ tänka att detta ändå inte är nåt jag kan påverka och lite så. 

Så de enda råd jag skulle kunna ge dig är väl i så fall att helt enkelt försöka tränga undan dina jobbiga tankar så gott det bara går, alltså helt enkelt försöka så gott du kan att tänka på nåt annat. Samt helt enkelt försöka tänka att dessa saker (alltså att dö och sånt) är något du ej styr över och helt enkelt ej kan påverka och att du därför bör försöka att inte grubbla så mycket på detta. Fast detta kan ju förstås vara lättare sagt än gjort, det vet jag mer än väl, men jag tänker att du kanske typ får försöka så gott du kan i alla fall. Samt kanske eventuellt testa någon medicin om du känner att du mår väldigt, väldigt dåligt av detta.

Alltså NEJ...är verkligen inte alls säkert att man får frid i själen av att tro att det är nån högre makt som styr, man kan ju liksom vara lika rädd oavsett om man kan själv kan styra över detta eller inte, kan ju liksom vara just det där med att man ej vet eller kan påverka som känns skrämmande osv, dvs världen kan kännas minst lika skrämmande även ifall man tror det är högre makter som styr

Försöker inte övertyga dig till ngt utan vill att du ska inse att det är inte du som kan påverka ödet , rädslan förstår jag ur en annan vinkel. Men den riktiga rädslan för döden har du nog inte upplevt.

Säger det pga av att jag kommer från ett land där det var krig på 90 talet och har sett döden i vitögat alltså väntat på avrättning . Var bara då 16 år. Stog där med hundra andra i väntan på att avrättas du ser militär hålla i vapnet men i sista min de ändrar sig. Alla hade inte tur som jag men ändå sett är att vara rätt för att dö.

Då kunde inte jag göra ngt åt utan ngn uppifrån . Vet bara att i det sista min kom lugnet över mig och inte röst sa " var inte rädd"

99% får lindrig sjukdom av corona så är extremt låg risk att bli allvarligt sjuk

Jo precis... Känner flera som haft det och dom var bara lite sjuk i en vecka kanske. Ändå får jag sån oro då och då... Som idag när jag åkte buss från jobbet så sitter busschauffören och hostar som satan. Kan inte undvika oron då.