• Anonym (Anna)
    Tue 30 Jun 2020 11:49
    1617 visningar
    142 svar
    142
    1617

    Varför uppmanas inte män att vara tacksamma?

    En reflektion.

    Majoriteten av mina tjejkompisar håller på med någon form av mindfullnes, yoga, skriver tacksamhetsdagböcker. Skänker pengar till välgörenhet och hjälper andra på något vis. Säger ja till livet och försöker uppskatta det man har och vara en god medmänniska.

    Det slog oss, efter att ha datat runt samt relationer att majoriteten killar vi träffat snarare är tvärt om. De är arga på systemet, samhället, politiker etc. Klagas och diskuteras hela tiden i negativa termer.

    Ska ha och ha sina rättighet istället för att tänka på att ge till andra och vara tacksam...

    Jag vet inte... det är som att vi kvinnor drillas i att omfamna livet och jobba bort negativa tankemönster men jag märker inte samma bland de killar jag träffar.

    Märker mycket ilska och besvikelse.

    Någon mer som reflekterat kring detta? Eller är det bara i våra kretsar detta blivit tydligt?

  • Svar på tråden Varför uppmanas inte män att vara tacksamma?
  • Sogol
    Tue 30 Jun 2020 14:38
    #11
    +2
    Anonym (Anna) skrev 2020-06-30 14:34:11 följande:
    Såklart har vi brister! Det har ju alla. Jag anser inte att kvinnor skulle vara bättre än män, utan det jag menar är att det verkar som att kvinnor generellt jobbar med sig själva med att se det positiva och bryta negativa tankemönster.

    Det blir sån kontrast där.

    Har tex varit inne på forum med bara kvinnliga medlemmar och det är vanligtvis en mycket positiv ton, pepp och stöd. Omtanke och att fokusera på det som är bra. Medan jag varit inne på formulera som nästan uteslutande dominerats av män som jag fått lämna med en klump i halsen och nästan tårar i ögonen för att samtalen har varit så hatiska och grova. Människosyn jag inte trodde existerade.

    Det får mig att undra om kvinnor och män håller på att drivas åt två olika motpoler istället för samma riktning?
    Nu finns det ju både män och kvinnor här på Familjeliv. Men majoriteten är kvinnor, och jag upplever ofta tonen som hatisk och kall här. Men du har kanske varit medlem på ryggdunkarforum där det går ut på att man bara håller med varandra.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Tue 30 Jun 2020 14:39
    #12
    Anonym (måndag) skrev 2020-06-30 14:20:27 följande:

    Män har förlorat enormt mycket av sina forna maktpositioner på bara sisådär 50-60 år. Samhället har förändrats och många har inte hängt med, hittar inte sin plats i tillvaron, trodde de skulle kunna vara glidare och kvotera in varann och bara få tjejer och bra jobb och alla möjligheter att förverkliga sig själva. Samhället har samtidigt hårdnat, välfärden sålts ut, de rika blir allt rikare på andras bekostnad, enormt mycket traditionellt manliga jobb har försvunnit, ensamhet har blivit en folksjukdom, kvinnor är bättre tränade på det sociala, mäns traditionella egenskaper anses inte attraktiva längre men de får heller ingen guidning till att börja prata om sina känslor. Vi lever i en mellantid som är svår. Därför blir de arga.

    Så tror jag! Sen är det stora skillnader på individnivå såklart! Jag, som är kvinna, är extremt negativ och förbannad nästan jämt, har ett vildsint klasshat och en teknikfientlig inställning och trivs inte i min tid och tycker ofta att det är alla andras fel att jag inte får ha min frihet. Min sambo, som är man, är supersnäll, hjälpsam mot alla, tar hand om alla andra i första hand, har ett ideal att man ska vara god och göra gott och lever upp till det också. Honom är jag snäll mot iaf, så han inte ska knäckas av den här hårda världen!


    Intressant! Tror du har en stor poäng i detta. Mycket förändringar som skett.

    Ja visst är det mycket individuellt, därför jag skrev generellt. Vet också många män som är sorglösa glassbilar och kvinnor som är arga. Men i vår ålderskategori blev det så tydligt att vi kvinnor jobbar med vårt mående och positiva tänk på en helt annan nivå än jämnåriga killar.
  • Sogol
    Tue 30 Jun 2020 14:41
    #13
    Anonym (Anna) skrev 2020-06-30 14:36:35 följande:
    Kan det absolut vara. Men vet inte om kvinnor (på den tiden det var betydligt kämpigare att vara kvinna) var hatiska, konspirationernas och bittra på systemet? Men det kanske de var..
    Fast det finns ju fortfarande gott om kulturer där man har de traditionella könsrollerna, och många kvinnor i de kulturerna verkar ofta glada och nöjda. De har dock ofta ett litet flickaktigt och oskuldsfullt sätt, även fast de är i 20 års åldern.
  • Anonym (Hen)
    Tue 30 Jun 2020 14:56
    #14
    +1
    Sogol skrev 2020-06-30 14:41:32 följande:
    Fast det finns ju fortfarande gott om kulturer där man har de traditionella könsrollerna, och många kvinnor i de kulturerna verkar ofta glada och nöjda. De har dock ofta ett litet flickaktigt och oskuldsfullt sätt, även fast de är i 20 års åldern.
    Är du man eller kvinna som skriver detta? Tillhör du någon av dessa kulturer, vilka du nu pratar om?
  • Tue 30 Jun 2020 14:57
    #15

    Jag märker själv i corona tider att min man blivit mer negativt inställd och diskuterar med sina vänner i ganska hård ton. Jag däremot gör allt för att hålla humöret uppe och fått en ljusare syn på livet. Tar det inte för givet i en sån här dödlig pandemi och Är tacksam för det jag har (kan ju faktiskt dö!) Medan min man vill hitta en syndabock att spy ut ilska på..

    Märkligt faktiskt hur en pandemi plockar fram så olika sidor hos två ganska lika individer

  • Anonym (sådär­)
    Tue 30 Jun 2020 14:57
    #16
    +6
    Anonym (Anna) skrev 2020-06-30 14:34:11 följande:
    Såklart har vi brister! Det har ju alla. Jag anser inte att kvinnor skulle vara bättre än män, utan det jag menar är att det verkar som att kvinnor generellt jobbar med sig själva med att se det positiva och bryta negativa tankemönster.

    Det blir sån kontrast där.

    Har tex varit inne på forum med bara kvinnliga medlemmar och det är vanligtvis en mycket positiv ton, pepp och stöd. Omtanke och att fokusera på det som är bra. Medan jag varit inne på formulera som nästan uteslutande dominerats av män som jag fått lämna med en klump i halsen och nästan tårar i ögonen för att samtalen har varit så hatiska och grova. Människosyn jag inte trodde existerade.

    Det får mig att undra om kvinnor och män håller på att drivas åt två olika motpoler istället för samma riktning?
    Wow så otippat att en kvinna kommer fram till att det är män det är fel på och behöver förändras.Drömmer

    Forumens karaktär här beror kanske snarare på följande saker

    1) Att kvinnor oftast dömer män betydligt hårdare än kvinnor så när en kvinnan lägger fram ett problem så får hon massor med medhåll och stöttning av medkännande medsystrar medan män får höra att de är dumma i huvudet och får skylla sig själva

    2) Att det är mer accepterat att uttrycka sig hårdare mot män än mot kvinnor för män ska ju kunna tåla sånt medan kvinnor ska behandlas varsamt. Samma ord får väldigt olika mening beroende på vilket kön det riktas mot. Är det riktat mot en man så är det dagens sanning, är det riktat mot en kvinna så är det kränkande

    3) Att kvinnor anser sig ha ensamrätt på att känna sig kränkta. Om en kvinna känner sig kränkt av ett visst inlägg så är det synd om henne och den som skrev det bannas, om en man känner sig kränkt så är han en lipsill och får höra  kommentarer "buhu, spring hem till mamma" och kommentaren får 10 tummen upp. 

    Japp kvinnor och män håller på att drivas åt olika motpoler (könskrig) genom att vissa kvinnor envisas med att anse sig ha ensamrätt på offerrollen, anser sig vara mall för båda könen och problematiserar allt som har med män att göra.
  • Sogol
    Tue 30 Jun 2020 15:03
    #17
    Anonym (Hen) skrev 2020-06-30 14:56:03 följande:
    Är du man eller kvinna som skriver detta? Tillhör du någon av dessa kulturer, vilka du nu pratar om?
    Jag är man som skriver detta, och nej jag tillhör själv inte dessa kulturer. Men utåt sätt ser det ut som många av kvinnorna är glada och nöjda. Hur de känner på insidan är förstås svårt att veta.
  • Anonym (sådär­)
    Tue 30 Jun 2020 15:22
    #18
    +3
    Anonym (Anna) skrev 2020-06-30 14:39:16 följande:
    Intressant! Tror du har en stor poäng i detta. Mycket förändringar som skett.

    Ja visst är det mycket individuellt, därför jag skrev generellt. Vet också många män som är sorglösa glassbilar och kvinnor som är arga. Men i vår ålderskategori blev det så tydligt att vi kvinnor jobbar med vårt mående och positiva tänk på en helt annan nivå än jämnåriga killar.

    Nja, "positivt tänk" behöver ju inte betyda positivt tänk på riktigt. Det finns väldigt mycket cynism kring positivitet och många spelar positiva för det anses ju vara en positiv egenskap i vårt samhälle men bitterheten och negativiteten skiner igenom.
    Det är skillnad på pålagd (falsk) positivitet och verklig positivitet.

    Aggression inlindat i ett positivitetsskal är fortfarande aggression. Passiv aggressivitet är inte på nåt sätt bättre än öppen aggressivitet. Det enda som skiljer är hur det läggs fram. 

    Jag tycker inte mig se någon större skillnad i negativitet eller aggressivitet hos kvinnor och män, däremot finns det stora skillnader i hur det läggs fram. Män lägger fram det rakare och kvinnor lägger fram det mer inlindat.

    Män är generellt sett mer raka med vad de tycker och hur de uttrycker sig medan kvinnor använder sig mer av förtäckta metoder. Om en man tycker någon annan gör fel så kallar han personen för idiot, medan en kvinna kommer säga nåt mer i stil med "men kära lilla hjärtat, hur kunde du tänka så oerhört olyckligt". det låter mer empatiskt och snällare men budskapet är densamma.
  • Anonym (sådär­)
    Tue 30 Jun 2020 15:26
    #19
    +2
    Anonym (sådär) skrev 2020-06-30 15:22:36 följande:

    Nja, "positivt tänk" behöver ju inte betyda positivt tänk på riktigt. Det finns väldigt mycket cynism kring positivitet och många spelar positiva för det anses ju vara en positiv egenskap i vårt samhälle men bitterheten och negativiteten skiner igenom.
    Det är skillnad på pålagd (falsk) positivitet och verklig positivitet.

    Aggression inlindat i ett positivitetsskal är fortfarande aggression. Passiv aggressivitet är inte på nåt sätt bättre än öppen aggressivitet. Det enda som skiljer är hur det läggs fram. 

    Jag tycker inte mig se någon större skillnad i negativitet eller aggressivitet hos kvinnor och män, däremot finns det stora skillnader i hur det läggs fram. Män lägger fram det rakare och kvinnor lägger fram det mer inlindat.

    Män är generellt sett mer raka med vad de tycker och hur de uttrycker sig medan kvinnor använder sig mer av förtäckta metoder. Om en man tycker någon annan gör fel så kallar han personen för idiot, medan en kvinna kommer säga nåt mer i stil med "men kära lilla hjärtat, hur kunde du tänka så oerhört olyckligt". det låter mer empatiskt och snällare men budskapet är densamma.
    Dessutom ska man inte blanda ihop realism/pragmatism med med negativitet.

    Om man inte får tårar i ögonen och hoppar på tår och klappar över att Stina äntligen hittat sitt livs kärlek hos Gurra som sitter inne för mord så behöver det inte betyda att man är negativ utan kanske snarare realist och pragmatisk.
  • Anonym (Män/K­vinnor suger i grupp)
    Tue 30 Jun 2020 15:32
    #20
    +5

    Tycker snarare att varken män eller kvinnor uppmanas att vara tacksamma. Är kvinnor ens tacksamma över att leva i världens mest jämställda land? Det verkar inte så, frågan ska hela tiden förskjutas framåt, den ska hela tiden dras till sin spets.

    1960: Vi har inte lika rättigheter/möjligheter låt oss fixa det (bra).

    2020: Vi är inte exakt lika representerade i antal inom de få yrkesgrupper och positioner vi bestämt att vi bryr oss om (riksdagen/teknologi/ingenjör = ett problem, saneringsarbetare, murläggare, betongare = vem bryyyr sig).

    Som jag ser det så här båda könen sina egna unika dysfunktionaliteter. Männen har sin aggression, och det finns gott om historiska perioder när männens dysfunktion lett till kaos. Men den period vi nu går igenom är istället en som präglas av kvinnans högsta dysfunktionalitet: Konformism, ytlig men absolut konformism.

    Passa in. Gott är inte något man gör, det är något man säger. Sanningen är subjektiv osv. Min moraliska uppfattning avgör vad andra människor borde ha rätt att säga eller ej.

    Vi har skapat ett helt samhälle som jagar upp sig i pöblar och våldsamt gestikulerar hur viktig en fråga är för dem. Men frågan är inte till för att lösas, den är enbart ett medel för att signalera sin moraliska överlägsenhet gentemot andra.

    Det är därför (generellt) kvinnor värnar om att Sverige ska ta emot så många flyktingar som möjligt. För det är vad "goda" människor gör. Sen när de negativa konsekvenserna uppenbarar sig (ökad osäkerhet, splittring, sexualbrott osv). Ja då beskyller man män som grupp och går vidare till nästa fråga.

    Det är därför (generellt) kvinnor värnar om att Sverige ska kraftanstränga sig för att rädda klimatet. För det är vad "goda" människor gör. Sen när Sverige lägger ner sin kärnkraft och tvingas försörja sin efterfrågan genom att bränna olja. Ja då håller man tyst och går vidare till nästa fråga.

    Kan ge fler exempel. Frågorna är inte till för att lösas, de är ett medel för godhetssignalering. Verktyg för att statusmässigt höja sig inom sin grupp. Ingenting åstadkoms medans det mesta slits itu. Det vilar någonting djupt kvinnligt bakom dagens dysfunktion.

Svar på tråden Varför uppmanas inte män att vara tacksamma?