Bör jag studera två universitetsprogram?

Testa att börja jobba först innan du bestämmer att din utbildning inte är för dig. Det ger också tid att i så fall faktiskt komma till säker insikt i vad det är du vill göra istället.

Börja inte jobba med det du inte vill jobba med på lång sikt. Du kommer att fastna, vänja dig vid inkomsten etc.

Vad vill du jobba med egentligen?

Byt direkt. Jobba i höst och ansök om något nytt till våren om du vet vad du vill göra. Bättre att använda studiemedel till ett nytt program än till något du inte vill göra. Jag läste klart min första examen för "Det kändes bra", trots att jag kommit in på ett nytt program. Jag har aldrig någonsin haft användning för den första examen. Det var 20 år sedan.

Jag valde socionomprogrammet för att det skulle vara ett så brett program, men jag upplever inte arbetsmarknaden som bred. Det finns väldigt få lediga jobb att söka förutom inom socialtjänsten. Inom socialtjänsten jobbar jag nu och det är ingenting jag känner att jag skulle vilja göra i längden. När jag valde utbildningen sade jag till och med att ?jag kommer aldrig arbeta på socialtjänsten?. Övriga tjänster som finns är ofta som chefer för olika verksamheter och visst det kan väl locka lönemässigt att vara chef men det kräver också erfarenhet tänker jag om man ska vara en bra chef. Och jag tror inte att jag skulle stå ut med att vara handläggare inom socialtjänsten tills jag fått den erfarenheten. Jag trivdes väl helt okej inom enheterna för LSS & barn/ungdom då det var intressant, men barn/ungdom tyckte jag var för mycket hot och för mycket kriminella ungdomar. Det är svårt att prata med samhällets utsatta. Värst av allt har varit att jobba på ekonomiskt bistånd, där är klienterna otrevligare än vad föräldrarna är ifall man gör ett omedelbart LVU-omhändertagande på deras barn. Jag är väl helt enkelt trött på att försöka hjälpa människor som hotar mig, kallar mig fula ord och aldrig är tacksamma.

Mina två främsta andra alternativ är väldigt olika, jurist och sjuksköterska.

Jurist är ett alternativ då jag älskade juridik-kurserna under socionomprogrammet. Jag tycker juridik är intressant och det är en bred utbildning som lägger en väldigt bra bas för framtiden. Däremot är en 4,5 årig utbildning en väldigt lång utbildning när man redan studerat i flera år. Dessutom har jag fått höra från många att utbildningen i vissa fall inte leder till kvalificerade jobb särskilt enkelt. Att det ska vara enorm betygshets och väldigt svårt att få notarietjänstgöring vilket krävs för det yrke jag tänkt mig inom jurist, åklagare. Lönenivåerna för jurister lockar ju också helt klart. Som socionom är ju lönerna väldigt låga i förhållande till utbildningsnivå, och det skulle väl kännas bra ifall min utbildningsnivå faktiskt gav någon effekt på lönekuvertet.

Sjuksköterska är ett alternativ för mig som var helt otänkbart för några år sedan men som blivit ett bättre alternativ. Jag tycker om det sociala i mitt arbete som socionom där man får arbeta med människor och hjälpa människor, men det känns som att i yrket som sjuksköterska möter man fler tacksamma människor och blir inte hotad i lika hög utsträckning. Jag är en av få personer som också verkligen trivs med att arbeta oregelbundna tider. Jag jobbar hellre natt och kvällar även om jag inte skulle fått mer betalt för att göra det. Jag blir väldigt trött av att jobba samma tider varje dag så kontorstider passar inte mig riktigt egentligen. Det känns som ett bra alternativ på arbetsmarknaden då det är sjukt lätt att få jobb efter examen och det känns som en yrkesgrupp politiker och arbetsgivare verkligen är beredda att satsa på. Lönerna kanske inte riktigt är lika höga som juristers men bra mycket högre än socionomers (delvis pga OB) men tänker samtidigt att lönen inte är det viktigaste utan att det viktigaste är att trivas. Jag är ändå väldigt ung och ska arbeta i yrket jag väljer i över 40 års tid.

Jag ska tillägga att sjuksköterska är ett bra alternativ då jag inte vet med säkerhet just nu att jag vill bo i Sverige hela livet. Medicinska utbildningar såsom sjuksköterska brukar innebära att man kan arbeta som det i andra länder utan problem. Som jurist och även socionom är det svårt att ens jobba i andra nordiska länder då lagstiftningen ser helt olika ut.

Det låter som om sjuksköterska är ett bra alternativ för dig. Men hoppa av socionomprogrammet direkt. Använd studiemedlen till nästa utbildning. Vikariera inom vården i höst.

Jag har en kompis mamma som är socionom i grunden. Hon läste klart på 70-talet. Jobbade 2 år på heltid med samma levnadsvanor som under utbildningen för att sen starta nästa utbildning till sjuksköterska.

Om du väljer mellan sjuksköterska och jurist tycker jag verkligen du ska testa att arbeta en tid inom äldreomsorgen med myndighetsutövning!

Man pratar oerhört lite om äldreomsorgen under utbildningen, men är man intresserad av medicin och juridik är det ett drömjobb!

Det är dessutom en merit att ha om du senare blir sjuksköterska eller jurist. Då kommer du ha fått bra erfarenhet kring de både socialtjänst-processen och får möjlighet att hjälpa människor som för det mesta är mycket tacksamma.

Har du testat att jobba som biståndshandläggare SoL? Jag jobbar med det sedan sex år tillbaka och möter i princip bara tacksamhet i mitt jobb, regelrätt hotad har jag aldrig blivit utan det har varit enstaka tillfällen av sura tonfall ibland.

Min man är sjuksköterska och jag kan säga att han utsätts ofta för hot och även våld ibland och jurister är inte heller alltid så populära så är det just sånt du har ont av känns inte de utbildningarna heller rätt för dig.

Jag har jobbat deltid som LSS-handläggare under sjätte terminen. LSS-handläggare är det jag trivts bäst med hittills. Det var för mig ett mycket bättre jobb än ekonomiskt bistånd. Trivs även bättre med LSS än med barn/ungdom. Jag tycker verkligen om den medicinska biten med diagnoser. Det är väldigt intressant tycker jag med diagnoser och människors funktion.

Jag hade egentligen helst av allt blivit psykolog. Det var min dröm när jag var yngre men kom aldrig in. Jag har väldigt bra betyg men inte tillräckligt många extra meritpoäng för att komma in på psykologprogrammet, sedan har jag inte sökt senaste året så vet inte om det har sänkts men skulle tro att jag fortfarande är chanslös där.

Har jobbat som LSS-handläggare deltid, och håller med dig i att rollen som biståndshandläggare sällan innebär hot. Majoriteten av klienterna jag mött har varit trevliga och tacksamma. Jag har dock fått lägga den anställningen på paus då jag har flyttat väldigt långt bort, så det är svårt att pendla dit. Jobbar just nu med ekonomiskt bistånd, och trivs väl inte lika bra med det direkt.

Det kan såklart förekomma i många yrken, men upplever att det jag får höra varje dag under telefontiden är betydligt värre än vad anhöriga som jobbar som sjuksköterskor får. Har släktingar som jobbat över 30 år som sjuksköterskor och aldrig blivit hotade. Jag blir kallad könsord, folk har sagt att de ska döda mig, folk har sagt att de ska våldta mig och detta är liksom inget som tillhör ovanligheterna utan är mer vardag när man jobbar på ekonomiskt bistånd. Samtalen där folk är trevliga kan man nästan räkna på en hand efter några hundra ärenden.