• Anonym (Vadär­felpåm­ig)
    Wed 1 Jul 2020 00:53
    2127 visningar
    17 svar
    17
    2127

    ALLA blir alltid arga på mig, vad gör jag för fel??

    Nästan alla jag umgåtts med verkar bli arg på mig, det har slutat med att jag har noll kompisar i princip idag, är väldigt introvert och vet om det.

    Men jag brukar ändå vara den som driver på i tex skolarbete eller på jobbet, men det verkar inte som det uppskattas någon gång.

    Jag har nästan aldrig fått beröm, kanske någon enstaka gång.
    Senast nu på kursen var det ett par som blev irriterad på mig, kanske för att jag tog för mycket plats?

    Det kanske låter konstigt då jag är introvert egentligen, men jag ville verkligen försöka testa mig själv och inte vara för blyg som jag alltid brukar vara annars.
    Jag får dock mothugg på vad jag än säger, till och med av läraren, det är som att jag aldrig får ha rätt trots att jag vet att jag har rätt. Kanske är det mitt sätt att resonera som är fel, eller så har jag dålig social kompetens bara.

    Samma var det på jobbet, jag kunde säga saker som var vettiga, men fick mothugg direkt, nej så är det då rakt inte fick jag ofta höra!

    Visst jag kan förstå att andra har andra åsikter men det var nästan som praxis att man skulle hacka på mig, ungefär som att jag är ett lätt offer att mobba eller frysa ut och ingen vill bjuda ut mig på saker eller umgås på fritiden, har aldrig blivit bjuden av någon arbetskamrat eller någon som vill komma hem på besök.

    Jag får sällan vara med i grupper, jag luktar inte illa eller något så vitt jag vet, duschar varje dag och luktar gott. Kanske har det med min osäkerhet att göra?

    Även om jag tar fram fakta i ett ämne så vill läraren eller dom andra försöka nedvärdera mitt arbete. Det har alltid sett ut så här så länge jag kan minnas, ända sedan lågstadiet då min första fröken ville utreda mig om jag var skolmogen. Jag hade inga problem alls med testerna!

    Hur ska man göra för att verka mer trovärdig, jag märker också att jag hamnar utanför i diskussioner, har nästan aldrig något att invända mot vad andra säger, kommer liksom inte på det direkt utan behöver ofta fundera fram saker och ting. Ibland känner jag mig bara lite trög i hjärnan, som den behöver ett par sekunder för att hitta svaret, då har dom andra redan kommit igång.

    Jag är inte alls dum på något sätt men lyckas ändå hamna utanför, kompisar kan sitta och diskutera i timtals medan jag ofta har sagt mitt på 10 minuter eller kortare än så.

  • Svar på tråden ALLA blir alltid arga på mig, vad gör jag för fel??
  • SWO
    Wed 1 Jul 2020 04:04
    #1

    Låter helt ärligt att du måste lära känna dig själv.

    Du säger att ALLA gör så här mot dig - då tror jag (vet att det låter elakt, men logiskt sett så ska det stämma) att det är dig det är "fel" på.

    Låt mig förklara med ett exempel: tänk dig att en person måste köpa en ny bil varje år - för de går sönder. Tror du att det är bilarna som alltid är kassa eller tror du att det är föraren som inte kan kör bilarna ordentligt?

    Det är svårt för oss att sitta och utvärdera ditt liv så här - mest för att du endast ger oss din bild och din känsla av din situation. Den känslan kan vara väldigt stark (och helt korrekt), men det är fortfarande bara DIN bild av läget.

    Som jag skrev i början - eftersom ALLA gör så här mot dig, så måste du börja med dig själv. Du måste lära känna dig själv - inte bara veta vad du tycker om eller hur du är - utan verklig gå utanför de situationer som uppkommer för att opartiskt analysera dem för att se vad som går fel (OCH rätt för den delen).

    Detta kan du göra genom att prata med experter inom området - socionomer, kuratorer, psykologer eller t.o.m. en präst (en präst har full tystnadsplikt). Se bara till att du hittar en som passar dig rent socialt.

    Det kommer könnas konstigt i början, sedan kommer du se saker som ej sett innan. Då kommer du också börja kunna analysera situationerna och kanske få reda på varför folk gör som de gör mot dig.

    Det svåra kommer sen i att se vems "fel" det är. I början skrev jag att det troligen är dig det är "fel" på. Detta betyder inte att du behöver ändra dig eller liknande, utan bara vara medveten om hur du fungerar och hur andra fungerar - då har du en bättre möjlighet att ta dig igenom situationer på ett sätt som gör dig bekväm med resultatet.

    Jag önskar dig lycka till - om du vågar, prata gärna med en person i din nöra omgivning. Det kan vara bra att du får en ärlig bild av dig från en annan - är dock svårt att få det då de flesta inte vill säga saker som de är då det kam kännas taskigt.

    SWO

  • Anonym (L)
    Wed 1 Jul 2020 04:54
    #2

    Jag får intrycket att du inte är så bra på att lyssna på andra och ge respons på det de har att säga. Om någon säger att du har fel i en fråga så kan det vara början på ett intressant samtal. Hur ser de på saken? Kan de förklara för dig hur det ser ut från deras perspektiv? Vad har de läst, hört eller upplevt som gett dem en annan uppfattning än den du har? Var lite ödmjuk och utgå inte ifrån att ditt perspektiv alltid är det enda rätta. Och var nyfiken på vad som rör sig i huvudet på andra.

  • Anonym (Sara)
    Wed 1 Jul 2020 06:48
    #3

    Det är ju otroligt svårt att veta vad det kan bero på. Men en sak som jag funderae på som jag känner igen hos mig som ung och andra osäkra människor. Om man har svårt att prata med folk, är osäker, blyg osvså kan det finnas en tendens att man liksom "tar sats". Först säger man ingenting och sen ingenting och sen tar man mod till sig och kastar ur sig det man har tänkt på. Då kan man vara så inne i att våga säga något att man har missat att lyssna på de ansra. Det man säger kan alltså komma lite off sammanhangsmässigt (kanske har de ansra redan kommit fram till nåt annat och då blir ens jdé helt plötsligt mothugg istället). Dessutom får man så så mycket plötslig energi attdet är lätt att prata för snabbt och för högt och låta för dominerande. Och gör man det hamnar folk väldigt lätt i försvarsställning.

    En annan förklari g kan ju vara att du på grund av din osäkerhet analyserar för mycket. Kanske får alla andra ege tligen ungefär samma "mothugg" men att du inte ser det för att du är för fokuserad på dig själv?

    Aldeles oavsett så tror jag inte att det finns så mycket annat att göra än att träna. Gå med i föreningar osv och umgås så mycket du kan så attdu får mer träning och får kontroll på osäkerheten. Sitt gärna tyst i början och lyssna in hur andra pratatr, iakta hur det går till när man släpper in varandra i aamtal osv. Härma och träna. Men tappa inte bort dig själv på vägen. Man är en lika bra människa som andra även o m man inte lyckats knäcka alla sociala koder.

  • Anonym (Tinge­ling)
    Wed 1 Jul 2020 06:53
    #4

    Har du funderat på att gå i terapi för att lära känna dig själv bättre? Du skriver själv att du inte vet varför andra blir arga på dig. Men blir de verkligen arga eller är det bara din tolkning? Det måste vara en oerhört jobbig känsla att bära på; att du gör folk arga.

  • Anonym (Sara)
    Wed 1 Jul 2020 07:12
    #5

    Nu har jag läst igen ochtänker på två saker som du skriver:

    1. Att du tänker att det är din trovärdighet som det är fel på. Att du inte kan övertyga faktamässigt tolkar jag det som i sammanhanget.

    2. Att det du har att säga tar slut efter 10 minuter.

    Min spontana tanke är då att din syn på samtal skiljer sig något från normen. Jag vet inte om jag lyckas förklara vad jag menar, mem att du ser på samtal som "att man ska få sagt något", medan de flesta ansra ser det som en social aktivitet. Dvs att målet för dig med ett samtal är att få sagt vissa saker, medan målet för många andra är samtalet som sådant. Och det kan sedan skapa en krock i hur samtalet utformas. Andra kan uppfatta dig som dominant och icke lyhörd, medan du kan uppfatta andra som omständiga och att de inte förstår vad du säger.

    Jag har en person i min närhet som är en helt fantastisk människa. Hen är en av de snällaste jag känner och som jag uppskattar pch tycker om oerhört mycket. Men hen känner sig ofta missförstådd och som att hen inte lyckas säga saker så att folk förstår. En orsak till det tror jag faktiskt ör vi andra, att man hamnar i en jargong, att om nån ofta är lite omständig utgår man från att hen alltid är det och tolkar det sagda lite orättvist från förväntningarna. Det är nåt som jag försöker tänka på och förbättra mig på. Men personen har ett par egenheter som jag tror kan försvåra. Du kan ju fundera på om det stämmer in på dig.

    1. Personen är under samtalet väldigt fokuseras på vad hen själv vill säga. Och säger det även om samtalet inte riktigt handlar om ämnet eller om samtalet gått vidare när hens "tur"att prata kom. Det gör att andra kan bli lite förvirrade. Dels kan bytet av samtalsämnet kännas lite oföskämt och dels kan den som nyss pratat känna sig missförstådd och motsagd eftersom denne tror att det som sägs har med vad denne nyss sagt att göra. Vilket det oftast inte har.

    2. Personen tänker sig att det finns ett sätt att uttrycka sig på så att alla förstår exakt vad man menar. Hen ser följdfråfor eller andras utveckling av det sagda som ett misslyckande, som att de inte förstått vad hen sagt. Det tror jag hänger ihop med att se målet med samtalet som att kommuniceea vissa fakta eller åsikter istället för att se samtalet som målet i sig. Detta blir ju ett större problem i mer rena sociala sammanhang än i jobbsammanhang.

  • Wed 1 Jul 2020 10:22
    #6

    Bara som en kommentar, jag har under snart 12 år på min arbetsplats varit hemma till 3 kollegor. Vi gillar varandra men ses generellt sett inte utanför arbetstid och det ser jag inte som något konstigt.

  • Anonym (Vadär­felpåm­ig) Trådstartaren
    Wed 1 Jul 2020 10:32
    #7
    Anonym (Tingeling) skrev 2020-07-01 06:53:24 följande:

    Har du funderat på att gå i terapi för att lära känna dig själv bättre? Du skriver själv att du inte vet varför andra blir arga på dig. Men blir de verkligen arga eller är det bara din tolkning? Det måste vara en oerhört jobbig känsla att bära på; att du gör folk arga.


    Ja jag vet inte om alla blir arga på mig, lyckas ofta hitta någon enstaka bra kompis i grupp, men sällan att jag kommer överens med hela gruppen och ofta är det så att folk blir irriterad på mitt sätt att vara. Vad det beror på vet jag ej.

    Det känns hopplöst när jag faktiskt är duktigt på något men ändå får mothugg, jag kan inte alls det här med härskartekniker som andra kan, att övertyga någon, det är snarare så att mina samtal leder till hårda debatter, till sist blir det då så att jag sitter tyst och känner mig besegrad trots att jag vet att det inte var fel på mina åsikter från början, många nedvärderar mig i olika sammanhang, kanske för att jag är lite blyg och gärna pratar försiktigt, man blir väl lätt ett offer då.
    Kan tycka att det här är något skolan borde lära ut mer, att inte göra folk blyga.

    Jag har blivit extremt blyg och osäker på grund av olika situationer som hände när jag växte upp och även i skolan. Jag är dessutom gay och har aldrig accepterat min läggning eller ens berättat för någon om det.

    Visst kan det vara så att jag överanalyserar situationen, har även misstänkt många gånger att jag har Aspberger och är överkänslig och tolkar signaler fel. Men ofta känner jag att folk gaddar ihop sig mot mig i debatter, det kan vara på lunchrasten på kontoret eller i studiegrupper. Jag har svårt att släppa in människor i livet, mår dåligt om jag umgås för länge med någon.
    Har själv aldrig haft något stort umgänge och trivs att vara ensam då jag alltid känt mig lite utfryst och annorlunda.
  • Anonym (jag)
    Wed 1 Jul 2020 10:34
    #8

    Kom bara att tänka på det du skrev om att läraren ville utreda om du var skolmogen, nu var du ju det enligt de testerna (?).

    Var precis likadant med mig som också haft en del problem i det sociala, som vuxen utredde de mig ordentligt o då visade det sig att jag har Asperger..  säger inte att du har det, men eftersom det ALLTID varit så här kan det ju vara en förklaring?!

  • Anonym (Vadär­felpåm­ig) Trådstartaren
    Wed 1 Jul 2020 11:14
    #9
    Anonym (jag) skrev 2020-07-01 10:34:14 följande:

    Kom bara att tänka på det du skrev om att läraren ville utreda om du var skolmogen, nu var du ju det enligt de testerna (?).

    Var precis likadant med mig som också haft en del problem i det sociala, som vuxen utredde de mig ordentligt o då visade det sig att jag har Asperger..  säger inte att du har det, men eftersom det ALLTID varit så här kan det ju vara en förklaring?!


    Vad hände när du fick det bekräftat, medicin eller KBT ?


     

  • Sogol
    Wed 1 Jul 2020 11:28
    #10

    Du kanske är för ärlig när det gäller att säga sanningen. Folk vill ofta inte höra sanningen. De vill höra det som kittlar deras öron.

  • Anonym (???)
    Wed 1 Jul 2020 11:54
    #11

    Är du en sån som inte kan ge dig, måste ha "rätt" för att du vet att en viss fakta är rätt? Vill ha sista ordet?
    Uttrycker du dig på ett överläget sätt, lite som att du utgår från att du har ju rätt och de andra inte? (mansplaining, typ?)

    I ämnen som tex samhällskunskap handlar det mycket om att diskutera, resonera, jämföra - inte att ha rätt eller fel. Förstår du? 

  • Anonym (jag)
    Wed 1 Jul 2020 12:23
    #12
    Anonym (Vadärfelpåmig) skrev 2020-07-01 11:14:06 följande:

    Vad hände när du fick det bekräftat, medicin eller KBT ?


     


    Finns ingen medicin mot just Asperger, däremot mot ADHD, depression, ångest o sånt. Habiliteringen skickade mig till en "kurs" o föreläsningsserie för de med diagnosen, dom kan också hjälpa en med självkännedom, kunskap o insikt o en samtalspartner. 

    Jag har dock aldrig varit sådär "gåpåig" i sociala sammanhang som du, kunde nog vara värt för dig att prata med dom om det. Viktigt att ställa sig i kö tidigt för en utredning för kötiden kan vara ett år minst..  under tiden läsa på nätet om Asperger, Autism o sånt, finns massor. Även böcker. 
  • Anonym (L)
    Wed 1 Jul 2020 12:43
    #13

    Det finns små knep man kan ta till för att påpeka att någon har fel utan att hen känner sig attackerad.

    Låtsas att du är mer osäker än vad du egentligen är. "Jaså, är du säker på det? Jag måste kolla. Jag har för mig att jag hört att det är tvärtom." Sedan kan du antingen kolla upp saken med en gång och visa den du pratar med, eller så lämnar du samtalsämnet om inte den andra vill prata mer om saken.

    Ofta behöver man lämna en fråga oavslutad och ge människor tid att tänka och själva söka information.

  • sextio­talist
    Wed 1 Jul 2020 12:44
    #14
    Sogol skrev 2020-07-01 11:28:03 följande:

    Du kanske är för ärlig när det gäller att säga sanningen. Folk vill ofta inte höra sanningen. De vill höra det som kittlar deras öron.


    Din sanning är inte allas sanning
  • Sogol
    Wed 1 Jul 2020 13:20
    #15
    sextiotalist skrev 2020-07-01 12:44:35 följande:

    Din sanning är inte allas sanning


    Det är sällan ett framgångsrikt koncept att dundra på som en tjur i en porslinsbutik med sin ärlighet. En viss finkänslighet behövs i stort sett alltid.
  • Wed 1 Jul 2020 13:29
    #16

    Kanske är det inte så mycket det du säger utan HUR du säger det? Det betyder inte att du är otrevlig eller så, men folk kan också reagera negativt om man kanske inte reagerar på det de säger, utan pratar om annat. Eller om man inte visar någon sympati för en jobbig situation, utan bara kommer med lösningsförslag (där beror det lite på situationen). Eller om man säger "sanningen", men den är negativ och man borde ha lindat in det mer. 

    Det finns ganska många saker som KAN vara fel. Bästa grej vore egentligen att fråga folk som känner dig bra. Föräldrar, syskon, vänner. Du kan också prova att be någon vän/bekant att lägga lite extra märke till det om ni går bland folk tillsammans. Annars är det väl terapi som gäller. Men det är inte så lätt för en terapeut att veta hur du är med folk. Du kan också läsa böcker om social kompetens/kommunikation.

  • Wed 1 Jul 2020 14:13
    #17

    Du skriver att du är duktig och kunnig men ändå får mothugg, eller att folk blir irriterade. Då är det något i samspelet som brister. Som skrevs ovan, det kanske handlar om HUR du säger det. Lyssnar du på andra? Är de intresserade av att diskutera samma saker som du? Eller så har du kontroveriella åsikter. Om detta bara hände ibland hade man kunnat avfärda det med att det lika gärna kan vara andra det är "fel" på, eller att man inte passar ihop med alla. Men om detta händer dig ofta, i alla möjliga sammanhang, handlar det om något annat. Du är den gemensamma nämnaren här. Jag tror att du behöver hjälp med att reda ut vad som blir fel. Det låter som att du har ett annorlunda sätt att kommunicera och att detta ställer till det. Många uppskattar personer som är raka och ärliga, men till en viss gräns samt på rätt sätt. Man behöver inte dundra på som en ångvält eller säga saker som sårar. Det är också viktigt att vara lyhörd, flexibel, lyssna på andra samt försöka se andras perspektiv. Ingen gör detta perfekt, ibland gör vi alla fel. Men du verkar ha större svårigheter än andra.

Svar på tråden ALLA blir alltid arga på mig, vad gör jag för fel??