Mår akut dåligt, vet inte vart jag ska vägen!

Hm, nej det var väldigt klumpigt sagt av din man, men det är väldigt tufft att vara gift med en person som är deppig/har ångest. Dels så är det det praktiska- att man som ensam måste ta hand om hus, hem, jobb, barn, läxor, mat, bil osv, osv. Utöver detta måste man stötta och lyssna på och ta hand om personen som bara sjunker djupare. Han kanske helt enkelt bara fått nog? Är trött själv?

Om du är akut sjuk, kontakta vården och inte familjeliv. Om du inte är akut sjuk men mest ledsen för var din man sa, gå ut långa promenader varje dag där det inte finns folk, använd munskydd. Det hjälper verkligen med både viktproblem och ångest.

Vad mycket jobbigt på en gång. Du behöver hjälp för att komma ur det. Har du någon familjemedlem eller vän som kan vara ett stöd för dig? 

Har du haft kontakt med vården angående din oro och ångest? Så där ska du inte ha det. Kontakta vårdcentralen genast imorgon bitti så att du kan få hjälp.

Hur länge har det varit dåligt med mannen? Han stjälper ju istället för att hjälpa. 
Hur gamla på ett ungefär är barnen? Tar mannen hand om dem eller måste du göra allt trots att du mår så dåligt? Om barnen är så små att ni går till bvc kanske du kan få något stöd eller hjälp därifrån så att din man kan vakna till, ifall det är så att han inte tar hand om barnen. Han borde förstå att hans attityd till dig och som han behandlar dig bara gör allt mycket värre, men med attityden han har är det nog tyvärr svårt att få honom att förstå. Har ni några bra stunder också? Känns som att ni kanske inte ska leva ihop, han är inte bra för dig, men när man mår som sämst är det svårt att ta tag i en separation. 

Har ni gemensam eller delad ekonomi? Kommer barnbidragen till dig? Får du arbetslöshetsunderstöd? 

Din situation går inte att ändra i ett slag, men med ett steg/en sak i taget blir det mer hanterligt. Föreslår att du börjar med två saker:
- att genast söka hjälp på vårdcentralen så du kan få hjälp mot din svåra ångest och oro
- prata med någon som har mer tid än någon på vårdcentralen, antingen någon du känner om du har den möjligheten eller med någon som finns till för att lyssna på och samtala.

Skickar över en stor kram och hoppas att du snart får sömn.

Det finns många ställen att söka hjälp på. Länkar till en lång lista både gällande corona och allmänt när man mår dåligt, men skriver ner två exempel om du inte orkar läsa och leta. Någon som lyssnar utan att döma som din man gör kan vara värt en hel del. 

Röda korsets telefonnummer för dem som känner oro kring allt med covid. Tel 0771 900 800 mån-fre kl 12-16. 

Jourhavande medmänniska 08-702 16 80 varje natt kl. 21-06.

 

 https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/liv--halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/rad-och-stod-pa-chatt-och-telefon/

Tack snälla! Jag har tyvärr ingen nära som jag vill/kan belasta med detta.

Jag har en lång historia av psykisk ohälsa bakom mig. Senast jag hade kontakt med VC, hade de ingen möjlighet till psykologhjälp. Har fått hjälp av psykolog tidigare.

Nu känns allt bara hopplöst.

Ang min man så har vårt äktenskap varit bra hittills, och hans beteende nu chockade mig faktiskt lite. Jag har kämpat för att hålla mitt dåliga mående under kontroll, men till slut klarar man det inte längre.

Våra barn är 1 och 2 år gamla. Ta hand om dem och hushållet är det jag som gör.

Jag har inte fått a-kassa ännu, men det kommer komma nästa månad, förhoppningsvis. Barnbidrag får vi hälften var.

Tack igen, vilken fin medmänniska du är som tar dig tid att hjälpa en okänd människa på nätet!

Ska kolla på länkarna!

Fy fasiken vilken vidrig kommentar från din man! Inte ok!!! Kram

Jag mår inte heller helt 100. Haft covid, sen bäktros o nu sjuk igen. Hemma fr vik jobb snart 2mån utan inkomst ! Trlstäter o går ej ner i vikt o lever med ständig ångest över detta elände. Kram ..stå på dig <3

Vad bra om jag kunde vara till lite hjälp. 

Med två så små barn kan jag tänka att det tillkommer en hel del sömnbrist också och det gör ju inte precis att man mår bättre. Dessutom många andra saker som är tufft när man är småbarnsförälder. Tänkte på om du kunde ha någon som hjälpte dig med barnen och hushållet, åtminstone någon gång, men med tanke på coronan som du inte får få in blir det ju tyvärr svårt. 

Bra att du sökt hjälp, men trist det inte fanns någon psykologmöjlighet. Hur länge sedan är det och är du i någon kö? Har du antidepressiva eller ångestdämpande mediciner? Vad jag förstår har du inte mått så här dåligt förut (under senare tid åtminstone) och då vore det på sin plats med vårdkontakt igen.

Jag blir glad av att läsa att relationen till din man brukar vara bra. Det gör  inte det han sade okej, men är ändå helt annat än om det brukar vara så att han nedvärderar dig och göra att du mår sämre. Att det brukar vara bra gör att det finns hopp. Situationen för honom är också jobbig (corona, ekonomin, småbarnstid, sömnbrist, sambo som mår dåligt) och då kan det bli att man häver ur sig saker som inte är okej. Kan ni sätta er ner och prata tillsammans? Berätta att det kändes jobbigt det han sade. Fundera på hur ni tillsammans kan ta er igenom den här tuffaste tiden och fortsätta uppåt. 

Du skriver att du inte ännu fått arbetslöshetsstöd, att skulderna ökar och att ni delar barnbidraget. Hur gör ni med utgifterna nu? Samarbetar ni så att ni båda drar ner på kostnaderna så mycket som möjligt och använder alla de pengar ni totalt har? Det är det som vore bäst för er som par och familj, men inte så som det är i alla familjer. 

Hur är det kring coronariskerna, förstår han din situation och ångest för smitta så ni kan minimera kontakter så mycket som möjligt? Jobbar han hemifrån eller är han iväg? Att beställa online och bara hämta upp kassorna utanför affären eller få dem hemkörda är så bra möjlighet, men kostar förstås tyvärr mer så det funkar inte för er just nu. Om det då inte är så att han har pengar och dina skulder växer, i så fall skulle han ju också vinna på beställa för avhämtning iom att du mår bättre.  
 

Ta kontakt med psykiatrin. Tar du någon medicin, eller är det något du skulle kunna tänka dig att börja med? Jag tar själv Sertralin och det har hjälpt mig oerhört mycket.

Din mans kommentar... Alltså jag vet inte var jag ska börja. Ärligt talat hade min kärlek försvunnit där och då. Fråga honom hur barnen kan vara friska och välfungerande om du inte kan ta hand om dem.

Något du bör fundera över är om din man förvärrar ditt mående.

Mat kan du beställa på nätet. Många gör det nuförtiden, inklusive jag.

Tack för svar och förlåt att jag inte svarat!

Jag har tagit sertralin i många år, men slutade vid årsskiftet. Har nu varit i kontakt med min vc och ska börja medicinera igen. Psykolog kan de inte erbjuda inom närmaste tiden.

Förlåt för sen återkoppling! Han har bett om ursäkt och sa att han inte tänkte innan han pratade.

Han är inte särskilt orolig för corona, han umgås tex med sin släkt som vanligt. Vänner har han knappt några. Han arbetar på byggen, och kan inte jobba hemifrån.

Jag brukar beställa mat online ibland, även om det blir dyrare.

Jag har atarax, och nu har jag också fått utskrivet antidepressiva. Har tagit det i många år, men slutade vid årsskiftet, eftersom jag inte tyckte att det gjorde så stor skillnad i mitt mående.

Sen kom coronan och allt elände, så med facit i hand borde jag nog inte slutat.

Din man är det största problemet. Gör dig av med honom, kontakta soc om så behövs. Du kommer att få nytt jobb, komma på fötter igen. Men din man(sbebis) förtjänar att leva ensam. Börja planera för att lämna, det blir bara bättre utan en mobbare i sitt eget hem.

Håller med.