Förbannade sommartid!!

Låt pappan lägga sonen. Orsaken till att han inte kan/får är för att han inte fått. Släpp in honom. Gå hemifrån om du inte kan hålla fingrarna i styr när det inte går som du anser att det ska. Låt dem hitta sina rutiner och få lite egentid på kuppen.

Håller med

Du har helt fel. Det är inte frågan om att det är jag som hindrar pappan eller lägger mig i, det är sonen som inte accepterar att pappan lägger honom.

Problemet ni har är att ni låter barnet bestämma om läggtid och vem som ska lägga honom. Men han är 3 och ni är vuxna. Hur ska det sluta? Låt pappan ta läggningen ett par veckor, ligg inte med barnet i en timme tills han somnar. Förklara att nu är det läggdags, läs en saga, gå ut och säg att du/ni ska fixa lite med disken men att ni kommer tillbaka snart och kollar att han sover ok. Efter en tid kommer han lära sig att somna själv.

Vi låter inte barnet bestämma läggtid men det tar så lång tid för honom att somna när man har lagt honom, oavsett när man gör det. Annars har vi haft samma tid i över ett år nu. Sagor fungerar inte för att göra honom trött, han ligger inte stilla heller då man gör det. Det har testats i omgångar och verkar bara göra honom piggare. Tidigare då pappan hade läggningarna tog det ungefär lika lång tid också men med större variation från natt till natt. Numera blir det gråt och skrik och hysteri från sonen om det inte är jag som lägger honom. Det går absolut inte att lämna honom ensam, han ligger kvar två sekunder och följer sedan efter. Han är tre och har fortfarande inte lärt sig somna ensam. Det har sträckt sig så långt att jag kan sitta på sängen istället för att ligga bredvid, vissa perioder har jag kunnat stå vid sängen men det blir jobbigt efter en timme. Så fort vi sover någon annanstans förstörs alla rutiner och vi får börja om igen... Det känns bara som att vi testat allt redan, inte bara gett upp efter några dagar utan verkligen provat. Väldigt liten förbättring tyvärr.

Såhär blir det när pappan ger bort nästan alla sina föräldradagar till mamman. Visst är det kul? =D

Sådana här svar får man från folk som antar att de vet så himla mycket, visst är det kul...? Tyckte du att du var riktigt konstruktiv nu med ditt raljerande?

Pappan har varit hemma väldigt långa perioder så vem som har dagar kvittar faktiskt eftersom han under de här åren varit med barnet ungefär hälften av tiden.

Ni vuxna bestämmer, ni ska inte låta barnet bestämma. Du kan alltså aldrig vara frånvarande  en enda kväll?

Som sagt, ni har lärt barnet att han får bestämma, då blir det så här.

Nej jag kan tyvärr inte vara borta en enda kväll... Hur många hysteriska kvällar ska man tåla då innan det lugnar ner sig liksom? Hur många veckor?

Problemet är inte vem som lägger barnet utan att det tar så lång tid, du har inga idéer kring det?

Alltså, jag förstår inte, är det bättre att du kör slut på dig, och dessutom är bunden till hemmet varje kväll, än att det blir liv för att pappan nattar honom?

Han är 3 år, han dör inte av lite fastare regler.