Jag har Aspergers syndrom, vad tror ni om mig?
Anonym (som jag) skrev 2020-07-07 13:55:29 följande:
Jag tänker inget särskilt utöver att jag funderar över om diagnosen är rätt eller fel, det är så många som blir feldignostiserade inom npf. Ca 25% sade en forskare till mig en gång.
Har själv massor av drag och svårigheter inom autismspektrat om jag läser på nätet, men ingen psykolog har någonsin misstänkt diagnos för min del. Sen kan man läsa om andra som har diagnos men betydligt färre drag och svårigheter än jag har. Jag har själv aldrig känt någon lust att bli utredd.
Så jag funderar på vad som gör att vissa får genomgå utredning och får diagnos och andra inte; beror det på vem som hanterar ens ärende, vad man själv vill, kötider, regionens resurser eller annat???
Flickor har lite andra tecken än pojkar och förblir oftare outredda.
För egen del kan jag få ihop följande:
Petig med mat sedan barndomen, svälter hellre än äter saker jag inte tycker om.
Ljudkänslig, kan få huvudvärk på tio minuter av musik jag inte gillar
Svår misofoni, blir mordisk om jag hör någon tugga i ett tyst rum.
Svårt att känna igen ansikten, händer att jag inte känner igen folk som jag jobbat med i flera år, på stan.
Vaknar exakt kl 06.38 varje dag. För det känns som en bra tid.
För direkt i min kommunikation, klarar mig bättre bland män än kvinnor
Mina tankar går i baklås ibland, kan gå ner mig i vissa känslor eller tankar och de blir "sanna" då så jag kan inte riktigt ta in hur andra upplevt situationen.
Rätt svartvit och dömande som person
Onormalt fokus, blir helt absorberad av ett intresse eller bara en grej på nätet, varken hör eller ser annat omkring mig.
Fotografiskt minne för stavningar på alla språk som använder vårt alfabet.
Har ett intresse som ingen jag någonsin känt har.
Min hjärna mår bra av enkla sorterande aktiviteter som stora pussel eller sudoku.
Har ingen direkt empati med djur. Vill inte ha djur för jag tror inte jag hade haft tålamod med dem.
Har svårt att relatera till människor som jag anser dumma och tafatta i livet. Orkar inte med dem.
Men då jag aldrig har bråkat och alltid haft höga betyg och överpresterat på jobbet är det givetvis ingen som har föreslagit att jag ska utredas.
Jag bara känner mig så annorlunda och ensam ibland.