Avstå husdjur pga exets allergi?

Hur ska ni bo?

Vi har utomhuskaniner just för att min nya man är väldigt allergisk mot allt vad pälsdjur heter. Det går superbra eftersom djuren aldrig är inomhus. 

men exet måste väl menat hemma hos sig, vid samtalet med barnet? 

Hon kan väl låta bli att flytta grejer mellan de båda hemmen och duscha direkt hon kommer dit vid byte?

Exet får ha en uppsättning kläder + ytterkläder hemma hos sig som dottern får byta till när hon kommer till honom. Han kan inte styra hur det ser ut i ditt boende.

Jag är också allergisk och tyvärr har jag varit tvungen att sätta stopp för vissa kamrater till barnen som har så mycket djur att hela kläderna är fulla med hår. Om mina barn har varit hemma hos kamrater som har många djur får de också byta kläder och tvätta av sig när de kommer hem. Som allergiker med barn måste man hitta strategier.

Hur allergisk är han? Många allergiska kan ju tex gå i skola eller jobba tillsammans med människor som har katt eller hund hemma, och det är bara i extrema fall som allergiska personer får inte tål människor som klappat en katt.

Hade aldrig avstått husdjur för en människa jag inte ens lever med. Att han är allergisk är hans problem faktiskt och hemma hos mig skulle barnrn få ha kanin om dom velat det.

Jag hade frågat vad han menade faktiskt. Kanske han menade i hans hem? FDör vad du gör i ditt hem har han ingen talan om nej.

Just nu bor jag i lägenhet och kommer göra det ett tag framöver. I framtiden hoppas jag på villa. Som sagt har jag inga detaljerade planer på kanin just nu men det var ett bra tips att ha i åtanke. Tack.Nej, det var tydligt på sättet han sa det att budskapet var riktat till mig med trots att han pratade med barnet. Han gör så ofta.Tack det var ett bra tips där jag kan visa viss hänsyn utan att göra avkall på mitt liv helt och hållet.Tack för ditt perspektiv. Det synliggör något jag inte tänkt på. Att han kommer stöta på problemet vare sig jag skaffar kaniner eller inte, så det blir liksom inte bara jag som är problemet så att säga. Tack för tipset också.Vi har två katter som han klarar av trots att han är allergisk mot många katter. Så han är inte dödsallergisk mot alla pälsdjur utan bara vissa. Just kaniner och marsvin verkar han reagera fort på med kraftig huvudvärk och trötthet.Tack för ditt perspektiv. Jag känner lite att det är hans problem. Men samtidigt vill jag på något sätt visa hänsyn eftersom jag ändå valde honom en gång i tiden och då gav upp den typen av husdjur. Om jag t ex använder tipsen här och försöker underlätta så hoppas jag att han uppskattar hänsynen, men gissningsvis kommer det inte räcka i hans ögon.

Så här är det: hon kommer aldrig kunna ha kanin hos honom men vad ni har i ert hem har han inte med att göra. På samma sätt som han inte säger upp bekantskapen med vänner som har pälsdjur eller absolut inte kan arbeta med kollegor som har pälsdjur osv så finns det säkert lösningar för att det ska fungera bra. T ex kan dottern byta kläder innan hon ska till honom, det är en enkel sak som de flesta borde kunna leva med. Det är ju inte som att han får livshotande symptom direkt.

Sedan kan man också tänka ur ett annat perspektiv. Dottern är 4 år. Det är alldeles för tidigt att prata om ett husdjur alls, hon kommer inte kunna ta det ansvaret. Många barn vill ha husdjur, det betyder inte att man som förälder måste gå med på det, av olika skäl. När hon är lite äldre kanske ni pratar mer om saken, t ex när hon börjat skolan, och då kan det vara något annat djur hon är intresserad av, eller så kanske du som vuxen tycker att det räcker med katter, för det är ändå du som i slutänden har ansvaret för att djuret mår bra om dottern inte klarar av hela skötseln.

Din dotter behöver sin pappa. Därför tycker jag att du har ansvar för att se till att din dotter kan umgås med honom utan att göra honom sjuk. Det är ju inte omöjligt att det kan funka att ha kaniner, men det kan hända att det blir lite meck med klädbyten och hårtvätt när hon ska till honom.

TS, som jag tolkar dig så är detta inget som brådskar, om ni ens ska ha husdjur? Så, låt det bero för nu. Separera och hitta er nya vardag utan att komplicera det just nu. Undvik att prata husdjur så att han hör, ifall han blir upprörd. Med tiden kommer ni båda ha hittat ert nya liv och då kanske de där diskussionerna om husdjur liksom inte är så viktiga för honom. Just nu kanske han ville markera (fånigt men en del gör ju så) för att ni är mitt uppe i förändringen. 

Om du och dottern tycker hon är mogen för att ha en kanin om tex 2 år, så är det ert beslut och inget han har att göra med. 
Som någon skrev, han kan bli utsatt för andras husdjur på alla möjliga vis, så om just du skulle ha ett kan liksom inte vara hela världen. Antar att han inte ska vara ofta inne i din bostad. 

Det är ett extremt litet problem, believe me, jag vet. 

Du tycks mena att jag har fel om något, men jag förstår inte vad.

Självklart ska ni ha husdjur! Rekommenderar ej kanin dock. Djur i bur är inte mysigt eller bra alls.

Jag skulle inte avstå från ett husdjur för att min dotters pappa var allergisk. Däremot hade jag kunnat göra vissa saker för att överlämningar skulle gå smidigt (ex duscha innan avfärd, nya kläder då osv).

Att ditt ex ser på det annorlunda kan ju bero på att ni inte är separerade än. Han har inte kommit in i tankemönstret att se dig som en fristående individ. Den synen kommer att komma. Men vägen dit kan vara plågsam och kräva sina markeringar. Särskilt plågsam brukar det vara För personer som är vana vid att det är deras vilja som styr relationen

Man är INTE allergisk mot håren!

Man är allergisk mot partiklar som finns i bla hud och saliv.

Tack igen för alla svar.

Tack du har så rätt. Hon är så liten än att jag inte riktigt tänkt på framtiden när kompisar dräller hem. Så det är absolut något han kommer stöta på från många håll.Du har rätt även här och jag själv tänker så. Jag har vuxit upp med djur och älskar verkligen djur. För mig är det precis så självklart som du säger att djur är den vuxnes ansvar och den vuxne måste ha ett intresse av att ta hand om djuren vare sig barnets intresse består eller ej. Själv kan jag verkligen tänka mig kaniner men jag har inte bråttom att skaffa det nu direkt bara för att fyraåringen nämnt det några gånger, utan det får Isåfall bli i framtiden någon gång om intresset består.Så känner jag också och har fått flera tips av dig och andra här om hur man ändå kan lösa det på ett schysst sätt.Tack för ditt engagemang i frågan. Det hjälper mig verkligen att tänka på ett lugnar och mer positivt sätt. När han sa så fick jag lite av en kalldusch om att han skulle ha det inflytandet i mitt liv även efter separationen, men nu känner jag att jag kan hitta en väg i framtiden där jag kan göra som jag vill men ta rimlig hänsyn till honom.Hade kanin som barn och mina föräldrar var tyvärr inte särskilt pålästa så de satt mest i sin bur och det måste ha varit ett fruktansvärt liv för dem. Och är det vad man tänker sig så håller jag verkligen med dig. Om jag skaffar kanin så vill jag kunna bo på ett sånt sätt att de får hoppa omkring, tränas och socialiseras. Utifrån det jag redan läst på om kaniner så kan det bli riktigt bra och roligt både för människa och kanin, även om det inte är något jag kan erbjuda idag.Tack för ditt svar. Jag börjar mer och mer inse hur mycket han har bestämt i vårt förhållande och påverkat mitt tänkande. Jag har sett mig som en stark person som gått min egen väg men har nog ändå varit nertryckt och påverkad av hans vilja utan att ens märka det. Nu ser jag skillnaden och frustrationen hos honom att jag inte gör som han säger eller svarar på frågor på samma sätt som förr eller inser att saker och möjligheter som känts omöjliga inte längre känns lika oåtkomligt. Det kommer nog ta ett tag innan vi båda vant oss med det nya som du säger.

Kan bara säga apropå tidigare kommentar om djur i bur att vi har som sagt utomhuskaniner. De bor i rymliga kaninhus med tillhörande grönytor som vi har kompostgaller runt. De mår superbra, vår äldsta kanin är drygt 10 år nu och ser inte ut att vara färdig med livet än. Under vår/sommar får de äta av det som växer i trädgården (förutom förstås hö och pellets) och det fungera utmärkt med äppelgrenar, äppelkart, morötter mm. Vi borstar dem och grejar med dem. Ena barnet har lärt dem hoppa hinder. 
Kan man ha kaniner på det viset går det absolut ingen nöd på dem 

Vem var det som ville skiljas? Du eller han eller båda? Du skriver att han har bestämt mycket i ert förhållande. Var det orsak till skilsmässan? Jag frågar inte detta för att ?snoka?, du måste självklart inte svara om du inte vill. Utan jag skriver det för att det kan vara relevant gällande er relation i framtiden - husdjur eller ej. Det är viktigt att ni kan samarbeta kring dottern, men det är också viktigt att han inte kan använda det som hållhake och fortsätta kontrollera ditt liv. Ni bör inte skaffa husdjur än, men det är för att dottern är för liten, ni måste etablera era nya liv osv. Inte för att pappan säger det, han kan som sagt inte bestämma hur du ska ha det i ditt hem. Vore han så allergisk att han inte kan träffa folk som har pälsdjur hemma, skulle han ju inte kunna jobba eller träffa vänner heller...