Förlåta sin misshandlare

Min exfru misshandlade mig psykiskt men även fysiskt vid ett flertal tillfällen. Det var en oerhört jobbig separation med mycket kontrollerande beteende från hans sida. Det tog lång tid innan han slutade trots att han bodde med någon ny.

Många år har gått och han bad om förlåtelse för några år sen vilket jag inte svarade på. Men nu har han gjort det igen och vi pratade. Han tog på sig fullt ansvar. Men hur kan man veta att det är på riktigt? Han har varit så manipulerande tidigare men vet inte varför han skulle vara det nu då vi annars har noll kontakt.

Jag har på sista tiden känt att jag verkligen inte hatar honom längre, det gjorde jag intensivt innan. Men förlåta... jag sa att jag inte kan säga att jag förlåter honom men att jag inte längre känner hat. Vi pratade kort om hur våra liv är nu men det finns verkligen ing planer på fortsatt kontakt.

Skulle jag möta honom ute skulle jag nog fortfarande få en klump k magen dock. Jag är lite arg på mig själv för att jag pratat med honom samtidigt som jag kände att jag behövde det.

Vill bara skriva av mig och undrar om någon har liknande erfarenhet?

Vårt äktenskap gjorde verkligen mig illa och jag är fortfarande inte hel än trots att det gått 5+ år... är det normalt?

Din sista fråga först: det är helt normalt. Osynliga sår är svårare att behandla, hur medicinerar man något man inte ens kan se?

Sedan... man förlåter inte folk för deras skull, man gör det för sin egen. Att personen man förlåter kanske känner sig bättre med efteråt är en helt skild fråga.

När man är redo att förlåta någon så kommer det kännas som en stor lättnad, det blir enklare att gå vidare. Om du tvingar dig själv att göra det innan du är redo så kommer det istället bara skapa ännu ett sår i din själ, men den här gången kommer du känna dig, antagligen ännu mer, skyldig till såret. Det är inte snällt att göra så mot sig själv, det kommer bara göra allt mycket svårare.

Steg ett till att förlåta någon är att säga "fuck it". Att erkänna för sig själv att det inte spelar någon roll vem som var skyldig, vad som hände eller varför saker blev som det blev. Det förflutna är borta, du kan inte ändra på det. För att gå vidare måste man sluta älta, planera hämnder, fundera på hur ens liv borde ha varit osv... vad som du än fortfarande mår dåligt över. Först därefter, och långt efter, kommee förlåtelse.

Jag kommer aldrig förlåta mitt ex, varför skulle jag?

Som redan skrivits, man ska inte förlåta för att den andra parten kanske bönar och ber om det. Det är klart det skulle kännas mycket bättre för denne om offret sa att det var ok nu, men har svårt att tro att så många klarar av att göra så. Däremot om det känns bättre för en själv att säga att man förlåter, så absolut - bara man verkligen menar så. 

Jag tycker TS, att ditt svar var väldigt bra. Att du inte kan förlåta men att du inte känner samma hat längre. Mer kan han nog inte begära, liksom. 

Varför skulle man förlåta någon som slagit en sönder och samman och förstört flera år av ens barns barndom med sitt våld?

Ge mig en anledning.