Forum Förlossningsrädsla - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kämpar med livet för att få snitt, men är det värt det?

    Sön 12 jul 2020 18:10 Läst 0 gånger Totalt 67 svar
    Anonym (Rädd)
    Visa endast
    Sön 12 jul 2020 18:10

    *Ni som har gjort kejsarsnitt kan ni berätta hur det var, tiden efter?

    * Ni som gjort båda två, vilket skulle ni välja om ni fick barn igen?

    *Är andra förlossningen lättare än första?

    Födde barn 2013 och är fortfarande extremt traumatiserad, jag sprack ganska mycket och kan bara minnas att jag skrek och grät som att jag blev knivhuggen. Min förlossning ses dock som normal och jag kämpar nu med att få snitt för bebis nr 2.

    Finns många trådar här på FL om detta men många är mer än 10 år gamla. Berätta gärna vad ni tycker om KS och vaginal förlossning!

  • Anonym (2 barns mor)
    Visa endast
    Sön 12 jul 2020 18:18 #1

    Jag har då 2 barn, första förlossningen var ganska jobbig för mig, sprack lite, ont i flera veckor efter. 2a barnet barnmorskan höll Finska greppet ( pressar hand eller kall handduk mot mellangården typ) fick sy 2 små stygn, underlivet var återställt på några dar, ungen vägde dessutom över 5 kilo.
    Med detta sagt allt måste inte bli värre.

  • Sön 12 jul 2020 18:23 #2

    Har du fått tala genom förlossningen, ordentligt? Vad hände, vad gjordes, vad gjordes inte o ev varför?! Det är första steget att bearbeta din upplevelse. På pappret kan det se väldigt normalt ut medan mamman upplevt det som ett rent hel...e. Gå genom, diskutera, möt din rädsla o sätt ord på dina tankar. Ge det lite tid o känn efter hur tanken att föda vaginalt känns. Nu är du ju medveten på ett helt annat sätt, hur det känns o vad det är. Smärtlindring finns ju att tillgå, prata genom detta också så du vet vad du kan önska. Slipper du framåt i din rädsla o vågar köra på kommer du att må jättebra att du gjorde det. På frågan ang kejsarsnitt - min första förlossning var kejsarsnitt. Helt ok mående, kände mig dock lite "snuvad på konfekten", då jag inte fick föda. Sedan 3 nedrevägsförlossningar. Man är ju i skick kroppsligt mycket fortare. Är ju inget litet ingrepp precis. Ta kontakt för samtal, börja där. Kanske du hittar din inre styrka o kör racet. Lycka till. Hälsn en bm o 4barnsmamma

  • Anonym (Kör)
    Visa endast
    Sön 12 jul 2020 18:24 #3

    Aslätt andra gången säger bara: kör

  • Sön 12 jul 2020 18:31 #4

    Första barnet föödes vaginalt men var rätt traumatiskt då han mådde dåligt och fick dras ut med sugklocka. Han var medtagen efteråt men återhämtade sig. Andra barnet kom 6 år senare och jag var peppad för att få en bra förlossning men kände även att nåt skulle gå snett (googla akutsnitt osv). Allt gick bra till krystfasen, då satt han fast kändes det som, dom drog och slet med sugklocka i vad som kändes som en evighet, till slut lossnade den och dom fick göra ett urakut snitt där jag blev sövd. Långt efteråt fick jag veta att han låg med ansiktet uppåt och fick inte plats att komma ut typ. Med tredje barnet kände jag direkt att jag ville ha ett planerat snitt. Det var som om tjejen i magen också ville det för hon la sig med rumpan neråt. Jag fick dock snittet beviljat pga humanitära orsaker. Det var den bästa förlossningen av dom alla, och den där jag hade minst ont efteråt och barnet mådde helt perfekt när hon kom ut.

    Det man ska tänka på om man vill ha snitt är att man inte kan göra hur många snitt som helst. Så man måste vara beredd på att inte få fler än 1-2 barn efter det första snittet. Det var mitt argument när jag ville ha planerat snitt, vi skulle inte ha fler barn efter det tredje. Jag var dessutom nästan 40 år när hon skulle födas så åldern spelade in också.

  • Anonym (2)
    Visa endast
    Sön 12 jul 2020 18:33 #5 +2

    Tvingades till snitt utan skäl med första vilket ledde till att livmodern sprack vid den andra förlossningen vilket ledde till akutsnitt. Så nej, ks utan medicinska skäl är verkligen inget jag förordar.

    Det har hänt en hel del sen du fick barn för 7 år sen. Både vad gäller smärtlindring och bemötande. Jag som kom så pass långt som till krystvärkar kan inte tänka mig värre långvarig smärta än den efter ett ks. Jag kom inte ur sängen på 2 dar och hade ont länge efteråt. Och nåt som man inte "får" påtala är att väldigt många får ett överhäng över själva snittet efteråt. Ingen bantning eller träning i världen tar bort det hänget. Jag fick ett ärrbukbråck också för att såret sprack upp. Att måsta "föda" barn via ks har gjort att jag förträngt båda mina barns födelse. En vaginal förlossning får jag aldrig uppleva vilket är en jättesorg för mig.

  • Sön 12 jul 2020 18:37 #6

    Stramade lite i såret första veckan, men så fort agrafferna var borta var det hur lugnt som helst.

    Jävligt glad för att ha sluppit alla bajs och kissproblem som man hör om. Folk som måste kissa i duschen i två månader för att stå ut med smärtan. Låter ju helt vidrigt. Skulle aldrig föda barn naturligt. Då skulle jag hellre vara barnlös.

  • Anonym (Grad)
    Visa endast
    Sön 12 jul 2020 18:38 #7

    Vilken gradering har din bristning? 2, 3, 4? Vid grad 3 och 4 ska du i princip inte kunna nekas snitt vid nästa barn. Detta kan du läsa om på bäckenbottenutbildning.se

  • Sön 12 jul 2020 18:39 #8

    Min första förlossning var extremt traumatisk, lång, tvillingvärkar, sugklocka, stygn o.s.v. Min andra förlossning var otroligt mycket bättre och jag sprack inget. Min tredje var bäst: igångsättning genom att ta hinnorna. Tog 'bara' ca 6 timmar, krystade i kanske tio minuter, sprack inget (och han vägde nästan 5 kg). Bara för att första är skit innebär det inte att följande måste vara det.

    Samtidigt är jag 100 % för att kvinnor ska få kejsarsnitt p.g.a. rädsla - ville bara ge dig min historia.

  • Sön 12 jul 2020 18:40 #9

    Och jag var uppe och gick efter några timmar...

  • Anonym (Grad)
    Visa endast
    Sön 12 jul 2020 18:40 #10

    Har du kvarstående problem pga den skada du fick förra gången?

    Risken att få lika stor bristning igen är lika stor dom det var första gången. Risken för grad 3 och 4 är 6% för förtagångsföderskor. Så risken för omföderska med tidigare skada är också 6%, medan risken för skada för en omföderska utan tidigare skada är 3%. Notera att jag nu endast talar om grad 3 och 4. Även en skada av grad 2 kan ge stora problem.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll