Kämpar med livet för att få snitt, men är det värt det?

Och såklart måste man ju lyssna på de värsta historierna istället för på majoriteten som det gått bra för... 

I-landsproblem.

Tack för alla svar och att ni delar era historier, har läst allt ni skrivit.

Jag fick 2a gradens bristningar vilket kanske inte är så mycket.

Det läskiga var att jag fick panikattacker. Jag slutade lyssna på barnmorskan, kändes som att hon slutade lyssna på mig för jag skrek ju bara. Vid ett tillfälle sa någon " nu måste du krysta annars kan du skada barnet" blev då rädd och krystade allt vad jag hade och sprack. Kommunikationen var lika med noll. Minns inte ens hur barnmorskan såg ut, vad hon hette eller vilka som var i rummet. Minns att hon var kvinna men inget mer.

Rädslan idag är att barnet ska få syrebrist och få skador för livet pga att jag inte kommer samarbeta som sist. Har svårt att tro på att det kommer gå bra och min inställning till VF är mycket negativ.

Fortsätt gärna skriva, jag läser allt!

Tack för alla svar och att ni delar era historier, har läst allt ni skrivit.

Jag fick 2a gradens bristningar vilket kanske inte är så mycket.

Det läskiga var att jag fick panikattacker. Jag slutade lyssna på barnmorskan, kändes som att hon slutade lyssna på mig för jag skrek ju bara. Vid ett tillfälle sa någon " nu måste du krysta annars kan du skada barnet" blev då rädd och krystade allt vad jag hade och sprack. Kommunikationen var lika med noll. Minns inte ens hur barnmorskan såg ut, vad hon hette eller vilka som var i rummet. Minns att hon var kvinna men inget mer.

Rädslan idag är att barnet ska få syrebrist och få skador för livet pga att jag inte kommer samarbeta som sist. Har svårt att tro på att det kommer gå bra och min inställning till VF är mycket negativ.

Fortsätt gärna skriva, jag läser allt!

Tack för era historier, vissa positiva och vissa skrämmande, men det är nog så verkligheten är.

Jag går på specialistmödravården hos läkare ,finns inga tider till Aurora under sommaren så jag kommer aldrig hinna få hjälp av dom tyvärr.

FRÅGOR: (som jag hellre frågar er som inte försöker övertyga mig till vaginal förlossning).

1. Jag är tidigare opererad i buken, operade bort en äggstock för 10 år sedan och har redan ett bikinisnitt. Hur kan det påverka om jag gör ett kejsarsnitt? Är det samma typ av snitt i buken att ta bort äggstock som att ta ut ett barn?

2. Jag har moderkakan i framvägg, mer riskfyllt?

Fortsätt gärna skriva era snitt- och förlossningsberättelser!

Tack åter igen för alla svar!

Under förlossningen 2013, mitt under kaoset, så hann jag ha "ett litet moment" med mina tankar. Jag sa till mig själv:" LOVA att aldrig föda vaginalt igen, hur många år det än går, även om du inte minns exakt HUR ont det gjorde så gör aldrig om det här igen,ALDRIG!"

Minns att jag skrek " jag har ångrat mig, jag vill inte ha barn" och att jag verkligen menade det. Jag kämpade för mitt liv under förlossningen, det kändes så.

Jag var så förbannad på alla jag kände som fött flera barn och undrade vad f*n det var för fel på dom! HUR kunde man göra om detta medvetet?

Var arg på min stackars mamma, skrek att jag var besviken på att hon inte varnade mig, att hon kunde ha räddat mig från helvettet jag gick igenom. Var besviken på alla kvinnor jag kände.

När man la honom på mitt bröst så sa jag " kan någon ta honom från mig" och man lyfte bort honom. Jag orkade inte hålla i honom för mitt underliv gjorde så ont, smärtan var inte alls över. "Så fort barnet läggs på ditt bröst så glömmer du smärtan" sa alla. Smärtan plågade mig i 2 veckor och jag kunde inte ta hand om mitt barn.

Vi fick en sorglig start jag och min bebis. Vill inte göra om det och det sorgliga är att jag kanske är tvungen.

BF om 8 veckor. Har fått 1 möte hittills.

Det faktum att det påstås att snitt ger en ökad risk hänger också ihop med att en jävla massa skador som kvinnor får dras med efter en förlossning betraktas som nåt man får räkna med och att dessa inte tas på allvar eller ens dokumenteras då det tydligen är saker man som födande kvinna får räkna med. Om kvinnors men efter förlossning skulle tas på allvar så skulle nog statistiken när det gäller jämförelse mellan snitt och vaginalt se lite annorlunda ut.

Är helt övertygad om att det mesta handlar om en kostnadsfråga..

De komplikationer som kan tillstöta för barnet vid ett planerat snitt på frisk mamma och frisk bebis är minimala. Syrebrist för barnet med allvarlig hjärnskada till följd är exempelvis betydligt ovanligare vid snitt än vaginala förlossningar. Sen om det finns lite ökad risk för allergi etc vid kejsarsnitt som exempelvis brukar nämnas är ju patetiskt i jämförelse.

Precis! För att inte tala om att komplikationer efter akuta och helakuta snitt väl fortfarande räknas som komplikationer efter snitt och inte vf? Trots att det nästan alltid är en vf som inte kunnat genom- eller slutföras pga risken för barnets eller mammans liv.