hammarhajen skrev 2020-07-16 08:06:02 följande:
Anonym (tobbe) skrev 2020-07-16 00:21:42 följande:
Fast om du tex föds med en sjukdom och det finns ingen vård för det där du bor. Om du inte har råd att äta hälsosamt. Om du är tvungen att ta jobb som är farligt för din hälsa. Om du inte har råd med säkerhet utan är tvungen att bo i ett ruckel som är en enda stor sä
kerhetsrisk.Självklart har människor helt olika förutsättningar i livet beroende på hur mycket pengar dom har eller var dom bor.
Du förenklar massor och lägger ansvaret på alla andra än på individerna. För hur mycket samhället än hjälper till så ÄR det individen som måste tugga i sig moroten, spara sina pengar, anstränga sig i skolan, som måste ta sig ut på promenaden och så vidare. Vi kan göra en del på samhällsnivå (sockerskatt, bygga fler simhallar, utökade kurser på BVC, obligatoriska hälsosamtal etc) men i slutändan är det ändå individen som måste göra jobbet. Högre skatt för de rika ger inte den mindre bemedlade medmänniskan bättre kondition. Jag tycker absolut att vi SKA göra saker på samhällsnivå, som det ser ut finns ju skillnader som inte är bra så något har blivit fel. Men jag står benhårt fast vid att man kan vara ansvarsfull, medveten och klok trots lägre inkomst.
Pengar underlättar och ger fler val, det stämmer, men det stämmer INTE att ont om pengar betyder att man måste välja läsk istället för vatten, vitt bröd istället för grovt, en glass istället för ett äpple. Lekparken är gratis, ändå är den ofta ödsligt tom vid tidpunkter då barn förr var ute. Nu är det plattan (som kostar!) som gäller.
Många som tjänar mycket jobbar också mycket. Men många av dem väljer ändå att träna på sin fritid. Det är lätt att bara tycka synd om sig själv och hitta bortförklaringar, istället för att se att grannen med "tur" faktiskt snörar på sig löparskorna efter läggning av barn och ger sig ut i 4-gradigt duggregn. Om det handlade om att jobba mycket eller inte skulle de arbetslösa träna mest och så är det ju inte. Tid är en faktor, men helt klart inte den enda.
Att man måste köpa snabbmat för att man jobbar mycket är inte sant. Det går fortare för de flesta att värma en färdig soppa eller steka på blodpudding än att gå via pizzerian på hemvägen. Och på tal om "tur" med ekonomi så är hämtmaten betydligt dyrare - pizza för fyra personer en dag i veckan kostar ungefär 10 000 på ett år om man jämför med blodpudding eller färdig soppa en dag i veckan. Lika kul? Nej. Men tur att de som väljer blodpuddingen framför pizzan kan köpa nya cyklar åt barnen varje sommar?
Vad gäller att få hjälp i vården undrar jag verkligen var du får ditt resonemang ifrån. Att barnet i Täby skulle få hjälp bara för att barnet bor där och inte på landet låter mycket konstigt. Enligt SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) var region Gotland och Gävleborg i topp för tillgänglighet hos BUP, tillsammans med Stockholm. Region Västa Götaland 8med vår andra största stad) låg inte alls bra till i den statistiken (se länk nedan). Däremot får nog två olika barn i Täby olika möjlighet till hjälp, beroende på hur pålästa och aktiva föräldrar de har.
Skillnader i vården finns, men de beror väl snarare på just medvetenhet och kunskap än på pengar. En fattig student på universitet, med akademikerföräldrar, men exakt 23 kr på kontot en vecka innan CSN, har nog lättare att ta sig fram i vården än en person som just vunnit miljonbelopp på lotto men i övrigt har låg utbildning och långa perioder av arbetslöshet bakom sig. Det är ett stort problem förstås, men beror snarare på att de med högre utbildning har lättare att läsa sig till info och vända sig till rätt instans, har lättare att beskriva symptom, lättare att stå på sig, har självförtroende nog att argumentera för sin sak etc. Det är helt enkelt större sannolikhet att en medveten och påläst person som kan kommunicera sakligt och trevligt hamnar på rätt plats, får träffa rätt person och det blir också lägre risk för missförstånd. Regionerna jobbar på många olika sätt för att komma åt problemet, t.ex. med lättläst info om sjukdom och hälsa, med tolkservice, info översatt till olika språk och så vidare, men visst behövs mycket mer av stöd till alla att ta sig fram i vården.
https://www.vantetider.se/resultat/tillganglighetssatsning-2020/?year=2020&month=Februari&service=4
Fast det där stämmer inte. Tex du skriver att dom med hög inkomst arbetar mycket men kan ändå träna. Men för det första dom flesta av dom har arbeten som inte är fysiskt krävande. Då är det betydligt lättare. Har man ett jobb som sliter hårt både på kroppen och hjärnan då är många trött när dom kommer hem. Nu har dessutom höginkomsttagare ofta folk som gör mycket av arbetet hemma åt dom. Det har inte dom med låg inkomst. Sen det där med mat. Visst läsk och sånt kan man välja bort. Fast forskning visar att med lägre utbildning då gör folk sämre val när det gäller mat och annat. I vissa länder är dom dessutom tvugna att dricka läsk eftersom det är det enda som går att dricka. Det har varit problem på flera ställen i sydamerika. Kranvattnet är odrickbart och köpvatten är för dyrt. Så i vissa länder har dom inget val. Men även i Sverige finns det människor som knappt klarar av varje månad med dom löner dom har. Då är det billigare att köpa annat är grönt.
Sen högre skatt på rika gör kanske inte att fattiga väljer bort läsk. Men det gör att fler fattiga kan tex få hjälp om dom har en diagnos. Dom kan få likvärdig skola. Man kan förbättra arbetslivet för dom. Man kan helt enkelt göra enorma förbättringar för dom.
När det gäller vården då finns det stora skillnader och man kan se tydliga skillnader när det gäller tillgänglighet beroende på om man är fattig eller rik. Bor man i Täby tex då har man inte svårt att få en tid på bup. Man har inte problem med att få en läkartid. Så är det inte på många ställen där inkomsterna är lägre. Har en släkting tex som bor i en bruksort. Han har en psykiskdiagnos som gör hans liv tufft. Men han kan inte få hjälp eftersom psyk saknar resurser och vet inte vad dom ska göra med honom. Vilket innebär att tiden går utan att han får hjälp. Samma är det med all annan tillgänglighet. Folk kan inte ens vara säker på att träffa en läkare. Och när dom väl får det då är det alltid olika läkare och kvalitén är väldigt olika. Då spelar det ingen roll hur utbildad en person är finns det inte hjälp att få då finns det inte. Det är samma med skolan. Vi har en väldigt ojämställd skola. Vi har skolor som kräver referenser från rektorer när elever söker till deras skola. För att kolla om dom har diagnoser eller andra problem. Har dom det då stoppar dom flytten eftersom dom vill gå med vinst.
Sen tror du verkligen inte att det är enorm skillnad att gå i en skola där ingen bryr sig om eleverna gör något eller inte. Där man kan ha en lärare som kan mindre än eleverna ibland. Där man samlar stökiga elever i samma klassrum där dom får sitta av tiden. Skolor där man har gamla böcker och material. Jämför det med att gå i en skola med småklasser. Där lärare håller koll på om elever hamnar efter och om dom gör det då får dom stöd. Där man har nytt material. Det är en stor skillnad. Att tro annat är bara korkat.
Folk har olika förutsättningar i livet. Sen om man ser det som tur eller något annat spelar ingen roll.