Ska jag vänta på min älskare?

Det skulle helt klart bli en tuff period! Men vi känner oss säkra på att greja det... Vi kommer förlora både vänner och till viss del familj, men det skulle det vara värt!

Jag kan tyvärr inte bryta helt med den här mannen då vi av olika anledningar kommer att ses oavsett mitt val. Men ni har rätt, jag är inte hans prioritering! Inte för fem öre!!! Och jag märker mer och mer av hans svartsjuka sida när jag roar mig och han inte har full insyn... Den kontrollerande sidan skrämmer mig lite. Varför ska han veta allt jag gör och bli grining när han inte vet det när det är han som är i ett förhållande? Trots det vi har och gör är jag ändå den som är singel och han borde inte bry sig om vad jag gör, eller åtminstone inte ta sig rätten att bli arg på mig för det...

Jag älskar honom och jag vet att han älskar mig men det här är så destruktivt! Jag mår ju fan inte alls bra...

Jo men det är helt ok i mina ögon också, ger blanka fan i vad andra gör faktiskt, men JAG har aldrig gjort det och kommer nog aldrig göra det! Att ligga med den gär mannen vet jag är fel, men jag följde korkat nog mitt hjärta och lät huvudet stå tillbaka. Idag har jag dock huvudet med mig på samma spår som mitt hjärta men då börjat förnuftet snacka- hur???

Det ifrågasätter mycket! Hur skulle vi någonsin kunna bli ett par, kommer han lämna, vill han lämna, ljuger han för mig, vad säger hans blick, hans händer, varför blir han arg av mina mess till andra? Varför, hur???

Det talar också om för mig att vi gör så galet fel!

Men det som låter högst är att det är kärlek!

Jag inser att han manipulerar mig! I söndags var allt så galet bra och han lät så säker på att det skulle bli vi... I måndags likadant! Och sen har jag inte hört ett ljud från honom. Visst att han är med frun men hade han menat det han sa (och även skrev) hade han hittat tillfällen för åtminstone ett hej...

Jag har svårt att andas!!! Jag har valt det gär själv...