• Anonym (Gift pappa)
    Mon 13 Jul 2020 21:56
    1216 visningar
    52 svar
    52
    1216

    Ett barn eller två? Vi är oense..

    Min fru och jag träffades ganska sent i livet ändå. Sen skaffade vi inte barn med en gång heller så vi var absolut inte purunga när vårt första och enda barn anlände.. Det var nästan lite i sista laget snarare. Graviditeten gick jättebra. Det var en fin tid.. Förlossningen gick sen också bra!

    Att bli förälder har varit fantastiskt.. Så härligt och upplyftande! Men också arbetsamt och tröttsamt haha

    Jag antar att en majoritet av alla föräldrar kan relatera till det där sistnämnda?

    Just den här arbetsinsatsen och enorma tröttheten gör att jag tvekar inför barn två. Men det är inte det mest jobbiga eller den största anledningen. Kan passa på också att skriva att vi är oense i frågan. Gemensamt tycker vi att det är bra nu med ett, men hon vill innerst inne ha ett till. Det ger mig dåligt samvete och det stressar.. Men vi har svårt att prata om det.. Hittar inte orden.

    Den största anledningen förutom ålder till att jag inte vill ha ett till är att den första tiden med första barnet var så hemsk. Grav och förlossning gick bra men sen när vi kom hem väntade ungefär ett halvår som var den tuffaste tiden i mitt liv. Vi gled verkligen isär..

    Jag tror att hon drabbades av en depression men hon förnekar det. Men det känns som det!

    Hon var frånvarande, lättirriterad och stressad och var aldrig glad! Det är ju enormt arbetsintensivt med en liten bebis hemma det vet ju alla. Men jag upplevde också en ensam tid då jag kände mig utlämnad och hjälplös. +alla vaknätter, 10000 blöjbyten 24/7 och gråtande uppepå det. Sen skulle man jobba heltid på vanliga jobbet mitt i allt det också. Ville bara vara hemma hos familjen. Det var en tid då saker inte kändes bra mentalt!

  • Svar på tråden Ett barn eller två? Vi är oense..
  • Anonym (Gift pappa) Trådstartaren
    Mon 13 Jul 2020 21:57
    #1

    Sakta men säkert återvände vardagen igen och idag är livet okej. Vi har börjat hitta tillbaka till varandra igen men jag känner inte för att börja om.

  • Anonym (Gift pappa) Trådstartaren
    Mon 13 Jul 2020 22:20
    #3
    Anonym (X) skrev 2020-07-13 22:18:26 följande:

    Följer detta då det påminner mycket om vår livssituation. I vårt fall vill jag ha ett till men min make vill inte pga liknade som du skriver.


    Vad säger din make till dig? Varför vill han inte?
  • Anonym (Gift pappa) Trådstartaren
    Mon 13 Jul 2020 22:23
    #5
    +4
    Anonym (J) skrev 2020-07-13 22:21:50 följande:

    Nu vet jag inte hur pass gamla ni är, om det ens är möjligt att få fler barn. Men för mig är syskon så pass mycket värt att jag absolut hade försökt få ett barn till. Det är jobbigt i början men ofta får man igen det sen när syskonen har varandra :).


    Ensambarn brukar vän ändå inte va olyckligare än andra som vuxna. Ärligt talat?
  • Anonym (Gift pappa) Trådstartaren
    Mon 13 Jul 2020 22:30
    #8
    Anonym (X) skrev 2020-07-13 22:26:51 följande:

    Han vill inte pga liknade skäl som du har. Han tyckte att det var för jobbigt och att jag var för trött osv. Har slitigt enormt på oss att inte kunna enas över hur många barn vi ska ha. Men jag har börjat förlika mig med tanken att det inte blir fler barn. Och det är så stor sorg för mig.


    Förstår sorgen. Jag känner hennes sorg :(
  • Anonym (Gift pappa) Trådstartaren
    Tue 14 Jul 2020 07:48
    #14
    +1

    Att jag inte vill ha fler baseras till stor del på att förhållandet inte är jättebra..

    Hon är kontrollerande och säger sällan nåt snällt.

  • Anonym (Gift pappa) Trådstartaren
    Tue 14 Jul 2020 23:25
    #33
    Anonym (Naughty40) skrev 2020-07-14 17:08:54 följande:

    Du låter ju tveksam till om du ens vill fortsätta tillsammans, så lås inte fast dig än mer genom att skaffa ytterligare barn med den kvinnan. Lyssna på din egen magkänsla!


    Magkänslan säger spring ungefär.. Det är ångestladdat!

    Jag blir så utmattad av förhållandet av massa olika anledningar. Nr1 är att jag misstänker att hon har nån diagnos. Jag skriver det inte på ett elakt och nedsättande vis, utan enbart för att det är så det känns.

    Kommunikationen är knackig av olika anledningar. Det är jobbigt. Ingen emotionell kommunikation. Bara fokuserat faktaprat.

    Men jag vill hålla ihop den lilla familj vi nu ändå än är!
Svar på tråden Ett barn eller två? Vi är oense..