Ett barn eller två? Vi är oense..

Tycker du det är rimligt att säga nej till fler barn, som är din frus innersta önskan, för att du kanske kommer få det jobbigt i 6 månader till? Säga nej för alltid och låta henne resten av livet leva med att hon inte fick de barn hon så innerligt ville ha och den sorg som det innebär - för du kunde inte tänka dig lite extra jobb under 6 månaders tid? Jag tycker inte det är rimligt alls utan höjden av extrem egoism. Dessutom är sannolikheten att ert barn kommer vara väldigt glad och tacksam över att ha ett syskon väldigt stor. Skulle aldrig i livet ha viljat vara ensambarn. Min pappa ville inte ha fler barn utan tyckte det räckte med mig, mamma tjatade dock till slut fram mitt småsyskon och det är jag (och pappa ska tilläggas!) jävligt glad över. Mitt liv hade varit extremt tomt utan syskon och nej, vänner är inte samma sak alls.Det är inte ens säkert barnet kommer ha vänner. Det kanske blir mobbat/utanför i skolan. Ja, barnen kanske hatar varandra men sannolikheten för det är inte så stor (och oavsett har då din fru fått sin livsönskan uppfylld). Med tanke på att ni dessutom är äldre föräldrar kommer ni antagligen bli gamla/dö rätt tidigt i ert barns liv och då är det ensamt kvar här i världen om det är ensambarn, alltså utan direkt närstående familj, och även vara ensam om allt praktiskt och emotionellt med er ålderdom/sjukdomar/bortgång.

Jag är ensambarn till två äldre föräldrar, och det har faktiskt varit så illa emellanåt att jag önskat att jag aldrig blev född... Som barn var jag lite udda som hade så gamla föräldrar, för det första, och då var de inte ens särskilt "mossiga" trots att de var äldre. Men det var ändå lite konstigt tyckte klasskamrater. Så var det ensamt också. Alla hade syskon att leka med, bråka med, byta kläder med, bara ha i sin uppvxät att dela den med! Klart vänner kan väga upp en del, som jag ser många "enda"(ensam)barnsföräldrar hävda i trådar om att bara skaffa ett barn, men det är verkligen inte samma sak, tro mig. Sedan blir ju äldre föräldrar gamla snabbare... Och jag har fått ta allt det själv. Kontakter med ålderdomshem, alzheimersutreningar, städa ur dödsbo o.s.v. helt själv och ganska ung. Det har verkligen varit tragiskt. Kusiner i nära ålder har jag heller inte haft, de var runt 20 när jag kom, och bodde inte heller nära.

Så vi har istället valt att skaffa barn ungt och flera! Väntar fjärde barnet just nu. Klart det är slitsamt de första 6-8 månaderna med en ny bebis i familjen, men kärleken bland syskonen... Det är helt fantastiskt att se! Jag hade ALDRIG medvetet skaffat bara ett barn.

Tycker du det är rimligt att säga nej till fler barn, som är din frus innersta önskan, för att du kanske kommer få det jobbigt i 6 månader till? Säga nej för alltid och låta henne resten av livet leva med att hon inte fick de barn hon så innerligt ville ha och den sorg som det innebär - för du kunde inte tänka dig lite extra jobb under 6 månaders tid? Jag tycker inte det är rimligt alls utan höjden av extrem egoism. Dessutom är sannolikheten att ert barn kommer vara väldigt glad och tacksam över att ha ett syskon väldigt stor. Skulle aldrig i livet ha viljat vara ensambarn. Min pappa ville inte ha fler barn utan tyckte det räckte med mig, mamma tjatade dock till slut fram mitt småsyskon och det är jag (och pappa ska tilläggas!) jävligt glad över. Mitt liv hade varit extremt tomt utan syskon och nej, vänner är inte samma sak alls.Det är inte ens säkert barnet kommer ha vänner. Det kanske blir mobbat/utanför i skolan. Ja, barnen kanske hatar varandra men sannolikheten för det är inte så stor (och oavsett har då din fru fått sin livsönskan uppfylld). Med tanke på att ni dessutom är äldre föräldrar kommer ni antagligen bli gamla/dö rätt tidigt i ert barns liv och då är det ensamt kvar här i världen om det är ensambarn, alltså utan direkt närstående familj, och även vara ensam om allt praktiskt och emotionellt med er ålderdom/sjukdomar/bortgång.

Och du ska vara tacksam över att de låg med varandra när de så gjorde för annars hade ju inte du varit här. Man väljer inte sina föräldrar.

Du verkar dessutom överkompensera sina egna upplevelser med att överbefolka jorden.

Att jag inte vill ha fler baseras till stor del på att förhållandet inte är jättebra..

Hon är kontrollerande och säger sällan nåt snällt.