Mogen relation eller är det fel kille? Känner mig inte stört kär...

Ska mamma hjälpa dig nu eller??

För en långvarig relation bygger också på vänskap.

Passion är förstås en intressant krydda i livet, roligt att varit med om, men ofta inte hållbart i längden.

Tänk på att livet med barn sen kommer innehålla mycket fokus på barnen, hushållsuppgifter och vardagsbestyr. Då vill man hellre ha en partner att luta sig emot än att bråka med.

Min gissning utifrån det du skriver är att du omedvetet väljer den här killen för att han verkar trygg och stabil snarare än att han får det att "pirra". 

Min gissning är att det kommer att fungera bra tills ni har fått två barn, sedan tvärdör all sexuell attraktion och du kommer att starta en tråd här på FL med titeln "Hjälp  - jag älskar min man men tänder inte på honom längre" .

Varför tog det slut med din förra kille? Du ville mer men han var inte redo för familj etc? 

Man kan nog älska/bli kär på olika sätt tänker jag.. vissa killar har jag fallit handlöst för första gången jag sett dem, andra har börjat som vänskap och sedan utvecklats!
Hur länge har du träffat den här killen? Vad gör ni tillsammans när ni ses?
Du måste ju inte bestämma dig här och nu.. tillbringa tid med honom och gör saker ihop så att ni lär känna varandra mer!

För mig låter det som att du hoppas att du är kär på riktigt, men inte är det på riktigt men att du är i en fas i livet då du verkligen vill möta någon och sen kunna bilda familj med denne. 

Och visst har folk startat familjer på sämre grund än så. Du behöver nog bara lite mer tid att förvissa dig om att det är rätt (eller inte). 
Har ni pratat om att ni enbart är KK? Vad är han ute efter i längden? För det fungerar ju bara om ni båda tänker att ni är på väg mot något annat. Bäst ta ett samtal därifrån, tänker jag.

Jag är nog i samma sits som dig. Träffat en kille nu i ca 6 månader. Jag är och har heller aldrig varit förälskad i honom. Men jag tycker väldigt mycket om honom och känner kärlek till honom men inte på samma sätt som alla andra killar.

Jag känner mig mer självständig i vår relation. Med tidigare killar har jag oftast hamnat där jag pausat mitt liv och lägger all fokus på dem. Jag har haft en växande osäkerhet inom mig och en rädsla för att göra något fel. Det känner jag inte alls med denna kille. Jag känner mig lugn och trygg och mår väldigt bra. Känner ingen panik med att flytta ihop, vilket jag kännt med andra killar.

Även om jag mår bra i denna relation så får det mig också att tvivla på vad jag känner. Är jag verkligen kär? "nöjer" jag mig bara med honom? Känner jag detta lugn inombords för att jag inte är kär och kommer därmed inte bli sårad om han gör slut?

Denna relation är inte lik någon jag haft innan och jag vet ärligt inte exakt vad jag känner. Ibland kan jag sakna de starka känslorna jag haft för andra killar, men samtidigt har dem känslorna fått mig att må dåligt. Tycker det är så skönt med det inre lugn jag har nu. Jag känner ingen stress men samtidigt hade jag velat veta helt säkert vad jag känner. Men jag tänker att vi får ta det en dag i taget. Man kan ju aldrig veta om en relation kommer att hålla. Visst kan en förälskelse göra att man känner sig säker på att man vill spendera sitt liv med den personen, men det ger ändå inga garantier.

Just nu tycker jag att det är bra som vi har det. Om han är "den rätta" får tiden avgöra. Både han och jag har börjat landa efter en turbulent tid i våra enskilda liv. Mitt är inte 100% stabilt än (ska börja nytt jobb med 6 månader provanställning, när den är över kan jag nog slappna av).

Det råd jag kan ge är att inte jämföra med tidigare förhållanden. Han är en annan person och så är även du på ett plan. Prata med honom om var ni står och vart ni är påväg. Ta en dag i taget.

Till er unga tjejer (och killar ) kan jag säga att det känns mer i psyket och hjärtat att bli sårad och kränkt. Då känner man mycket.

Blanda inte ihop sådana känslor med en fungerande kärleksrelation.

Det känns nog helt enkelt mindre när livet flyter på och man känner sig stabil.

Men det ska ju inte behöva bli tråkigt heller, se till att göra livet lite kul också ihop. Hitta på saker tillsammans !

Tvärt om, han (mitt x) var redo för barn de va inte jag.

Nja, asså jag vill egentligen vara singel och hade varit de i 1,5 år innan jag började ligga me denna kille :) så inte nöjt mig för de känns tryggt utan tvärt om, hade egentligen hellre varit singel men de känns också sjukt bra med honom. Han är en trygg stabil kille som får mig att skratta o känna mig trygg.

Jag förstår! Jag har tidigare bara upplevt blixt förälskelse... detta känns mer som en vänskap o relation som byggs upp Väldigt sakta. Vi har träffats i 4 månader och har sedan typ 1 månad tillbaka börjat ?umgås? mer än att kolla film snacka o ha sex. Nu har vi även hittat på andra saker.

Han är ju ute efter ett förhållande, han är redo för barn och hus. Samtidigt är han väldigt lugn och stressar inte något, han tar de som de kommer och han har ingen stress. Vi har pratat om det och han vet att jag inte varit redo för de. Därför har vi varit KK :) jag ville va singel, har även träffat andra under tiden. Men nu börjar de kännas mer seriöst.