Vet inte vad jag skall göra

Vi har varit tillsammans 18 år har en dotter på 9 år, han är utländsk och jag svensk. När vi fick vår dotter så gjorde jag allt, tog varenda läggning, morgon och natt fast jag jobbade heltid när hon var liten, vi flyttade till Sverige sedan efter att kommit hit så började gå upp för mig att vi inte var teamwork, Jag gjorde det mesta och inget var tillräckligt bra/små saker bara. Han sa aldrig jag var värdelös men jag kunde ha planerat, packat och förberett allt tex  för vår semester men han hittade alltid ngt att kommentera över/negativt. Alltså så svårt att berätta så här och det är så mycket. Jag sa att jag ville ha en paus och jag inte älskade honom längre. Han åkte tillbaka litet tag men så provade vi på nytt. Helt sjukt. Jag försökte säga att vi behöver sitta ner och prata varje vecka, sedan förslog jag terapi men han gick typ en gång sedan ville han inte gå mer. Jag vet att det tog han otroligt hårt och han blev bitter att jag sa att jag inte älskade honom men för mig var det som en skällande hund man försöker klappa men han bara skäller så tills sist tröttnar man. Vi båda så rädd för att prata om våra känslor. Nu har det gått 6 år och jag har blivit så exposiv, jag skäms inför min dotter.  Alridg varit så här tidigare Vi bråkar ganska mycket och så otroligt rädd för hur detta skall påverkar henne. Jag älskar henne någon innerligt.  Jag vill ha familjen, jag får andnöd att vara borta ifrån henne bara en helg. Han säger att han kommer vilja ta med henne till sitt land ( hon verkligen älskar sin farmor/farfar och kusin) här har hon bara mig. Jag känner tt det jag säger spelar ingen roll han gör som han vill, han respektera inte mig och jag gör alltid fel, ingen positiv person. Han blir lätt arg och nu har jag blivit den personen jag också!! Jag lovar att innan hade jag tålamod, jag ville prata om saker och reda ut. Han är en helt underbar pappa till vår dotter men till mig använder han sig lite av härskar tekinik. Ibland ignorera han mig totalt när jag frågar honom något.Han blankar ut mig i samtalen med vår dotter i bland under middagar.  Små sådan grejor, inte stora men så grejor titt som tätt.