Pratar ni om era barn om sex/mens osv?

Mina är VÄLDIGT små i sammanhanget ännu (de äldre två är 4,5 och 3,5 år), men jag har börjat lite redan nu. De vet att kvinnor får mens varje månad och att det då blöds i ca 1 vecka, och att mensen handlar om processen med att barn blir till. Då de har en liten lillebror på 8 månader, och jag är gravid igen, har vi köpt barnböcker som handlar om hur bebisar blir till. Jag tänker att om man börjar tidigt så blir det inte så konstigt. Mina föräldrar förklarade det där tidigt för mig, men gick aldrig särskilt djupt inpå något när jag började komma in i tonåren däremot. Jag ska försöka vara lite bättre på det.

Berättar föräldar om sånt så tidigt nu för tiden?? Själv fick jag veta vad mens var bara ett halvår innan jag fick det vid 11 års ålder. Är 25 idag.

Du tror inte att det har varit olika från familj till familj, är olika från familj till familj och alltid kommer att vara olika från familj till familj? Om man nu helt hänsynslöst förutsätter att barn och föräldrar verkligen lever tillsammans i en familj.

Nu är jag inte förälder men min mamma hade något mindre snack, visade var bindorna fanns och att vi absolut inte fick börja gå på p-piller pga blodproppar i släkten. Hade hellre dött än att bli firad vid första mens men nu fick jag den inte så det var saksamma.

Vi hade Kamratposten hemma vilket gav bra information. Relationer har vi nog aldrig berört. Men numera finns det ju böcker för det mesta som kan komplettera när tonåringen inte vill diskutera.

Jo men jag funderar på om det blivit vanligare? Nu för tiden har ju de flesta tillgång till Internet, fler barnböcker skrivs om hur kroppen fungerar osv.. kanske har det bidragit till att det blivit vanligare att prata om detta tidigare eller vanligare att föräldrar undviker att prata om det då det ju finns massa info om det överallt ändå?

I vår familj gör vi det. Lika bra att de vet lite om kroppens funktioner för tidigt än för sent. Jag fick mens vid 9 - glad jag visste vad det var då.

Vi introducerade också koncepten i 3-4 årsåldern. Då kan man göra det naturligt och lite från ett mer vetenskapligt och teoretiskt perspektiv. När de senare blir äldre så pratar vi mer och mer om känslor och den psykologiska biten med att gå igenom alla förändringar i puberteten och om sexualitet. Och de behöver förstås en eller annan fördjupande förklaring och repetition av de fysiska bitarna under åren med.

Jag svarar på alla frågor, men tar på eget initiativ bara upp saker på en ganska basal nivå. 

Vi tittade mycket i Lennart Nilssons bok Ett barn bli till när de var mindre och senare läste vi Världens viktigaste bok. Men främst är det bara ett samtalsämne bland alla andra.

Intressant. Mina föräldrar har aldrig nämnt något om varken sex eller mens (i utbildningssyfte så att säga). När jag fick mens visste jag inte vad som hände. Jag var jätteorolig och trodde det var något fel på mig. Så jag gick och berättade för min mamma, som inte 'utbildade' mig alls om det utan bara typ köpte bindor åt mig. 
Har fått lära mig om mens själv och via internet.

Många år sedan nu som jag fick mens, men mina föräldrar är... märkliga på många sätt.

Min mamma pratade med mig och syrran men då var hon också skolsköterska :D

Hon hade ett samtal om mens när vi var typ 8-9 och jag fattade inte riktigt (och det var lite weird hela blod-grejen) men när jag väl fick mensen så kom jag ihåg allt hon sagt och jag vågade också berätta för henne att det hade hänt. 

Sen när jag var 12 så hade hon ett snack om sex, preventivmedel, relationer och lite generellt om puberteten och tonåren, och jag minns det som lite pinsamt. Det var ett ganska långt samtal och hon var väldigt "proffsig" och vetenskaplig (tror hon gick in i sin yrkesroll lite) visade med bilder hur vajayjay funkar och vad som är vad också hur killars könsorgan funkade, hon pratade också om att det är okej att bli kär i olika personer oavsett kön osv, att man inte ska göra något man inte vill, hur olika preventivmedel funkar. Minns att hon även pratade om alkohol och droger, vad som händer i kroppen och sådär (inget aja baja utan mer "det funkar såhär, tar du det här så händer det här i kroppen och hjärnan"). Hon gick igenom ALLT. Och avslutade såklart med att jag kunde fråga henne om vad som helst om det var något jag grubblade över.

Det var först när jag kom upp i åldern lite och började snacka om sånt här med mina kompisar som jag fattade att jag visste mycket mer än många än mina jämnåriga. Många hade ju noll koll och dom flesta hade aldrig haft något snack med sina föräldrar.
Och ja, sexualkunskapen i årskurs 8 var ju en besvikelse utifrån vad jag fått hemma. 

Såhär i efterhand är jag mycket glad över att hon tog sig tid att prata om allt det där. Tack mamma! 

Min snart 4-åring vet väldigt övergripligt vad mens är. Vet ej hur barn blir till eller hur bebisen kommer ut ur magen, barnet har aldrig frågat om det så har därför inte berättat än.

Ja, det gjorde jag när barnet var 7-8-år.

Ingen pratade med mig och det var jag innerligt tacksam för. Hade verkligen ingen lust att ha nåt snack. Jag hade skaffat mig information på egen hand. När jag fick mens tog det nog ett par månader innan jag berättade och blev skitförbannad när morsan tyckte vi skulle fira, för jag tyckte inte det var nåt att fira och det tycker jag fortfarande inte.

Själv har jag en son som är frågvis gällande kroppens funktioner, sex och sånt. Jag svarar på ett åldersadekvat sätt och berättar vilka gränser det finns för vad man får fråga.

Jag minns inte något specifikt snack utan jag själv hade koll lagom till den åldern. Jag gissar att mina föräldrar svarade ärligt på frågorna när de kom helt enkelt. Det tillsammans med utbildningen i skolan och ksmratposten gjorde att jag hade en väldigt klar bild om vad det handlade om och det var jag tacksam för.

Själv har jag en fyraåring nu som är med överallt och har såklart sett bindor och sånt vilket lett till samtal om mens osv. Mitt mål är att inte vänta tills en vacker dag då jag infobombar, utan att jag svarar på frågor och utbildar om kroppen portionsvis precis som jag själv upplevde. Något som mina föräldrar var dåliga på var att prata om känslor och den emotionella biten av puberteten så det vill jag lyckas bättre med.

Handlar väl om att man tar det i den takt det kommer.

Mina barn är på mig jämt och med inne på toa så självklart vet de att jag blöder och vi har ett snack om det anpassat till deras ålder. De har också börjat och fråga kring bebisar och likaså där anpassa pratet efter åldern.

Behöver inte vara så dramatiskt

En till här som gjort det tidigt. Min snart fyraåriga son har varit intresserad av kroppen och bebisar och sånt, så vi har läst böcker om hur man gör barn och anatomi. Vi pratar om könsorganen som vilken som helst annan del av kroppen. Han vet att det finns snoppar som har sperma och snippor som har ägg, och att de två behöver mötas för att det ska bli barn. Han vet att sex är att kyssas och smeka varandra och sånt, och att det är någon vuxna gör. Han vet att man kan ha sex genom att stoppa in snoppen i snippan och att det då kan bli barn, men att en del familjer istället behöver gå till doktorn för att få sperma/bebisfrön eller ägg om de inte har själva. Han vet att kvinnor får mens när de inte är gravida och vad man gör med tamponger. Jag har sett honom smeka snoppen som små barn gör så vi har pratat om att det känns skönt men att man gör det när man är ensam. Och vi pratar så klart om att man inte rör någon annans kropp om han/hon inte vill. Typ så.

Vi svarade på frågor som dök upp.

Sådant har pratats naturligt om här hemma sedan ungarna var små. När de var 3 och 4 pratade vi om hur barn blev till. De har sett mig ha mens eftersom de varit med på toaletten. Vi har pratat om sex och samtycke, att det finns flickor som gillar flickor och pojkar som gillar pojkar. Att det finns pojkar med snippa och flickor med snopp. När de var 9 och 10 fick de "Världens viktigaste bok" i julklapp och efter det har det dykt upp fler frågor och funderingar, den rekommenderas verkligen!

De vet var det finns menskydd och att de gärna får titta, känna och testa. Jag har bett dem säga till sina kompisar var det finns också och att de gärna får ta om de behöver, eller bara är nyfikna. 

Nu är de 10 och 11 och pratar obehindrat om kroppen, mens och det som kommer med det. Sex är lite pinsamt och "usch", men plötsligt vill de ha en diskussion om kondomer och andra preventivmedel. De har en väldigt avslappnad inställning till det och jag är glad så länge de kommer till mig och vill prata istället för att lita på vad kompisarna säger eller att de googlar själva.

Ja självklart. På lagom nivå såklart. Har två döttrar och vi har pratat öppet om allt tidigt. De frågar ju och undrar redan som små