HATAR min svärmor

Du låter som en omogen, överkänslig barnunge. Säg till farmor att backa men var tacksam över att hon vill finnas för din unge. Hon kunde lika gärna avskytt att bli farmor och då hade du gnällt här om det istället. Att hon sa att hon hoppas att du inte går över är ju för fan för att hon vet att du har det jobbigt. Väx upp och skärp till dig ts!

Ja herregud vad otrevligt att hon önskar att du inte går över tiden (så att din jobbiga graviditet går över. Hemskt att hon bryr sig om graviditeten och pratar om den.

Ts, det går att sätta gränser utan att vara otrevlig. Självklart får man säga att man är trött och behöver vila, men man behöver inte vägra öppna dörren.

Kan du eller din kille inte istället för att be svärmor flyga och fara använda hennes engagemang i din graviditet till att ordna saker runt dig t.ex. köpa hem saker du klarar att äta och ta hand om tvätten?
Förklara att det är vad du behöver just nu - inte dagliga besök och långa samtal.

Är din kille verkligen beredd att säga upp kontakten med sin mamma för att du tycker att hon är jobbig?

Tacksam? Dels är det ett rätt naturligt tillstånd för far- och morföräldrar att se fram emot sina barnbarn. Det är normen. Isf borde de vara minst lika tacksamma över att ts öht skaffar barn.

Jag *hatar* att vara gravid, jag *hatar* att ha min kropp i fokus, och jag gillar inte svärmor överhuvudtaget. Det sista jag vill är att hon sitter och kommenterar och spekulerar kring min kropp - det är INTE hennes ensak överhuvudtaget och hon har ingen rätt att göra det. Det handlar om kvinnor som är dubbelt så gamla som oss - det är DE som behöver växa upp och skärpa sig. Det ska egentligen inte ens behövas en tillsägelse, de borde ha tillräckligt sunt förnuft för att inse att man Inte besöker sin son och hans respektive varje dag. Och när det har gått så långt att man behöver säga till på skarpen, ja då är den ENDA rimliga reaktionen faktiskt att skämmas och anpassa sig. INTE att bli sur och kränkt och anse sig ha rätt att behandla någon annans hem som sitt andra; någon annans upplevelse som sin.

Just nu så avskyr jag verkligen min svärmor.

Jag och sambon väntar vårt första barn, vi är båda unga. Svärmor är här titt som tätt och är hon inte här så hör hon av sig hela tiden. Pallar inte med det och 90% av det hon pratar om handlar om graviditeten! Blir väldigt stressad av att höra henne prata om graviditeten hela tiden.

Min graviditet har varit sjukt jobbig (och är det fortfarande). Har mått extremt dåligt, har mått otroligt illa och gör det fortfarande. Ligger mest i sängen och vilar. Jag kan ligga i sängen och vila, höra att det plingar på dörren och så öppnar jag och där står hon.

Hon vill prata om graviditeten, om den blivande bebisen, köpa kläder och allt möjligt, hon frågar frågor hela tiden och stressar mig. Typ en sak hon sa var ?Jag hoppas att du inte går över tiden?. Jag blir så stressad och irriterad av hennes kommenterar och av hennes närvaro. Hon VET att min graviditet har varit jättejobbig och att jag mår illa och har ont i ryggen, men hon gör mig inte lugn alls, hon gör mig bara stressad och irriterad.

Svärmor är väldigt social av sig och vill gärna prata och fika med mig, även fast jag säger att jag mår dåligt och inte orkar så pushar hon på tills jag viker mig. När hon inte är här så vill hon prata i telefon med mig i evigheter...

En gång har jag sagt ifrån på skarpen. Jag sa att hon måste respektera att jag mår dåligt och att denna graviditet är tuff. Jag sa att jag inte orkar vara social och umgås och att jag behöver vila. Sa även att jag inte tycker om när hon är för på. Hon tog väldigt illa upp av detta och sa att jag är otacksam och att hon bara bryr sig om mig och bebisen. Hon sa att hon vill vara delaktig i graviditeten och veta vad som händer, då svarade jag att det inte är HENNES graviditet, utan min och hennes sons. När jag sa detta så blev hon ännu mer upprörd..

Svärmor är 46 år gammal, har två barn och är sjuksköterska. Hon borde förstå mig, men det gör hon inte.

Orkar verkligen inte med henne längre. Vill bara vila och ha min sambo närvarande, inte henne. Min sambo vet givetvis om detta och han har pratat med henne men det har inte blivit någon förändring. Han har väldigt svårt för att säga åt sin mamma ordentligt. Han låter det bara vara och väntar typ på att hon ska ge sig, vilket jag vet att hon aldrig kommer att göra.

Vad ska jag göra?

Tänk bara på att om du gör så, då kanske hon inte finns för er i framtiden. Kanske den dag ni vill ha hjälp som t ex barnvakt.

Passar det inte nu så kanske det inte passar henne sen.

Kan du eller din kille inte istället för att be svärmor flyga och fara använda hennes engagemang i din graviditet till att ordna saker runt dig t.ex. köpa hem saker du klarar att äta och ta hand om tvätten?
Förklara att det är vad du behöver just nu - inte dagliga besök och långa samtal.

Är din kille verkligen beredd att säga upp kontakten med sin mamma för att du tycker att hon är jobbig?

Varför känns det som om att det är min svärmor du beskriver? När jag och min sambo väntade första barnet så la hon också i sig i allting. Vad bebis skulle ha för vagn, vad han skulle heta, vem som skulle få vara barnvakt (hon såklart) osvosv. Då tyckte jag bara det var charmigt även om jag blev lite smått tillbakadragen varje gång hon var för på, men tänkte att det går nog över när bebis kommer och chocken/glädjen av att få bli farmor lägger sig..

Men nej.. det blev 100000 gånger värre. Spontana besök hela tiden. Dagen efter att vi kommit hem från BB skulle farmor genast komma förbi och bebisgosa fast hon visste om att jag hade ett helvete med amningen, såriga bröstvårtor och andra gradens bristning i underlivet. Hade knappt någon mellangård kvar och blödde som en gris. Hormonerna flödade och grät hela tiden. Ändå envisades hon med att komma för vågade inte säga nej. Hon kallade vår nyfödde son som hennes älskling och hon ville ta kort med bebisen och hennes son, sen la hon upp bilden på fb och skrev ?älskar min familj?. Jag var inte med. Hon ville ses varje dag. Och varje gång pappan gjorde något som att tex städa när jag knappt kunde gå ens så var han en superpappa och skröt om honom på sin Facebook. Jag? Hon nämnde ingenting om mig. Jag var osynlig. Och jag hade aldrig kommit i konflikt med henne innan men pga allt detta fick det mig att avsky henne mer och mer och tillslut såg min sambo det också så då började han också avsky henne. Hon tog sig friheter att flaskmata min son när amningen inte fungerade (vilket var en stor sorg för mig) och jag vågade inte säga nej. Blev så himla ledsen när hon satt och matade honom utan att ens fråga om det var okej först. Hon bara tog flaskan ur mina händer och började mata honom.

Tillslut fick jag nog, orkade inte må så dåligt längre så vi satte gränser. VI hör av oss när vi kan ses. VI frågar när vi behöver hjälp med ex matning osv. Då skrattade hon bara och sa ?Lilla gumman, förstår att det är tufft att vara nybliven småbarnsförälder. Det går över snart. Ingen idé att vara avundsjuk.? Blev så jävla arg. Nu har vi två barn, ett tredje på väg och hon har fortfarande inte fått vara barnvakt. Hon går inte att lita på efter att ett flertal gånger försatt barnen i fara av levande ljus, knivar som legat framme och glasfigurer samt gett dem gamla leksaker från 80-talet som innehåller gifter som är förbjudna idag. Hon kunde inte ens byta en blöja ordentligt trots instruktioner. Hon dök dessutom upp berusad på vår dotters dop. Så nej tack. Hon tjatar fortfarande dock. Men vi vägrar utsatta våra barn eller oss själva för den där respektlösa kärringen. Vi träffas en snabbis när någon fyller inte mer än så. Så skönt när man äntligen vågar sätta ner foten ordentligt. Lycka till TS och kom ihåg. Ta ingen skit! Du är mamman och vet vad som är bäst för sitt barn!!

Du låter som en omogen, överkänslig barnunge. Säg till farmor att backa men var tacksam över att hon vill finnas för din unge. Hon kunde lika gärna avskytt att bli farmor och då hade du gnällt här om det istället. Att hon sa att hon hoppas att du inte går över är ju för fan för att hon vet att du har det jobbigt. Väx upp och skärp till dig ts!

Ja herregud vad otrevligt att hon önskar att du inte går över tiden (så att din jobbiga graviditet går över. Hemskt att hon bryr sig om graviditeten och pratar om den.

Ts, det går att sätta gränser utan att vara otrevlig. Självklart får man säga att man är trött och behöver vila, men man behöver inte vägra öppna dörren.

Det låter som att du överreagerar något enormt. Skärp till dig.

Vissa delar kan jag förstå att du reagerar över.

Men långt ifrån allt.

Varför skulle hon inte få skriva att hon älskar sin familj? Hennes son och barnbarn ÄR ju hennes familj.

Varför får hon inte vara stolt och "skryta" om sin son när han faktiskt är en bra man?

Varför är det så viktigt att DU måste nämnas i hennes flöde?

Alla fattar nog att barnet har en mamma...

Förhoppningsvis har TS en bra mamma som gärna hjälper till som mormor.