”Bara” ha ett barn

Jag fick i början av detta året mitt första barn, en liten pojke. Fullt frisk o fin! Hittills har jag tyckt det är ganska jobbigt o vara förälder, jobbigt hur beroende han är av mig, jobbigt med utvecklingsfaser, inte sovit en hel natt på månader (över ett halvår) o alla orosmoment kring o vara förälder.

Det är inte bara pest o pina, men mer så än jag trodde när jag blev gravid. Hade för övrigt en otroligt hemsk graviditet, illamående o spya dygnet runt från vecka 7-41. Jobbig foglossning, har redan dålig rygg sedan innan o den är inte direkt bättre nu, hemska smärtor när bebis fixerade sig (ilande o huggande, grät om nätterna pga det) och enorm förlossningsrädsla, övervägde att försöka få snitt pga rädslan. Grät av tanken på en förlossning o fick panik av att gå in i ett förlossningsrum.

Nu undrar jag om vi verkligen borde skaffa en till, jag har alltid sagt att jag vill ha två men tanken på en till sån graviditet o en 2-4 åring hemma samtidigt alltså..

jag vill egentligen bara ha en till så min son har ett syskon, inte alls för jag vill vara gravid igen eller för jag skulle sakna bebistiden. Men att skaffa en till bara så han har ett syskon är inte heller rätt, tänk om de inte gillar varandra ens. Den tanken får mig o känna att allt skulle vara förgäves då även om jag självklart skulle älska det barnet också.

Är så kluven, vet att jag inte behöver bestämma mig just i detta nu men tankarna maler verkligen i huvudet o inatt drömde jag mardrömmar