Hej,
jag förstår att det är jättetuff, men ju flera år går desto tuffare kommer det att bli. Om jag förstår rätt har du ingen gymnasieexamen. Utan det har du i princip noll chans på arbetsmarknaden. Speciellt inte nu när vi går mot en lågkonjunktur och koronatider, så även för människor med universitetsutbildning kommer att ha tuff att hitta jobb. De som klarar sig utan studenten är de som kan väga upp för det med arbetserfarenhet. Det var möjligt 15 år sedan, inte längre. Ni som börjar nu får helt enkelt inte den möjligheten att jobba och visa upp på en arbetsplats att ni kan - utan utbildning.
Så no1: vuxenutbildning. Att din skolgång var traumatisk förstår jag, men du måste ta tag i din utbilning. Att det inte var bra under högstadiet är ingen bra ursäkt att skippa ha utbildning. Du är vuxen nu, du kan separera det sociala och studier. Fantastisk att vi har vuxenutbildning! (Det också är ett privilegium! De flesta länder har inte det. Klarade du inte gymnasiet under tonåren då är det kört för dig för livet. Tänk på det, hur bra vi har det egentligen!)
2. Tveka inte att ta hjälp av en psykolog om du behöver det. Jag vet att det låter som lyx just nu, men i längden blir det rätt val även ekonomiskt. Psykisk hälsa är a o å för att ha ett stabilt liv, relationer och även jobb. Viktigare än utbildning och arbetslivserfarenhet!
3. Du måste bestämma dig för ett yrke som passar dig. Då har du en plan - vad ska du läsa, du vet hur många år har du kvar osv. En studie- och yrkesvägsledare hos Komvux kommer att hjälpa dig. Du känner säkert att oavsett vad du väljer det är bara alldeles för lång tid kvar. Att plugga typ 4 år känns omöjligt, du vill hitta en snabb lösning, alltså ett jobb. Utan yrke och utbildning finns det ingen quick fix. Det du inte har gjort som tonåring måste du göra nu. Ju flera år du väntar desto sämre situation kommer du befinner dig i. 21 är inte farligt, du kan ha ett bra o stabilt liv vid 25, som många av dina jämnåriga. Väntar du några år till för att du känner att du inte har ork/världen är emot dig/self pity då blir det ännu tuffare... Det är en nedgående spiral, du är bara i början nu.
4. Det praktiska går alltid att lösa. Ta csn för att skaffa körkort. Köp nån bil för 10 tusen och voilà, problemet är löst. Mycket lättare om dina föräldrar kan låna ut dig pengarna, annars ja, det kanske tar flera månaders skitjobb. Men du köper dig själv möjligheten till andra jobb. Tänk att för många unga finns ingen annan möjlighet än att hyra ett rum nånstans. Du ändå får bo hemma, där skippar du flera tusen kr minus varje månad. Om päronen pendlar till jobbet behöver du inte ens göra det.
Att jobba hemifrån kan vara en bra alternativ längre fram. De flesta jobben man kan göra online är kvalificerade arbete.
Men som sagt psykisk hälsa är viktigaste. Du kan inte må bra medans du sitter hemma som arbetslös. Du kan dock må bra om du gör allt du kan - även om det tar lång tid att lyckas. Lycka till! Du kan fixa det!
