Vad skiljer en missbrukare och en icke missbrukare åt?

Jag tror du har bra poänger där. Missbruk är ett sätt att fly från problem och döva ångest istället för att ta itu med dem. Starka ambitiösa människor med bra skyddsnät omkring sig klarar också av tuffa jobb och utbildningar och får därmed mer framgång också.

Jag har själv varit i en svacka i många år. Har alkoholism i släkten men trodde aldrig att jag själv skulle kunna bli beroende av något. Jag är intelligent och högutbildad och var väldigt stark förut, klarade av allt och hade karaktär att sluta med vad som helst när jag kände att jag började tappa kontrollen. Märkte jag att jag började bli sugen på cigarretter så slutade jag helt tvärt att röka osv.

Sedan för ca 15 år sedan brände jag ut mig med hektiskt liv och för mycket ansvarskrävande jobb och utbildning. Följdes av några svåra år då jag gick igenom en rad stora kriser; skilsmässa, tvister med idioter jag hade oturen att göra affärer med (jag sålde t.ex ett par hästar till en kvinna som vanvårdade dem, det var en lång process att få tillbaka dem och stora kostnader och mycket hjärtsorg att rehabilitera dem), en ny destruktiv relation med en psykopat som krossade min självkänsla, trafikolycka, depression osv. Jag som aldrig varit sen med en räkning hamnade hos kronofogden och tappade helt kontrollen över ekonomin, ja hela livet slogs sönder. Jag började dricka vin hemma, inte för att bli full för jag har aldrig gillat den känslan men för att det gav mig någon slags tröst att ha ett glas vin framför mig. Köpte BIB och kunde lika gärna hälla upp ett glas innan frukost, för att orka genomleva den dagen och ge mig en ursäkt att inte ta tag i ångestberget. Jag levde med extrem skuldkänsla i några år och dolde det bra, klarade väl av vardagen hyfsat och har jobbat och så men jag tappade ambitionerna, har inte haft orken att komma tillbaks på topp så att säga. Ekonomin är fortfarande katastrof och jag har blivit mästare på att blunda och skjuta på jobbiga saker jag måste ta tag i. Det kan vara småsaker som att ringa ett samtal eller skicka in en blankett, även sådant som faktiskt är bra för mig och kan ge mig pengar, jag har blivit överkänslig för måsten - får ångest av det. Jag lyckades sluta dricka för ett par år sedan men nu är det som att jag kan bli beroende av vad som helst som kan hjälpa mig prokrastinera så jag slipper ta tag i mitt liv. Jag kan inte sluta röka, hetsäter mat och godis, fastnar på familjeliv och scrollar i timmar... har biivit en karaktärssvag människa helt enkelt. Nu har jag sträckkollat tre säsonger av en tv-serie på fyra dagar exempelvis istället för att bara sätta mig och skriva jobbansökan och skicka in min jätteenkla deklaration som jag ännu inte lyckats skicka in för i år... jag döljer allt detta för min omgivning som inte anar ens toppen av isberget och min ångest bara växer för att mitt liv blivit så värdelöst. Jag som hade det så bra, nu hankar jag mig fram på servitrisjobb och får knappt ihop till mat och hyra fast jag har så otroligt mycket kunskaper och hög utbildning. Det är nog tur för mig att jag inte gillar att vara full för då hade jag nog suttit där på bänken som en riktig alkoholist vid det här laget.