Jag kan inte gå vidare

Jag ska gå rakt på sak. Jag är 21 och hopplöst kär. För ett tag sedan i februari detta året träffade jag en kille via tinder, jag föll på direkten. Jag hade varit med andra innan men inte på det här sättet. Han var den första personen jag kände var min jämlike. Jag vet att det inte finns en ?perfekt? person men det fanns inget jag inte tyckte om med honom. Jag ville inte ändra något för jag gillade hela honom. Detta var alltså nytt för mig. Jag hade aldrig varit kär innan, absolut varit intresserad osv men aldrig såhär.

Vi spenderade flera dygn tillsammans. Vi låg mycket, lagade mat, kollade på film, lade pussel, frågade alla de intima frågorna som man gör osv. Han sa till och med att han saknade mig efter en väldigt kort period. Vi bodde själva vilket såklart resulterade i att vi i princip bodde hos varandra. Sen hände något, vi sågs i drygt fyra månader. Det är inte så lång tid men det längsta för mig som aldrig träffat någon på det sättet. Han ville sluta ses för att han inte ville ha en relation för att han aldrig varit ensam. Det klassiska det är inte du det är jag eller hur. Detta var ett beteende som jag tyckte var väldigt oseriöst och jag kände såklart att han lekte med mig. Jag har inte kontaktat honom sen dess.

Nu till det hela. Jag kan inte komma över honom. Det har gått på pricken två månader sedan vi sågs. Jag har låtit mig själv vara ledsen och gjort allt man ska, jag har insett att det är inget fel på mig. Jag älskar mig själv och respekterar mig själv tillräckligt för att veta vad jag förtjänar. Jag har dejtat andra, alla har velat ses igen och har inte varit dåliga personer. Men jag tycks inte kunna få känslor för någon annan. Uppenbarligen kan jag inte komma över honom hur mycket jag än vill. De säger att tiden läker alla sår men om jag inte vill vänta då?

Han var min första kärlek och det vet han för att jag sa det. Som respons fick jag ett jag finns här om du behöver prata och du förtjänar bara det bästa. Det är detta som stör mig, att han inte kunde säga rakt ut att jag inte var tillräckligt. Istället gav han mig något skräp om att han inte kommer att kunna bli kär all kärlek är dömd osv. För mig är det enkelt tycker man om någon så vill man vara med den personen annars inte. Faktum är att nu när jag tänker tillbaka på honom inser jag att om vi skulle inlett en relation kanske den inte hade varit den bästa. Men jag var kär och det gör ont, jag tänker fortfarande på honom konstant. Får impulser och vill höra av mig även om jag inte gör det. Jag saknar honom hela tiden även om jag har hur många vänner som helst och får bekräftelse av andra. Allt jag vill göra är att vara med honom. Nu när jag ligger med andra är det som att jag inte kan känna något, allt jag kan tänka på är hur dom inte är han. Jag hatar det jag vill inte tänka så. Och jag vet att det inte är så enkelt, man måste ge dig själv tid men alltså jag vet inte hur jag ska sluta vara kär. Jag trodde att det skulle passerat nu. Iallafall litegrann. Han hörde av sig en dryg månad efter att han ville sluta ses, frågade om jag hade blockat honom på Instagram vilket jag tyckte var dumt. Om han ändå inte ville ha en relation varför skulle han bry sig. Hur som helst, jag kanske skulle ha kämpat mer. Samtidigt vet jag att jag förtjänar att vara med någon som vill vara med mig lika mycket. Jag har alla svaren egentligen. Kanske är det för att jag aldrig blivit nekad tidigare. Så min fråga, allt jag vill är att höra av mig. Hur gör jag för att inte känna så? Jag vill inte vara det desperata exet. Jag vill vara lyckligt, den som kan släppa honom enkelt och leva ett dunder liv. Jag vill kunna vara självständig.

Jag ska nämna att jag träffar en kille nu, jag vet redan att jag inte kommer att få samma känslor för honom och sexet är inte alls på samma nivå. Men han har allt. Snygg, snäll, smart ja ni vet. Om ni hade varit han som är min första kärlek hur hade ni reagerat om jag skrev och var ärlig: Jag är fortfarande kär? Förutom att förlora hela min värdighet, hade ni gjort det?

Tack för alla fina svar. Längst in vet jag att detta var rätt väg att gå. En relation ska kännas bra hela tiden och inte bara ibland. Jag kommer som någon av er sagt nog aldrig komma över honom men jag kommer att gå vidare. Är nog där redan, jag har kommer flytta utomlands till hösten. Göra saker som gör mig lycklig osv. Behövde nog mest bara skriva av mig. Jag tycker som sagt han är en av de finaste jag mött. Det var inte en dålig första kärlek. Det låter som att det kanske var jag som varit mest ledsen men saken är att jag tror vi båda var det. Jag vet att han är själv nu och att han är uppriktigt ledsen över att jag kom i kläm, för han hade känslor för mig också men behövde jobba på sig själv för han vet inte vem han är och vad han vill göra. Man kan inte vara lycklig med någon om man inte är lycklig själv först. Jag är nog bara orolig över att jag inte kommer att kunna få så starka känslor för någon annan.. men nej jag kommer inte höra av mig.