• Anonym (Hjälp­)
    Wed 29 Jul 2020 11:39
    2112 visningar
    68 svar
    68
    2112

    Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)

    Snälla, hjälp mig!

    Min bästa vän har ett barn på 11 år. Barnet var smal, pigg, glad och aktiv upp till ungefär 9-års ålder.

    Strax innan hade barnet börjat lägga på sig lite vikt, men inget onormalt (bortsett från att det ÄR onormalt att barn i 6-8 års åldern blir tjocka).

    Detta var ett resultat av extremt mycket stillasittande, främst framför TV/platta, samt ett extremt intag av sockrig och fet mat.

    Idag mår barnet dåligt över sin vikt, men mamman förstår inte det. Hon förstår inte att barnet är lättretlig, småelak, totalt ointresserad av allt, vägrar bada, osv pga vikten. Hon SER det inte!

    Jag vet dock att så är fallet pga att hennes barn nämnt detta för mitt barn ett flertal ggr. Senast nu i början av sommaren när de skulle bada och hennes barn vägrade.

    Jag har gjort allt känns det som. Bjudit på mat som vi äter, givit recpet på de få maträtter av mina som hennes barn ätit och tyckt om, påpekat försiktigt om övervikt men aldrig nämnt hennes barn i exemplet utan alltid refererat till någon annan i hopp om att hon ska lägga ihop ett och ett.

    Men allt hon säger är att barnet äter knappt så hon är glad att barnet iaf får i sig glass, bullar och hamburgare.

    Barnet utsätts för mobbing i skolan, riskerar icke godkänt i gymnastik pga att barnet ej kan simma och även vägrar vara med på simlektionerna med skolan, riskerar andra hälsoproblem, känns som att barnet är less på livet (vid 11 års ålder), osv.

    Jag blir bara så ledsen! Främst för barnets skull men också pga min kompis tafatta ageranden.

    Hon hotar ofta med att gör du inte si och så, så slänger jag surfplattan. Tomma hot, för hon tar inte ens bort den från barnet.

    Jag har tipsat om massa olika glassar, godsaker och annat som inte innehåller socker, tipsat om mat som påminner om mat barnet gillar, fast i nyttigare versaler. Föreslagit promenader, att barnet följer med mitt barn på mitt barns träningar - jag har försökt ALLT känns det som! Jag har inga fler idéer.

    Skolan har också sagt till. Skolhälsovården har skickat barnet till dietist men dit gick dom inte ens. Mamman säger att det är pga den händelsen som hennes barn numera känner sig tjock och värdelös. Men så är det inte! Barnet har uttryckt flera ggr innan detta, att barnet mår dåligt över sin kropp - inte minst för mitt barn (glömde säga att dom är jämnåriga och bor grannar, men går inte i samma skola. De har känt varandra sedan dom föddes).

    Snälla, hjälp mig att hjälpa min vän! Framförallt hennes fina barn som var så pigg och glad på livet förut! Snälla!!!

  • Svar på tråden Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 12:11
    #3
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-07-29 11:51:01 följande:

    Har du sagt det åt henne på ett tydligt sätt? Att barnet mår dåligt. blir mobbat, riskerar problem med betyg, att barnet sagt till osv 

    Har mamman några problem som gör att hon inte vill se? (som jag vet en mycket överviktig tonåring som föddes underviktig och höll på att avlida pga tidig födsel, mamman satte igång och matade för att barnet inte skulle vara liten mer) 


    Hej och tack för svar!

    Nej, inte rakt ut som: ditt barn mår dåligt för att hen är fet!

    Men jag har sagt att oj, hen som var så ivrig på lekland förut! Eller oj, hen som alltid älskade att bada förut! Osv.

    Mobbat vet hon, det är hon som har berättat det för mig och betygen likaså, det är läraren som berättat det för henne. Lär sig inte barnet simma och visar att hen kan simma, så får barnet inget betyg i idrott och hälsa.

    Nej inget annat än att hon själv är överviktig men det vet hon och det klagar hon ofta på. Så hon är inte blind, men hon vägrar se det i sitt eget barn. Eller så ser hon kanske men orkar inte göra något åt det? Jag vet inte men det blir bara värre och värre för varje år!

    Hennes barn föddes normalviktig och normallång. Inga problem alls med något - alltså en helt normal, sprallig, nyfiken, GLAD och lite småbusig unge. Helt underbar! Barnet var smal som bebis och småbarn (till skillnad från min som var valkig ända upp i 4-års ålder).

    Men ett annat exempel: Förrförra sommaren var vi på gröna Lund. Vi åt frukost alla fyra tillsammans ute.

    Väl på gröna Lund får hennes barn sockervadd som barnet äter på medan dom köar. När den är slut äter barnet churros med chokladsås och vi kör femkamp alla fyra.

    Sen är det lunch för alla. Barnet tar en vuxenportion men kan inte välja på hamburgare eller pannkaka. Barnet tar pannkakor (6 st - dvs 3 barnportiner). Men efteråt säger hen att hen ångrat sig (när pannkakor sylt och grädde var uppätet) och mamman beställer in hamburgaren OCKSÅ! Den tar barnet i handen och äter på vägen till en åkattraktion. Efter lunchen äter barnet en vanlig mjukglass, en bananasplit på restaurangen vi åt lunchen på, kanske en timme efter mjukglassen och sen såna där baconchips och en godispåse på bussen hem.

    Så ser barnets matintag ut och har gjort så i några år.

    Jag har påpekat att det är mycket mat och mamman ser ju hur jag och alla andra gör: EN portion mat, EN glass ELLER klubba ELLER popcorn ELLER churros ELLER baconchips.

    Men det är som att hon inte vill se och det drabbar hennes barn och enbart barnet.
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 12:15
    #4
    Anonym (Anonym) skrev 2020-07-29 12:02:11 följande:

    Kanske visa några längd-vikt-kurvor för barnets ålder? Fakta är bästa attacken.


    Hej och tack för svar!

    Jag vet att skolsystern gjorde det i samband med remissen till dietisten (som dom aldrig gick till).

    Men då var det skolsysterns fel att barnet kände sig tjock och misslyckad, då barnet satt med och hörde.

    Alltså jag sitter lite i kläm också för varje gång något nytt om vikten eller vad som helst som rör hennes barn, kommer upp, så ringer hon mig och jag lyssnar ju som en stöttande vän och har inte förmågan att lägga ännu mer ångest på henne än vad hon redan har när hon ringer.

    Åh! Jag känner mig så värdelös som inte bara säger till ordentligt! Men jag vill inte förlora henne som vän!
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 13:04
    #12

    Tack för alla svar. Kan tillägga att barnet i fråga är 155 cm och väger som jag, 57 kg. (Det kan ha ändrats men på sportlovet var det dom siffrorna. Vi åkte skidor tillsammans då och då vägde vi alla in oss och mätte oss).

    Du som sa ta tjuren vid hornen. Kan du ge mig ett manus på hur jag kan säga? Är så rädd att förlora henne som vän men jag klarar inte av att se hennes barn lida.

  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 13:06
    #13
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 13:04:10 följande:

    Tack för alla svar. Kan tillägga att barnet i fråga är 155 cm och väger som jag, 57 kg. (Det kan ha ändrats men på sportlovet var det dom siffrorna. Vi åkte skidor tillsammans då och då vägde vi alla in oss och mätte oss).

    Du som sa ta tjuren vid hornen. Kan du ge mig ett manus på hur jag kan säga? Är så rädd att förlora henne som vän men jag klarar inte av att se hennes barn lida.


    Jag är 164 och vuxen med mina 57 kg och jag är inte fotomodellssmal själv men det är skillnad på ett barn och en vuxen och skillnad på 10 cm.
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 13:07
    #14
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 13:06:28 följande:

    Jag är 164 och vuxen med mina 57 kg och jag är inte fotomodellssmal själv men det är skillnad på ett barn och en vuxen och skillnad på 10 cm.


    Menar alltså att jag inte är nån anorektisk person som har skev syn på kroppar.
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 13:26
    #21

    Enligt skolsköterskan har barnet fetma. De kollar BMI på skolan (även på mitt barns skola).

  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 13:27
    #22

    www.bmiraknare.nu/bmi-barn/

    23.73 i BMI med siffrorna från februari = fetma.

  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 13:29
    #24
    Anonym (Anonym) skrev 2020-07-29 13:28:00 följande:

    Så bra, då vet du ju det. Konstigt då att mamman inte hörde det ordet.


    Det gjorde hon och säger att det är pga skolsköterskan som barnet nu känner sig fet och misslyckad pga att SS sa fetma och remitterade till dietist.
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 15:27
    #34

    Tack för alla svar.

    Jag vet, ni har rätt, men jag är rädd att förlora henne som vän.

  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 20:42
    #37

    Jag skrev ett sms, väldigt trevligt och nästan ursäktande, fick detta till svar:

    Vad sägs om att du sköter ditt och jag mitt? Ta hand om din undernärda unge istället.

  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 20:52
    #39
    Anonym (Anonym) skrev 2020-07-29 20:47:46 följande:

    Sånt där tar man inte på sms...... Det kan slå så väldigt fel och man kanske inte kan förklara exakt som man menar, man missar kroppsspråk, intonation och annat. Det låter ju som att ni två är klara med varandra, det där verkar vara en riktig surpuppa. Om inte så får du försöka ta ett samtal irl, för om du tycker att det är så viktigt så kanske det är värt att förlora "vänskapen" till förmån för dottern. En dag kanske mamman vaknar, men dottern kanske känner att någon försöker stötta henne, även om du försvinner sedan.


    Jag ville ringa. Jag ringde, hon tryckte bort samtalet och smsade: kan inte prata, skicka sms.

    Skrev tillbaka att det var en viktig sak som jag helst tog på telefon för att det inte ska uppstå missförstånd. Hon svarade att jag kan skriva vad som helst och en hjärtepussemoji.

    Så jag skrev...och hon blev arg...
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 21:00
    #42
    Anonym (Anonym) skrev 2020-07-29 20:57:13 följande:

    Jo men en sådan sak tar man alltså öga mot öga! För att vara tydlig.


    Ja, kanske det. Men vi brukar ta allt på sms och messenger. Båda viktiga och oviktiga saker, sorger, allt möjligt. Är väl den generationen (vi är båda sen-80-talister).
  • Anonym (Hjälp­) Trådstartaren
    Wed 29 Jul 2020 21:08
    #43
    Skogssport skrev 2020-07-29 20:56:01 följande:

    Undernärd? Det bevisar ännu mer att hon har en skev bild av hur barn ska se ut! Det är väldigt få barn i den åldern som är undernärda.

    Min farmor sa samma sak; stackars barn, får h*n ingen mat? Fast barnet bara var smal så som barn ska vara.


    Missade ditt inlägg.

    Ja, alltså mitt barn är inte undernärd utan normalt smal.
Svar på tråden Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)