• Anonym (Hjälp)

    Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)

    Snälla, hjälp mig!

    Min bästa vän har ett barn på 11 år. Barnet var smal, pigg, glad och aktiv upp till ungefär 9-års ålder.

    Strax innan hade barnet börjat lägga på sig lite vikt, men inget onormalt (bortsett från att det ÄR onormalt att barn i 6-8 års åldern blir tjocka).

    Detta var ett resultat av extremt mycket stillasittande, främst framför TV/platta, samt ett extremt intag av sockrig och fet mat.

    Idag mår barnet dåligt över sin vikt, men mamman förstår inte det. Hon förstår inte att barnet är lättretlig, småelak, totalt ointresserad av allt, vägrar bada, osv pga vikten. Hon SER det inte!

    Jag vet dock att så är fallet pga att hennes barn nämnt detta för mitt barn ett flertal ggr. Senast nu i början av sommaren när de skulle bada och hennes barn vägrade.

    Jag har gjort allt känns det som. Bjudit på mat som vi äter, givit recpet på de få maträtter av mina som hennes barn ätit och tyckt om, påpekat försiktigt om övervikt men aldrig nämnt hennes barn i exemplet utan alltid refererat till någon annan i hopp om att hon ska lägga ihop ett och ett.

    Men allt hon säger är att barnet äter knappt så hon är glad att barnet iaf får i sig glass, bullar och hamburgare.

    Barnet utsätts för mobbing i skolan, riskerar icke godkänt i gymnastik pga att barnet ej kan simma och även vägrar vara med på simlektionerna med skolan, riskerar andra hälsoproblem, känns som att barnet är less på livet (vid 11 års ålder), osv.

    Jag blir bara så ledsen! Främst för barnets skull men också pga min kompis tafatta ageranden.

    Hon hotar ofta med att gör du inte si och så, så slänger jag surfplattan. Tomma hot, för hon tar inte ens bort den från barnet.

    Jag har tipsat om massa olika glassar, godsaker och annat som inte innehåller socker, tipsat om mat som påminner om mat barnet gillar, fast i nyttigare versaler. Föreslagit promenader, att barnet följer med mitt barn på mitt barns träningar - jag har försökt ALLT känns det som! Jag har inga fler idéer.

    Skolan har också sagt till. Skolhälsovården har skickat barnet till dietist men dit gick dom inte ens. Mamman säger att det är pga den händelsen som hennes barn numera känner sig tjock och värdelös. Men så är det inte! Barnet har uttryckt flera ggr innan detta, att barnet mår dåligt över sin kropp - inte minst för mitt barn (glömde säga att dom är jämnåriga och bor grannar, men går inte i samma skola. De har känt varandra sedan dom föddes).

    Snälla, hjälp mig att hjälpa min vän! Framförallt hennes fina barn som var så pigg och glad på livet förut! Snälla!!!

  • Svar på tråden Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)
  • Anonym (raka rör)
    viseversa skrev 2020-07-29 12:56:33 följande:
    Och "så feta"? Ts har inte skrivit något om var barnet väger eller hur lång hen är heller. Ts kanske är en fettfobiker lika gärna ellerhur som gnäller över 5 kilos övervikt. Och att SLÅ våldta svälta piska sina barn är misshandel inte att domn har övervikt. 
    Inte övervikt. Fetma.

    Och jag håller med.

    Är skitförbannad för att inte min morsa vaknade till och gjorde nånting när jag la på mig bilringar i mellanstadiet. Nu löste det sig ändå men inte på något hälsosamt sätt och det var väldigt onödigt alltihop.
  • Anonym (Hjälp)

    Tack för alla svar. Kan tillägga att barnet i fråga är 155 cm och väger som jag, 57 kg. (Det kan ha ändrats men på sportlovet var det dom siffrorna. Vi åkte skidor tillsammans då och då vägde vi alla in oss och mätte oss).

    Du som sa ta tjuren vid hornen. Kan du ge mig ett manus på hur jag kan säga? Är så rädd att förlora henne som vän men jag klarar inte av att se hennes barn lida.

  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 13:04:10 följande:

    Tack för alla svar. Kan tillägga att barnet i fråga är 155 cm och väger som jag, 57 kg. (Det kan ha ändrats men på sportlovet var det dom siffrorna. Vi åkte skidor tillsammans då och då vägde vi alla in oss och mätte oss).

    Du som sa ta tjuren vid hornen. Kan du ge mig ett manus på hur jag kan säga? Är så rädd att förlora henne som vän men jag klarar inte av att se hennes barn lida.


    Jag är 164 och vuxen med mina 57 kg och jag är inte fotomodellssmal själv men det är skillnad på ett barn och en vuxen och skillnad på 10 cm.
  • Anonym (Hjälp)
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 13:06:28 följande:

    Jag är 164 och vuxen med mina 57 kg och jag är inte fotomodellssmal själv men det är skillnad på ett barn och en vuxen och skillnad på 10 cm.


    Menar alltså att jag inte är nån anorektisk person som har skev syn på kroppar.
  • Anonym (Kvinna)
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 12:11:36 följande:
    Hej och tack för svar!

    Nej, inte rakt ut som: ditt barn mår dåligt för att hen är fet!

    Men jag har sagt att oj, hen som var så ivrig på lekland förut! Eller oj, hen som alltid älskade att bada förut! Osv.

    Mobbat vet hon, det är hon som har berättat det för mig och betygen likaså, det är läraren som berättat det för henne. Lär sig inte barnet simma och visar att hen kan simma, så får barnet inget betyg i idrott och hälsa.

    Nej inget annat än att hon själv är överviktig men det vet hon och det klagar hon ofta på. Så hon är inte blind, men hon vägrar se det i sitt eget barn. Eller så ser hon kanske men orkar inte göra något åt det? Jag vet inte men det blir bara värre och värre för varje år!

    Hennes barn föddes normalviktig och normallång. Inga problem alls med något - alltså en helt normal, sprallig, nyfiken, GLAD och lite småbusig unge. Helt underbar! Barnet var smal som bebis och småbarn (till skillnad från min som var valkig ända upp i 4-års ålder).

    Men ett annat exempel: Förrförra sommaren var vi på gröna Lund. Vi åt frukost alla fyra tillsammans ute.

    Väl på gröna Lund får hennes barn sockervadd som barnet äter på medan dom köar. När den är slut äter barnet churros med chokladsås och vi kör femkamp alla fyra.

    Sen är det lunch för alla. Barnet tar en vuxenportion men kan inte välja på hamburgare eller pannkaka. Barnet tar pannkakor (6 st - dvs 3 barnportiner). Men efteråt säger hen att hen ångrat sig (när pannkakor sylt och grädde var uppätet) och mamman beställer in hamburgaren OCKSÅ! Den tar barnet i handen och äter på vägen till en åkattraktion. Efter lunchen äter barnet en vanlig mjukglass, en bananasplit på restaurangen vi åt lunchen på, kanske en timme efter mjukglassen och sen såna där baconchips och en godispåse på bussen hem.

    Så ser barnets matintag ut och har gjort så i några år.

    Jag har påpekat att det är mycket mat och mamman ser ju hur jag och alla andra gör: EN portion mat, EN glass ELLER klubba ELLER popcorn ELLER churros ELLER baconchips.

    Men det är som att hon inte vill se och det drabbar hennes barn och enbart barnet.
    Det låter absolut som att du borde sätta dig vid ett bra tillfälle och prata igenom hur det drabbar barnet, sedan förhoppningsvis när det sjunkit in erbjuda din hjälp. Jag tror inte det är så bra att ta det samtidigt, då finns det risk att hon tror att du tycker att du är bättre än henne. Kanske behöver du upprepa din oroan för barnet flera gånger.

    Sedan kanske ifrågasätta (när barnet inte hör) storleksportioner och onyttigheter. Nu är ju barnet stort, men att ett barn på 25 kg äter en glass, jämfört med en vuxen på 75 kg. Då blir glassen på sätt och vis 3 gånger större. För detta barn blir det ju också svårt med att magsäcken borde vara/kunna bli uttänjd så att mer mat behövs för att bli mätt. Jag är osäker på om jag som vuxen skulle få i mig den maten och då äter jag ganska stora portioner.

    Sedan tänker jag andra saker som att mamman är konflikträdd, svårigheter att ta kritik (från skolan),  inte fick den maten hon ville som liten eller annat kan spela in, hon vill själv belöna sig med mat och tror att barnet vill samma. Någonting borde göra att hon inte vill se eller så orkar hon inte bara.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Hjälp) skrev 2020-07-29 13:04:10 följande:

    Tack för alla svar. Kan tillägga att barnet i fråga är 155 cm och väger som jag, 57 kg. (Det kan ha ändrats men på sportlovet var det dom siffrorna. Vi åkte skidor tillsammans då och då vägde vi alla in oss och mätte oss).

    Du som sa ta tjuren vid hornen. Kan du ge mig ett manus på hur jag kan säga? Är så rädd att förlora henne som vän men jag klarar inte av att se hennes barn lida.


    Ok, då får jag ändra mitt svar. Barnet är INTE överviktigt enligt vikt-längdkurvorna, även om det ligger i överkant, likadant med normal bmi-uträkning. Jag förstår att du reagerar på ett barn som är lite kraftigare men hon är inte fet och så länge hon inte är det ska du inte säga någonting till din kompis.
  • Anonym (raka rör)
    Anonym (Anonym) skrev 2020-07-29 13:12:56 följande:
    Ok, då får jag ändra mitt svar. Barnet är INTE överviktigt enligt vikt-längdkurvorna, även om det ligger i överkant, likadant med normal bmi-uträkning. Jag förstår att du reagerar på ett barn som är lite kraftigare men hon är inte fet och så länge hon inte är det ska du inte säga någonting till din kompis.
    För ett barn som själv säger att det mår dåligt av sin kroppsform, blir mobbat och inte orkar röra sig på gympan och kommer att få underbetyg är helt okej då eller?

    Jag hoppas du skämtar. 
  • Annita
    Anonym (Anonym) skrev 2020-07-29 13:12:56 följande:

    Ok, då får jag ändra mitt svar. Barnet är INTE överviktigt enligt vikt-längdkurvorna, även om det ligger i överkant, likadant med normal bmi-uträkning. Jag förstår att du reagerar på ett barn som är lite kraftigare men hon är inte fet och så länge hon inte är det ska du inte säga någonting till din kompis.


    Enligt barn-bmi har barnet "betydlig övervikt"!
  • Anonym (Anonym)
    Annita skrev 2020-07-29 13:20:06 följande:
    Enligt barn-bmi har barnet "betydlig övervikt"!
    Men inte enligt de officiella kurvorna som jag länkade till.
Svar på tråden Hjälp mig att hjälpa min vän (vars barn har kraftig övervikt)