Uppfostran 1.5 åring

Det är ett barn. Beteendet är fullt normalt. Klart barnet beter sig annorlunda med olika personer och miljöer, ngt annat vore konstigt.

Jag blir lite nervös över att läsa det du skriver. Barnet är 1,5 år! Han/hon lyssnar men förstår inte alls konsekvenserna av det du säger eller av något annat som han/hon inte upplevt själv. Jättekul att hoppa i soffan ju.... ända till man ramlar ner och gör illa sig. Men inte ens då är det säkert att det inte händer igen för det är ju kul att hoppa i soffan. Vill inte vara raljerande men låna några böcker om barns utbeckling och läs på. Det är det självklart jättebra att du är pedagogisk och förklarar tydligt för ditt barn men i ditt barns ålder, och flera år framåt, så är näst intill ständig uppsikt ett krav. Allt känna, klämma, kasta, kleta med och smaka på allt är ett sätt att utveckas. Kram och lycka till!

Jag håller med föregående. Det är jättebra att ni är tydliga och förklarar. Men barnet är för litet för att kunna förstå konsekvenser. Barnet kommer testa och testa igen. Att barnet beter sig olika med olika personer och i olika miljöer är inte heller konstigt. Barnet vet ju inte hur andra reagerar på ett beteende. Eller att samma ?regler? gäller med alla.

Jag tror ni behlvde förtså barnets ålder. Ett barn på 1,5 förstår mycket. Men inte allt. Och att försöka resonera och tro att barnet tänker på samma sätt som ni är lite väl optimistiskt.

Även om erat barn just nu vet att man inte får röra vissa saker så betyder det inte att hen om ett år inte kommer testa och se vad konsekvensen blir om hen pillar på den saken

Nyfikenhet, bristande impulskontroll, gränstestning, ser nån annan göra det, för låg förståelse (vadå äckligt? Och vad är skillnaden från mat? Osv).

Obs! Att jag med "bristande" eller "låg" absolut inte menar att det är nåt konstigt/fel, utan det låter som en fullt normal 1.5åring. Hjärnan är inte färdigutvecklad.

Han har väl lärt sig att med er bör man inte göra si eller så eftersom ni inte tycker om när han gör så. Det innebär ju inte att hans nyfikenhet försvinner. Han kommer fortsätta att ta chansen att testa saker när ni inte är där och kontrollerar. Förr eller senare så måste ju barn test saker. Jag har låtit mitt barn äta sand och gräs och allt möjligt bara för att jag tänkte att det var bättre beteende när hon var liten än att hon ska hålla på när hon är äldre. Nu har hon inget intresse av sådant längre.

Tror det är väldigt individuellt med mycket. Vår dotter testade att äta sand en gång. Efter det har hon inte rört det igen. Andra äter sand till tre års ålder.

Förstår er tanke att låta henne testa. Det gör vi med vårat barn så länge det inte gäller sådant som är farligt eller stökar ner alltför mycket.

Alltså hon får inte hälla ut en filförpacknknc. Men vill hon smeta in hela magen så får hon göra det.

När hon inte får uppmärksamhet för det beteendet så är det heller inte så kul att göra det.

Ts. Det kan vara värt att ha med i beaktande att försöka uppmärksamma önskat beteende istället för att säga nej om allt. Risken är att barnet börjar göra saker för att få uppmärksamhet eller t.o.m. tycker det är kul när ni säger till

Låter som en helt normal 1,5 åring som gör de saker han behöver göra för att utvecklas. Barn lär sig ju upptäcka världen genom sin mun och därför stoppar de in saker där. Så länge det inte varit direkt farliga eller smutsiga saker så har mitt barn fått smaka på. Hon har också börjat ta leksaker från andra barn och då har man bara samtal om varför man måste dela med sig och upprepa om och om igen. Har själv en dotter i samma ålder och märker att hon börjat testa mycket och gärna göe saker hon vet att hon egentligen inte får.