• Anonym (.)

    Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.

    Jag och min pojkvän ses bara på helger, på grund av distansen och jobb/studier vilket gör att jag vill prioritera vår tid tillsammans när vi väl ses. Jag åker till honom på fredag och åker hem söndag på kvällen. Oftast är det jag som åker till honom för att han har bättre boendesituation än mig.

    Förra helgen så skulle vi ses, som vanligt, så efter jobbet på fredag åkte jag till honom och längtade efter honom. När jag kommer dit så umgås vi ett tag, sedan säger han att han har lovat sin vän att han ska hjälpa honom att bygga på sitt hus (han håller på att renovera osv). Jag säger ?Okej men hur länge tar det då?? Han säger max två timmar. Jag tycker inte att det låter så farligt, så visst. Han åker iväg och jag väntar hemma hos honom på kvällen. Efter ett tag skriver han att det kommer att ta någon timme till och det slutar med att han är där i lite över fyra timmar totalt. Spendera alltså fredagskvällen ensam och när han kom hem var det i princip bara att gå och lägga sig. Hade ju jobbat så orkade inte vara uppe så länge heller.

    Blev lite sur på honom men jag släppte det och tänkte att vi har ju hela lördagen tillsammans och typ halva söndagen. Lördagen börjar bra. På dagen går han och tränar, men sedan visar det sig att han ska hjälpa sin syster att flytta. Jag blir lite less när han säger detta och jag säger då till honom att om jag visste att det skulle bli såhär så hade jag inte kommit. Han säger att han fattar det men att han vill hjälpa till. Han lovar mig att inte vara borta så länge men än en gång slutar det med att han är där i flera timmar. Fick äta middag ensam och sitta själv i hans lägenhet och glo på tv, vilket inte var jätteroligt...

    Söndagen åkte jag hem på kvällen och jag var väldigt upprörd efter detta. Jag sa till honom att jag tycker att hans beteende är respektlöst och att det är väldigt elakt av honom att låta mig sitta ensam i hans lägenhet medan han gör annat halva helgen. Sa till honom att för mig är det viktigt att vi prioriterar varandra när vi väl ses, eftersom att vi bara ses på helgerna. Han blev sur när jag sa det här och han tolkade det som att jag inte tycker att han ska hjälpa andra när de behöver hjälp.

    Vi tjafsar inte längre men det är fortfarande en sur stämning. Jag ska dit imorgon så jag hoppas verkligen inte att han gör om samma sak då. Han har lovat att han inte ska åka iväg någonstans nu när jag kommer, men jag känner mig fortfarande sur för jag har inte ens fått en ursäkt och han förstår mig verkligen inte i det här.

    Vad tycker ni? Är det jag som är helt ute och cyklar eller gjorde han faktiskt fel? Det är väl inte konstigt att jag blev upprörd?

  • Svar på tråden Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.
  • VickanD
    Poison82 skrev 2020-08-01 07:24:47 följande:

    Såvida inte detta är ett upprepande beteende så tycker jag att du är riktigt tramsig. Och du kunde väl hjälp till med flytten så hade ni ju varit tillsammans ändå.

    Gnälla som ett litet barn, skäms du inte?


    Ts skrev ju att detta har hänt flera gånger. Varför ska hon behöva hjälpa till med flytten? Hon kanske vill göra annat på sin lediga tid? Han kunde bara ha sagt detta innan, så hade hon inte ens behövt komma dit.

    Tycker att du överdriver. Klart att man får gnälla om det gäller något man är missnöjd med i sitt eget förhållande. Fullt rimligt.
  • VickanD
    jrockyracoon skrev 2020-07-31 22:39:28 följande:

    Jag vill komma till att jag ser små tecken på att hon är kontrollerande, men jag är öppen för att jag kan ha fel.

    T.ex. så tycker jag ett tecken på en kontrollerande personlighet är att kräva att partnern är med en precis varje helg. Det känns också kontrollerande att prata om att göra slut, om man inte får som man vill. Det kan vara så att hon är på väg att isolera sin partner ifrån sina vänner - det gör många psykopater och narcissister som ett första steg, så att de inte ska ha något stöd när de sedan börjar misshandlas.

    Men naturligtvis kan jag ha helt fel, det är kanske mer sannolikt än att jag har rätt. Jag är dock säker på att om TS hade varit man, hade hela tråden kryllat av avståndstaganden och epitetet psykopat och narcissist hade nämnts. Det jag vill peka på genom att ta upp den här möjligheten är hur lätt kvinnor tar parti för andra kvinnor genom att de identifierar sig med den andra kvinna och gör antaganden om henne helt baserat på hur de själva reagerar i olika frågor.

    Hur menar du att han kunde ha hjälpt sin syster att flytta och sin kompis att renovera en annan gång? Skulle han ha bett systern att skjuta upp flytten några månader, eller kompisen att sluta bygga till dess att han kunde hjälpa honom? Och när skulle han då ha hjälpt honom, eftersom alla helger behöver han ju umgås med TS, annars gör hon slut.

    Menar du på allvar att man i en relation alltid behöver prioritera sin partner före allting annat? Då kan man ju inte bli tillsammans med någon. Ibland behöver man prioritera sig själv, exempelvis gå till tandläkaren. Ibland behöver man prioritera sin släkt, någon ligger för döden och man behöver besöka dem. Ibland behöver man prioritera sina barn eller sin bästa vän som behöver hjälp med renovering, eller sin syster som behöver hjälp med flytt, etc. Man behöver ju kunna leva ett normalt liv, även fast man har en partner.

    Om du inte har duschat på flera dagar och kommer hem från en resa, och du behöver duscha och sen kommer din partner och vill att du ska gå på bio, hur gör du då? Prioriterar du din partner först, eller dig själv först? Om du har brutit benet och din partner vill att du ska följa med på disco, men du vill till sjukhuset och gipsa benet. Hur gör du?

     

     


    Hur ska vi kunna veta om hon faktiskt är kontrollerande eller inte? Vi kan bara spekulera angående det, så vi lär inte komma någon vart.

    Tror inte att ts kräver att de ska vara med varandra varje helg, men det är väl det hon vill i ett förhållande och det är inte konstigt alls. Många vill träffa sin partner ofta och många träffas oftare än vad ts och hennes kille gör. Att bara ses på helgerna är inte mycket, enligt mig och kanske inte enligt ts heller. Hon kanske är van vid att man träffas ofta och inte bara på helgerna, för det är faktiskt inte mycket om man bara träffas på helgerna. Jag tycker inte det.

    Att vilja vara nära sin älskade är knappast konstigt. Det är inte direkt så att de träffas varenda dag. Klart att hon pratar här om att göra slut. Varför skulle det vara kontrollerande? Om hon är i ett förhållande där de tycker olika och hon inte trivs med hur de har det så är det väl inte så konstigt att man börjar fundera på att göra slut. Väldigt märkligt att tycka att det tyder på kontrollbehov. Det är rätt vanligt att man funderar på att göra slut om man är oense om saker i ett förhållande. Varför ska hon behöva stå ut med ett beteende hon inte uppskattar?

    Det är också rätt långdraget att börja snacka om att hon kanske är på väg att börja isolera honom. Come on liksom, hon träffar sin kille endast på helgerna. Vi vet ingenting om hur han är som person. Han kanske inte visar mycket känslor, de kanske ofta umgås tillsammans med andra. Dessutom har detta hänt upprepade gånger och då är det klart att man känner sig bortprioriterad?

    Jag tror inte att ts pojkvän prioriterar henne och då är det inte konstigt att man funderar på att göra slut. Jag menar inte att man bara ska prioritera sin partner, men om man har ett förhållande där man bara ses på helgerna så får man faktiskt se till att ägna största delen av helgen åt sin partner. Annars får man väl vara beredd på att man kanske måste gå skilda vägar, om man tycker helt olika. Det handlar ju också om att hitta någon som är lite som en själv. Det kommer aldrig att fungera om man är för olika.

    Jag tar inte parti för ts bara för att hon är en kvinna eller för att jag identifierar mig med henne. Jag hade tyckt likadant om det hade varit en man som hade startat träden. Min åsikt hade inte varit annorlunda och det kan jag säga i ärlighetens namn.

    Dessa saker han hjälpte till med nu kanske inte behövde göras just nu, menade jag. Han kanske skulle kunna göra det under någon av dagarna då han inte är med sin flickvän, exempelvis.

    Han måste naturligtvis inte umgås med sin flickvän, det är ju hans eget val men då får han också acceptera att det kanske tar slut mellan dem. Det står honom fritt att umgås med sina vänner och familj hur mycket han vill. Det kanske räcker för honom att umgås med ts varannan helg, eller tre av fyra helger, men det kanske inte räcker för ts och då kanske de måste göra slut. Ibland är man för olika och det är väl inte ts fel att hon vill träffa sin partner på helgerna. Att endast ses på helgerna är inte ens mycket.

    Han får väl träffa någon som vill ses ibland, när det passar, precis som han själv.

    Sjävklart ska man inte alltid prioritera sin partner över allt annat. Det jag menar är att jag tror att ts känner sig bortprioriterad, vilket inte är konstigt med tanke på hans upprepande handlingar. Ts kanske är en person som vill ses ofta och det är inte konstigt alls. De flesta vill träffa sin partner ofta.

    Om man bara ses på helgerna så får man ändå se till att prioritera sin partner högt, om man nu vill att förhållandet ska hålla, men jag tror inte att ts pojkvän prioriterar henne högt. Naturligtvis måste man ibland få prioritera annat eller andra personer, men om ens partner ofta inte prioriteras så blir det ju inget vidare bra förhållande och då är det inte konstigt att man funderar på att göra slut.

    Det blir liksom obalans om ts vill umgås ofta, medan ts partner hellre gör andra saker. Det blir ett förhållande som ts inte kommer må bra i. Hon kommer att känna sig bortprioriterad och den känslan är inte rolig att känna.

    Scenariorna du pratar om nu är scenarion som inte hade inträffat speciellt ofta och det är två ganska extrema fall, så ja, sjävklart hade jag duschat först och sjävklart hade jag sett till att gipsa benet. Detta är liksom inte något som hade hänt upprepade gånger och det är två ganska extrema fall.

    Eftersom att ts pojkvän har hållit på såhär flera gånger förut så är det annorlunda. Det är då inte alls konstigt att ts börjar bli less på att han gör såhär.
  • Anonym (GreenEyes)
    jrockyracoon skrev 2020-07-31 22:54:41 följande:

    Jo, de ses ofta. Varje helg. I TS beskrivning som kom hon dit på fredagen och åkte på söndagen. Det blir 2,5 dagar per vecka. TS kille har antagligen ett jobb han med. Han kanske blir trött av det, precis som TS. Då är det inte lätt att hinna med att träffa alla vänner och göra allt annat under må - to. Vilket skevt liv att inte få träffa andra än sin flickvän under någon helg under hela året! Som ett fängelsestraff, närapå.

    Fint att vi är överens om att han ska få träffa sina vänner, eller åtminstone få hjälpa dem när det verkligen behövs. Så när menar du att han ska få träffa dem? På kvällarna efter jobbet, när de båda antagligen är trötta efter en lång dag. Vilken härlig kvalitetstid...

    Du utgår inte från hennes inlägg, för det gör jag. Du utgår från dig själv och din situation och så hittar du på att det är samma för henne. Jag tycker att du tillför något intressant till tråden när du berättar om din situation. Men bara för att det är som det var för dig, betyder inte att det är likadant för TS. Om TS kommer tillbaka till tråden och bekräftar att det är som du säger, ja, då vet vi. Men innan det, så har vi endast TS inlägg fram till nu att gå på, och där finns det rum för många olika tolkningar av situationen.

    TS skriver ju också att pojkvännen berättade att han var tvungen att gå till sin vän. Så han drog inte bara iväg, utan berättade vart han skulle gå och syftet med det. Var det ett bra skäl, tyckte du? Jag tycker det var ett bra skäl att hjälpa sin syster och kompis. Han ville säkert vara med TS, men kände en plikt att hjälpa sina bekanta. Det är en fin sak.

    Men om vi får mer information och det visar sig att killen är lika ojuste som din, d.v.s. ofta pyser iväg utan att bry sig om sin tjej, ja, då skulle jag hålla med dig i din analys. Men det vet vi inte ännu.


    Att ses 2,5 dagar per vecka är inte ofta. De som bor ihop ses varje dag. Är det för ofta, tycker du? Dessutom är det individuellt hur ofta man vill träffa sin partner. En del vill ses varje dag, andra mer sällan. Själv tycker jag det är lite konstigt med par som bara vill ses någon gång ibland. Jag undrar om de egentligen är kära i varandra. Att träffa kompisar hela tiden är inte heller något som alla har behov av. I synnerhet inte de som har en relation. Många par är helt nöjda med att träffa varandra varje dag och bara träffa vänner någon gång ibland.
  • korngryn
    VickanD skrev 2020-07-31 21:07:18 följande:

    Men varför måste han göra dessa saker just när hon skulle komma dit och utan att förvarna henne innan? Det tyder på egoism. Att han dessutom har gjort såhär flera gånger innan tyder på att han inte prioriterar henne nog högt.

    Om de ses bara på helgerna så kanske man ska använda tiden till att umgås mestadels med varandra och inte med massa annat folk? Kan ju vara kul att träffa sin partner ensam när man umgås sällan.

    Bara för att han ska hjälpa någon annan att flytta så innebär det inte att ts ska behöva följa med och göra det. Hade inte heller velat följa med och flytta. Gör hellre annat på min lediga tid.

    Okej, men det är rätt snabba antaganden. Bara för att man vill umgås med sin partner och kanske vara ensam med denne när man väl träffar sin partner (de träffas inte ens ofta) så innebär det inte att man är kontrollerande.


    För att det var den dagen pojkvännens syster fick tillträde till den nya lägenheten och skulle lämna ifrån sig den gamla antar jag? När man flyttar mellan lägenheter är det ju normalt att det måste göras på en dag om man inte vill stå med dubbla hyror.

    Jag försöker se detta ur systerns perspektiv också, eftersom världen inte kretsar runt ts. Om min bror hade hjälpt mig att flytta och han berättade att hans flickvän var på besök men att hon valt att hellre sitta ensam i lägenheten istället för att hjälpa till, hade jag undrat vad det var för arbetsskygg kvinna. Och oroat mig för hur det skulle bli för min bror i framtiden om han gick vidare med den relationen.

    För det är ju så att när man dejtat ett tag brukar man vilja ta nästa steg och se hur vardagen fungerar. Träffa varandras familjer och vänner osv.

    Att hjälpa till meden flytt är väl ett utmärkt sätt att kombinera allt detta. Och nej, allt flyttjobb är inte tungt för ryggen. Man måste inte bära möbler och städa ugnen, mn kan t ex köra flyttbilen, packa in glas i bubbelplast eller gå och köpa pizza till hela gänget (eftersom man ofta inte har tillgång till något kök när man flyttar)
  • sextiotalist
    VickanD skrev 2020-08-01 07:50:55 följande:

    Hur ska vi kunna veta om hon faktiskt är kontrollerande eller inte? Vi kan bara spekulera angående det, så vi lär inte komma någon vart.

    Tror inte att ts kräver att de ska vara med varandra varje helg, men det är väl det hon vill i ett förhållande och det är inte konstigt alls. Många vill träffa sin partner ofta och många träffas oftare än vad ts och hennes kille gör. Att bara ses på helgerna är inte mycket, enligt mig och kanske inte enligt ts heller. Hon kanske är van vid att man träffas ofta och inte bara på helgerna, för det är faktiskt inte mycket om man bara träffas på helgerna. Jag tycker inte det.

    Att vilja vara nära sin älskade är knappast konstigt. Det är inte direkt så att de träffas varenda dag. Klart att hon pratar här om att göra slut. Varför skulle det vara kontrollerande? Om hon är i ett förhållande där de tycker olika och hon inte trivs med hur de har det så är det väl inte så konstigt att man börjar fundera på att göra slut. Väldigt märkligt att tycka att det tyder på kontrollbehov. Det är rätt vanligt att man funderar på att göra slut om man är oense om saker i ett förhållande. Varför ska hon behöva stå ut med ett beteende hon inte uppskattar?

    Det är också rätt långdraget att börja snacka om att hon kanske är på väg att börja isolera honom. Come on liksom, hon träffar sin kille endast på helgerna. Vi vet ingenting om hur han är som person. Han kanske inte visar mycket känslor, de kanske ofta umgås tillsammans med andra. Dessutom har detta hänt upprepade gånger och då är det klart att man känner sig bortprioriterad?

    Jag tror inte att ts pojkvän prioriterar henne och då är det inte konstigt att man funderar på att göra slut. Jag menar inte att man bara ska prioritera sin partner, men om man har ett förhållande där man bara ses på helgerna så får man faktiskt se till att ägna största delen av helgen åt sin partner. Annars får man väl vara beredd på att man kanske måste gå skilda vägar, om man tycker helt olika. Det handlar ju också om att hitta någon som är lite som en själv. Det kommer aldrig att fungera om man är för olika.

    Jag tar inte parti för ts bara för att hon är en kvinna eller för att jag identifierar mig med henne. Jag hade tyckt likadant om det hade varit en man som hade startat träden. Min åsikt hade inte varit annorlunda och det kan jag säga i ärlighetens namn.

    Dessa saker han hjälpte till med nu kanske inte behövde göras just nu, menade jag. Han kanske skulle kunna göra det under någon av dagarna då han inte är med sin flickvän, exempelvis.

    Han måste naturligtvis inte umgås med sin flickvän, det är ju hans eget val men då får han också acceptera att det kanske tar slut mellan dem. Det står honom fritt att umgås med sina vänner och familj hur mycket han vill. Det kanske räcker för honom att umgås med ts varannan helg, eller tre av fyra helger, men det kanske inte räcker för ts och då kanske de måste göra slut. Ibland är man för olika och det är väl inte ts fel att hon vill träffa sin partner på helgerna. Att endast ses på helgerna är inte ens mycket.

    Han får väl träffa någon som vill ses ibland, när det passar, precis som han själv.

    Sjävklart ska man inte alltid prioritera sin partner över allt annat. Det jag menar är att jag tror att ts känner sig bortprioriterad, vilket inte är konstigt med tanke på hans upprepande handlingar. Ts kanske är en person som vill ses ofta och det är inte konstigt alls. De flesta vill träffa sin partner ofta.

    Om man bara ses på helgerna så får man ändå se till att prioritera sin partner högt, om man nu vill att förhållandet ska hålla, men jag tror inte att ts pojkvän prioriterar henne högt. Naturligtvis måste man ibland få prioritera annat eller andra personer, men om ens partner ofta inte prioriteras så blir det ju inget vidare bra förhållande och då är det inte konstigt att man funderar på att göra slut.

    Det blir liksom obalans om ts vill umgås ofta, medan ts partner hellre gör andra saker. Det blir ett förhållande som ts inte kommer må bra i. Hon kommer att känna sig bortprioriterad och den känslan är inte rolig att känna.

    Scenariorna du pratar om nu är scenarion som inte hade inträffat speciellt ofta och det är två ganska extrema fall, så ja, sjävklart hade jag duschat först och sjävklart hade jag sett till att gipsa benet. Detta är liksom inte något som hade hänt upprepade gånger och det är två ganska extrema fall.

    Eftersom att ts pojkvän har hållit på såhär flera gånger förut så är det annorlunda. Det är då inte alls konstigt att ts börjar bli less på att han gör såhär.


    Jag, som kvinna, hade känt mig kvävd.

    Vi (jag och sambon) hade det så innan vi flyttade ihop.

    Han hade sina barn och ett intresse som redan då tog en del helger. Jag tvivlade aldrig på vår relation
  • Anonym (. 2)
    Anonym (.) skrev 2020-07-30 14:04:56 följande:
    Men då kan man väl fan i alla fall vara ärlig och säga det INNAN personen kommer dit?
    Anonym (.) skrev 2020-07-30 14:11:16 följande:
    Men isåfall får vi nog göra slut för det räcker inte för mig att bara ses varannan helg.
    Men även det var ju en anledning till att jag blev upprörd. Blev upprörd pga båda de anledningarna.
    Anonym (.) skrev 2020-07-30 13:57:56 följande:
    Hade ont i ryggen till följd av mitt jobb och kände inte alls för att hålla på och hjälpa någon att flytta på min lediga tid.


    Det ÄR jobbigt med distansförhållanden och de sliter så hårt att de flesta inte håller över tid.

    Jag vet precis vad och hur du känner för jag levde i ett distansförhållande i 2,5 år. Det slutade med att jag flyttade till honom, till andra sidan Sverige. Hade jag inte gjort det hade det inte varit vi idag...

    Det första felet ni gör är att inte ha en tydlig kommunikation. Det är ett riktigt stort varningstecken för alla relationer men det är extra allvarligt för distansförhållanden. Där har ni bägge mycket att jobba med, både han och du. Se till att ni pratar om vad ni ska göra när ni ses, då är risken mindre för sådana här överraskningar.

    Det andra felet du gör är att du går omkring och är långtjurig. Eftersom ett distansförhållande är extra sårbart finns risken att han inte orkar med din tjurighet. Den risken finns ju alltid men eftersom ni ses så sällan och du låter oförrätterna ligga som ett våtvarmt omslag så finns det en uppenbar risk att han bara avslutar allt, snabbt och enkelt.

    Det tredje är att du förväntar dig att ni ska leva i en kokong på era helger. Livet stannar inte upp på det sättet. Du kan alltså inte kräva av honom att bara vara med dig samtidigt som du inte möter honom på halva vägen.
    Du "kände" inte för att hjälpa till att flytta, men man kan ju faktiskt följa med ändå. Du hade kunnat följa med som sällskap. Eller hjälpt till att flytta lätta saker. Du hade kunnat träffa hans familj för att du är intresserad av hans liv i vardagen. Men du kände inte för att mötas på halva vägen...
    Det låter som att du håller på att fastna i rollen som kravmaskin.

    Jag är ledsen om jag låter hård men jag vet som sagt hur det är att ha ett distansförhållande. Jag känner mycket väl till hur värdefull tiden är när man äntligen ses och hur stor besvikelsen är när det inte blir den där kokongen man så gärna vill.

    För att sammanfattat: Ska det hålla måste du hålla de negativa känslorna i schack, ni måste kommunicera bättre och du måste börja möta honom på halva vägen.
  • Anonym (. 2)
    sextiotalist skrev 2020-07-31 17:33:18 följande:
    När jag träffade min sambo så var han tvåbarnsfar.
    Vi träffades varje helg, men inte alltid hela helgen, kanske även i veckan om vi fick ihop det.
    Lägg till att vi båda då hade projekt där vi reste utomlands och jag var på kurs flera veckor.
    Vi bodde 8 mil från varandra.
    Det fungerade utmärkt. Men så är jag en person som inte behöver sitta klistrad.
    Och ja, det kunde dyka upp eller han hade glömt, saker när vi träffades.
    Du vet alltså inte vad du pratar om.
    Dina erfarenheter har inget med situationen TS beskriver.
    Inte konstigt att du är så mästrande i dina inlägg.

    Nej, det finns inget i din relation som ens påminner om den TS har.
  • Poison82
    VickanD skrev 2020-08-01 07:31:18 följande:

    Ts skrev ju att detta har hänt flera gånger. Varför ska hon behöva hjälpa till med flytten? Hon kanske vill göra annat på sin lediga tid? Han kunde bara ha sagt detta innan, så hade hon inte ens behövt komma dit.

    Tycker att du överdriver. Klart att man får gnälla om det gäller något man är missnöjd med i sitt eget förhållande. Fullt rimligt.


    Jag läste bara trådstarten när jag kommenterade så visste inte att det hänt oftare. Oavsett så ses man varenda helg så klart att han kanske behöver göra något annat än bara underhålla tjejen hela tiden. Han ville ju uppenbarligen att hon skulle komma och dom har fortfarande träffats majoriteten av tiden.

    Varför skulle hon hjälpa till? Tja, kanske för att vara en fin och god hjälpsam människa. Även om man är trött så kan man faktiskt anstränga sig lite. Hellre det än att bara gnälla.

    Ja man kan gnälla absolut. Jag anser dock inte att killen gjort något fel i detta utan att tjejen snarare kunde hängt med än att sitta och sura över att han inte håller henne i handen 24/7 hela helgen
  • sextiotalist
    Anonym (. 2) skrev 2020-08-01 08:58:36 följande:

    Du vet alltså inte vad du pratar om.

    Dina erfarenheter har inget med situationen TS beskriver.

    Inte konstigt att du är så mästrande i dina inlägg.

    Nej, det finns inget i din relation som ens påminner om den TS har.


    Vet jag inte?

    I över ett år så träffades vi nästan endast under helgerna och mycket sällan hela helgen och inte varje helg Vi bodde 8 mil från varandra.

    Vi båda hade då arbeten som krävde resor.

    Dvs vi hade verkligen ett distansförhålland
  • Anonym (. 2)
    sextiotalist skrev 2020-08-01 09:47:32 följande:
    Vet jag inte?
    I över ett år så träffades vi nästan endast under helgerna och mycket sällan hela helgen och inte varje helg Vi bodde 8 mil från varandra.
    Vi båda hade då arbeten som krävde resor.
    Dvs vi hade verkligen ett distansförhålland
    Läs det jag skriver, tack.
    Jag har tom markerat så att du skulle ha lätt att förstå. Men klart att du inte förstår när du inte läser.
Svar på tråden Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.