VickanD skrev 2020-08-01 07:50:55 följande:
Hur ska vi kunna veta om hon faktiskt är kontrollerande eller inte? Vi kan bara spekulera angående det, så vi lär inte komma någon vart.
Tror inte att ts kräver att de ska vara med varandra varje helg, men det är väl det hon vill i ett förhållande och det är inte konstigt alls. Många vill träffa sin partner ofta och många träffas oftare än vad ts och hennes kille gör. Att bara ses på helgerna är inte mycket, enligt mig och kanske inte enligt ts heller. Hon kanske är van vid att man träffas ofta och inte bara på helgerna, för det är faktiskt inte mycket om man bara träffas på helgerna. Jag tycker inte det.
Att vilja vara nära sin älskade är knappast konstigt. Det är inte direkt så att de träffas varenda dag. Klart att hon pratar här om att göra slut. Varför skulle det vara kontrollerande? Om hon är i ett förhållande där de tycker olika och hon inte trivs med hur de har det så är det väl inte så konstigt att man börjar fundera på att göra slut. Väldigt märkligt att tycka att det tyder på kontrollbehov. Det är rätt vanligt att man funderar på att göra slut om man är oense om saker i ett förhållande. Varför ska hon behöva stå ut med ett beteende hon inte uppskattar?
Det är också rätt långdraget att börja snacka om att hon kanske är på väg att börja isolera honom. Come on liksom, hon träffar sin kille endast på helgerna. Vi vet ingenting om hur han är som person. Han kanske inte visar mycket känslor, de kanske ofta umgås tillsammans med andra. Dessutom har detta hänt upprepade gånger och då är det klart att man känner sig bortprioriterad?
Jag tror inte att ts pojkvän prioriterar henne och då är det inte konstigt att man funderar på att göra slut. Jag menar inte att man bara ska prioritera sin partner, men om man har ett förhållande där man bara ses på helgerna så får man faktiskt se till att ägna största delen av helgen åt sin partner. Annars får man väl vara beredd på att man kanske måste gå skilda vägar, om man tycker helt olika. Det handlar ju också om att hitta någon som är lite som en själv. Det kommer aldrig att fungera om man är för olika.
Jag tar inte parti för ts bara för att hon är en kvinna eller för att jag identifierar mig med henne. Jag hade tyckt likadant om det hade varit en man som hade startat träden. Min åsikt hade inte varit annorlunda och det kan jag säga i ärlighetens namn.
Dessa saker han hjälpte till med nu kanske inte behövde göras just nu, menade jag. Han kanske skulle kunna göra det under någon av dagarna då han inte är med sin flickvän, exempelvis.
Han måste naturligtvis inte umgås med sin flickvän, det är ju hans eget val men då får han också acceptera att det kanske tar slut mellan dem. Det står honom fritt att umgås med sina vänner och familj hur mycket han vill. Det kanske räcker för honom att umgås med ts varannan helg, eller tre av fyra helger, men det kanske inte räcker för ts och då kanske de måste göra slut. Ibland är man för olika och det är väl inte ts fel att hon vill träffa sin partner på helgerna. Att endast ses på helgerna är inte ens mycket.
Han får väl träffa någon som vill ses ibland, när det passar, precis som han själv.
Sjävklart ska man inte alltid prioritera sin partner över allt annat. Det jag menar är att jag tror att ts känner sig bortprioriterad, vilket inte är konstigt med tanke på hans upprepande handlingar. Ts kanske är en person som vill ses ofta och det är inte konstigt alls. De flesta vill träffa sin partner ofta.
Om man bara ses på helgerna så får man ändå se till att prioritera sin partner högt, om man nu vill att förhållandet ska hålla, men jag tror inte att ts pojkvän prioriterar henne högt. Naturligtvis måste man ibland få prioritera annat eller andra personer, men om ens partner ofta inte prioriteras så blir det ju inget vidare bra förhållande och då är det inte konstigt att man funderar på att göra slut.
Det blir liksom obalans om ts vill umgås ofta, medan ts partner hellre gör andra saker. Det blir ett förhållande som ts inte kommer må bra i. Hon kommer att känna sig bortprioriterad och den känslan är inte rolig att känna.
Scenariorna du pratar om nu är scenarion som inte hade inträffat speciellt ofta och det är två ganska extrema fall, så ja, sjävklart hade jag duschat först och sjävklart hade jag sett till att gipsa benet. Detta är liksom inte något som hade hänt upprepade gånger och det är två ganska extrema fall.
Eftersom att ts pojkvän har hållit på såhär flera gånger förut så är det annorlunda. Det är då inte alls konstigt att ts börjar bli less på att han gör såhär.
Vi kan inte veta om hon är kontrollerande eller inte, och då får vi förhålla oss till vår okunskap till dess att vi vet mer. Det betyder att vi inte kan utesluta det, men heller inte antaga att det är sant. I ditt fall så konstaterar du att man inte kan veta huruvida det är sant eller inte, och sedan resonerar du i din text som om det är sant att det inte vore så. Det är inte att förhålla sig till okunskapen utan tvärtom att dra slutsatser utan att veta. Det är inte ett sunt förhållningssätt.
TS har en kille som "inte brukar hålla på" att träffa andra när hon besöker honom. Att hon redan nu börjar prata om att göra slut med honom, är ganska omoget. I en relation pratar man om problem som uppstår på ett moget sätt. I ett värsta scenario är hot om separation en strategi hon använder för att isolera och försvaga honom. Det vet vi förstås inte, men möjligheten finns, det är ett av de små tecken på kontroll jag pratade om tidigare.
Av all information vi fått om TS kille, så uppfattar jag inga varningsklockor. Han verkar vara mer förstående för TS situation än vad TS är för hans, i och med att han säger att han "fattar" att det är jobbigt för TS när hon påpekar att hon inte vill behöva vara ensam några timmar. Det är rimligt att han behöver uppfylla sina åtaganden som han dock glömt informera henne om. Det är också rimligt att bli sur när TS är sur på honom, det är ett normalt beteende i en konflikt. Om det skulle vara så att killen inte kan prata om det eller fortsätter vara sur under en lång tid, då tycker jag han gör fel. Men det vet vi inte. Vi vet inte alls, som du implicerar, att TS kille inte prioriterar henne eller att han inte månar om henne. Utifrån informationen att han är villig att hjälpa både sin syster och sin kompis trots att han vet att han riskerar att få ovett från sin flickvän, visar på en plikttrogenhet och en hjälpsamhet utöver det vanliga.
Självklart känner sig TS bortprioriterad, men frågan är om hennes krav på pojkvännen är rimliga. Man behöver förstå att en annan människa har många olika behov. Det är ogint att kräva att man själv i varje situation ska sättas i det första rummet, även om man är någons flickvän. Jag tror att det är nyttigt för TS att inse att ibland behöver hennes behov vänta till förmån för någon annan. Om t.ex. TS och pojkvännen får barn senare vore det vidrigt om hon fortfarande krävde att TS skulle ge henne all uppmärksamhet istället för att ta hand om barnens behov.
För mig som har barn som gör att jag och min fru aldrig får någon egentid, blir hennes krav på sin kille väldigt löjliga, även om jag förstår att det är annorlunda när man inte har barn. Hon har honom mer än 50% av helgen, men fyra timmar hjälper han sin kompis och ett antal timmar till sin syster. Envis som hon är, vägrar hon följa med till någon av dem.
Det är inte kul att känna sig bortprioriterad, men vi pratar om vuxna här. En normal vuxen person kan härbärgera en sådan känsla och inse att den inte är befogad i vissa fall. Men du har rätt i att det finns en gräns. Jag kan inte se att den gränsen är nådd här eftersom TS sagt just: "Han brukar inte hålla på såhär, men det har hänt några gånger tidigare.."
Mina exempel var extrema för att visa dig att man inte kan prioritera en annan person i alla situationer. Det finns alltså en gråzon när man pratar om att prioritera sin partner. Det finns många viktiga saker som behöver prioriteras i en människas liv, och det är givet att umgås med sin partner ska finnas långt upp. Men det är inte samma sak som att man behöver tillbringa varje ledig minut med den personen när man träffas 2,5 dag varje vecka.
Det finns säkert många par som tillbringar mindre än 2,5 * 24 = 60 timmar per vecka fastklistrade vid varandra, även om de inte lever på distans utan bor i ett gemensamt hushåll. Det betyder inte att de känner sig bortprioriterade eller oälskade, utan de inser antagligen att man i ett långsiktigt förhållande behöver ha egna intressen, egna vänner och egna äventyr. Finns forskning som visar att par som tillåter varandra att ha egna upplevelser som de sedan kan berätta om, har en minskad risk för skilsmässa och ett lyckligare äktenskap än de som vuxit ihop alltför mycket.
