• Anonym (.)

    Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.

    Jag och min pojkvän ses bara på helger, på grund av distansen och jobb/studier vilket gör att jag vill prioritera vår tid tillsammans när vi väl ses. Jag åker till honom på fredag och åker hem söndag på kvällen. Oftast är det jag som åker till honom för att han har bättre boendesituation än mig.

    Förra helgen så skulle vi ses, som vanligt, så efter jobbet på fredag åkte jag till honom och längtade efter honom. När jag kommer dit så umgås vi ett tag, sedan säger han att han har lovat sin vän att han ska hjälpa honom att bygga på sitt hus (han håller på att renovera osv). Jag säger ?Okej men hur länge tar det då?? Han säger max två timmar. Jag tycker inte att det låter så farligt, så visst. Han åker iväg och jag väntar hemma hos honom på kvällen. Efter ett tag skriver han att det kommer att ta någon timme till och det slutar med att han är där i lite över fyra timmar totalt. Spendera alltså fredagskvällen ensam och när han kom hem var det i princip bara att gå och lägga sig. Hade ju jobbat så orkade inte vara uppe så länge heller.

    Blev lite sur på honom men jag släppte det och tänkte att vi har ju hela lördagen tillsammans och typ halva söndagen. Lördagen börjar bra. På dagen går han och tränar, men sedan visar det sig att han ska hjälpa sin syster att flytta. Jag blir lite less när han säger detta och jag säger då till honom att om jag visste att det skulle bli såhär så hade jag inte kommit. Han säger att han fattar det men att han vill hjälpa till. Han lovar mig att inte vara borta så länge men än en gång slutar det med att han är där i flera timmar. Fick äta middag ensam och sitta själv i hans lägenhet och glo på tv, vilket inte var jätteroligt...

    Söndagen åkte jag hem på kvällen och jag var väldigt upprörd efter detta. Jag sa till honom att jag tycker att hans beteende är respektlöst och att det är väldigt elakt av honom att låta mig sitta ensam i hans lägenhet medan han gör annat halva helgen. Sa till honom att för mig är det viktigt att vi prioriterar varandra när vi väl ses, eftersom att vi bara ses på helgerna. Han blev sur när jag sa det här och han tolkade det som att jag inte tycker att han ska hjälpa andra när de behöver hjälp.

    Vi tjafsar inte längre men det är fortfarande en sur stämning. Jag ska dit imorgon så jag hoppas verkligen inte att han gör om samma sak då. Han har lovat att han inte ska åka iväg någonstans nu när jag kommer, men jag känner mig fortfarande sur för jag har inte ens fått en ursäkt och han förstår mig verkligen inte i det här.

    Vad tycker ni? Är det jag som är helt ute och cyklar eller gjorde han faktiskt fel? Det är väl inte konstigt att jag blev upprörd?

  • Svar på tråden Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.
  • molly50
    jrockyracoon skrev 2020-07-31 17:58:03 följande:
    Det hedrar dig att du håller samma standard för båda könen.

    Jag tycker det är en ganska extrem hållning att "tvinga" sin partner att lägga all sin lediga helgtid på en själv återkommande under varje helg med hot om att göra slut.

    Jag håller med dig om att partnern ska ges möjlighet att följa med på sådana aktiviteter, men pojkvännen vet ju redan att TS inte vill det.

    Om TS upprepade gånger har uppmanat sin pojkvän att meddela i förväg om aktiviteter och han inte har hörsammat det, så tycker jag att han har en skuld i detta. Om däremot TS har noterat detta tidigare men inte sagt något, är det första gången pojkvännen får veta hennes inställning och då är det lätt att förstå pojkvännens uppträdande. Han ville kanske både umgås med sin flickvän och hjälpa sin syster och kompis och i hans värld finns det ingen konflikt kring det.

    Vill man ha en relation med någon så kan man kompromissa om de här sakerna. Att vilja hjälpa sin syster och sin kompis visar ju på en bra och hjälpsam personlighet, och varför kan t.ex. TS inte njuta med någon härlig film under tiden - världen går inte under för att hon är ensam några timmar, så kan de mysa när han är tillbaka.

    Samtidigt finns det förstås en gräns. Skulle pojkvännen vara borta med kompisar mycket ofta istället för att prioritera TS är gränsen nådd. Om det sker enstaka gånger är det inget att hetsa upp sig över, men pojkvännen behöver meddela i förväg även om han tycker det känns jobbigt när TS reagerar så starkt.
    Tack!

    Jag tror inte att menar att han ska tillbringa all sin lediga helgtid på henne.
    Hon var ju t om ok med att han gick på gymmet.
    Men eftersom de bara har möjligheter att ses på helgerna så förstår jag om hon vill träffa honom lite mer än några timmar varje helg.
    Och jag tycker inte att hon ska behöva säga till honom om att han ska berätta om han hr andra planer.
    Det borde vara en självklarhet att han gör på eget bevåg om han verkligen vill träffa TS.
  • molly50
    Anonym (Fast) skrev 2020-07-31 19:03:32 följande:
    Ännu en gång, jag instämmer med att han skulle ha informerat henne. Men det är ju inte det TS vänder sig mot, utan att han inte PRIORITERAT HENNE. Han var borta några timmar för viktiga saker under helgen och hon blev väldigt upprörd över detta.
    Jag tror inte att TS hade blivit så upprörd om han dels hade informerat henne om sina planer innan hon åkte dit.
    Och dels om han inte hade tillbringat mer eller mindre halva helgen med sina vänner och familj på den tid de har möjlighet att ses.
    Det betyder inte att hon vill sitta fast med honom 24/7.
  • molly50
    Poison82 skrev 2020-08-01 07:24:47 följande:

    Såvida inte detta är ett upprepande beteende så tycker jag att du är riktigt tramsig. Och du kunde väl hjälp till med flytten så hade ni ju varit tillsammans ändå.

    Gnälla som ett litet barn, skäms du inte?


    Det har hänt upprepade gånger.
  • jrockyracoon
    VickanD skrev 2020-08-01 12:24:34 följande:
    Det har ändå hänt tidigare och det lär troligtvis hända igen, så det är inte konstigt att ts börjar tröttna.

    Varför ska hon ens behöva be honom att berätta om sina planer i förväg? Det borde han väl ändå förstå själv? Om jag väntar främmande så berättar jag liksom i förväg om jag ska göra vissa andra saker också. Jag förväntar mig inte att de ska fråga mig om det, utan man borde fatta att berätta det själv.

    Hon kanske redan har träffat systern tidigare och känner henne väl? Eller så kanske hon inte gillar systern?

    Tycker inte att det är ett dugg konstigt att man inte vill följa med och flytta på sin lediga tid. Jag har flera gånger hjälpt min familj och vänner med olika saker, utan att min sambo har följt med. Han har gjort annat hemma och jag ser inget fel i det.

    Poängen är att han får lära sig att berätta om sina planer INNAN ts kommer dit, så kan hon välja om hon ens ska komma överhuvudtaget. Hade hon vetat om hans planer hade hon kunnat göra valet att stanna hemma, men den möjligheten fick hon inte. Klart att man klagar om ens partner lurar en att komma för att sedan vara på annat håll halva helgen. Då hade man liksom kunnat stanna hemma.
    Det här är en klassisk psykologisk fälla som somliga kvinnor ofta faller i. De antar att deras partner har samma världsbild och syn på tillvaron som de själva, och tycker därför att de borde förstå saker utan att bli tillsagda. Men faktum är att olika personer har olika preferenser och skilda kulturella förhållningssätt kring saker och ting. Ingen kan läsa andras tankar. Därför behöver man kommunicera i en relation. Det är ett riktigt bra tips till dig och andra som tillämpar tankeläsning som krav på sin partner.

    Det finns många scenarior kring hur pojkvännen har tänkt. Ett kan vara att i hans krets, närmaste vänner, familj, etc, så samlas man först och sedan gör man något tillsammans. Exempelvis hjälps åt att flytta eller går och handlar eller whatever. Man njuter av samvaron och ingen behöver någonsin planera i förväg exakt vad man ska göra. Underförstått behöver man inte planera i förväg eller utkasta varningar, eftersom alla är flexibla och tänker att ju fler desto roligare. Det är inte konstigt om han i så fall skulle anta att TS är likadan till dess att hon bestämmer något annat. Han kan inte läsa hennes tankar. Och även om TS kan komma på ett par tillfällen när detta har hänt tidigare vet vi inte om hon har uppmärksammat honom på det som ett problem tidigare. Han kanske inte ens har fått en chans att förbättra sig. Och ändå menar du att han är en dålig pojkvän. 

    Visst har även pojkvännen en skyldighet att börja kommunicera med TS om hur det ska gå till när de tillbringar tid tillsammans och försöka sätta ord på sina egna föreställningar om spontanitet kontra planering, etc. Men det ansvaret delar han med TS, så båda har gjort lika fel i det avseendet om de inte har pratat om det.

    Men som du att förorda tankeläsning är att förutsätta att andra människor har exakt samma syn på världen som en själv, och det stämmer inte för någon enda människa. Jag gissar att du har missat att göra saker som din sambo kanske tycker är självklara. T.ex. att byta däck på bilen, ta ut luften ur kompressorn efter att den har använts eller att lägga elsladden på rätt plats. Vi är olika och vi måste använda kommunikation för att kunna jämka våra olika åsikter om hur saker ska göras.

    Självklart ska pojkvännen lära sig berätta innan om vilka planer han har för helgen. Men då måste TS lära sig att hon inte ska hota med separation om han gör det. Det är lätt att dra sig för att berätta sådana saker om ens partner ofta ställer till scener när man gör det.

    I grunden kan det här handla om att TS har en dålig självkänsla och att hon därför kräver bekräftelse från sin partner på orimliga sätt. Hon förlägger kanske sin egen dåliga självkänsla på honom, och tycker att det är han som gör fel trots att felet ligger hos henne själv. Det är därför väldigt viktigt att noga väga hennes krav på sin pojkvän. Är det rimligt att kräva att pojkvännen måste avstå från att hjälpa nära och kära vid sporadiska tillfällen. Svaret är nej.

    Han är bara en människa och även om han älskar sin partner så behöver han ibland hjälpa andra, åka till sjukhuset om han är sjuk, duscha om han är smutsig, glo på TV om han är trött och hängig, hjälpa sin syster, äta mat om han är hungrig, etc. Det är basala behov som alla människor har och han kan inte vara tillgänglig för hennes önskningar hela tiden. De behöver kompromissa om hur de ska använda tiden genom att kommunicera och avstå från krav på tankeläsning från den andre. 
  • Anonym (GreenEyes)
    jrockyracoon skrev 2020-08-01 10:52:15 följande:
    Det är absolut tillräckligt ofta för att pojkvännen ska behöva göra andra viktiga åtaganden. Det är orimligt att binda upp en människas lediga tid och tvinga personen att tillbringa 2,5 dag i veckan nonstop med sin partner, utan att tillåta denne att göra andra saker.

    Hade de träffats varannan helg, ja, då håller jag med om att TS kunde ställa hårda krav på pojkvännen att prioritera henne i alla lägen och vårda sina övriga relationer på den lediga helgerna istället.

    Sedan så handlar det inte om att pojkvännen inte vill träffa TS, utan om att TS vill ha honom helt för sig själv under dygnets alla timmar när hon är där.

    Det är väl ganska ointressant huruvida det finns personer som är villiga att ge upp sina vänskapsrelationer och sina nära band till sina syskon för sin partners skull. Det är ju uppenbart att pojkvännen vill ha kvar dem och det är förstås inget som varken du eller TS, ska ha synpunkter på. Det är tvärtom en varningsflagga att TS försöker isolera pojkvännen - det är sådant som psykopater/narcissister gör för att försätta sina offer/partners i ett hjälplöst tillstånd.
    Jo, det är intressant vad andra tycker i frågan, eftersom du påstod att 2,5 dagar i veckan är mycket, som om det vore någon sorts allmän sanning. Jag försökte förklara att det inte alls behöver vara det, utan att det är individuellt hur ofta man vill ses i en relation. Givetvis måste man dock vara överens i relationen om hur ofta man ska träffas. Jag har inte sagt något om att TS ska ha rätt att tvinga sin pojkvän till något. Det enda jag hävdar är att det är normalt att ÖNSKA umgås 2,5 dagar per vecka. Det inte alls mycket, som du påstår. Att det finns enskilda individer som inte vill träffa sin partner så ofta, är en annan sak. Då ska de naturligtvis inte behöva göra det.

    Jag har aldrig ens varit i närheten av att påstå att man ska eller måste ge upp sina vänskapsrelationer eller sina nära band till syskon för att man vill träffa sin partner ofta eller inte vill träffa kompisar hela tiden. Inte heller har jag haft synpunkter på huruvida pojkvännen ska ha kvar relationerna till familj och vänner. Det går alldeles utmärkt att ha en nära relation till ett syskon eller en vän utan att träffas ofta. En partnerrelation riskerar däremot att dö ut om man ses alltför sällan.

    Att börja dra in psykopati och narcissism var väl ändå ganska vilt spekulerat? Vi vet alldeles för lite om TS för att börja resonera i termer av personlighetsstörningar. Inte heller finns det tecken till att hon försöker isolera sin pojkvän. Hon verkar lite krävande, ja, och hon vill uppenbarligen ses oftare än pojkvännen. Men att hon försöker isolera honom är en väldigt långsökt slutsats.
  • jrockyracoon
    molly50 skrev 2020-08-01 12:38:19 följande:
    Tack!

    Jag tror inte att menar att han ska tillbringa all sin lediga helgtid på henne.
    Hon var ju t om ok med att han gick på gymmet.
    Men eftersom de bara har möjligheter att ses på helgerna så förstår jag om hon vill träffa honom lite mer än några timmar varje helg.
    Och jag tycker inte att hon ska behöva säga till honom om att han ska berätta om han hr andra planer.
    Det borde vara en självklarhet att han gör på eget bevåg om han verkligen vill träffa TS.
    Fast när Poppy75 skriver just att man inte ska sluta umgås och hjälpa vänner för att man träffat kärleken, svarar TS med att:
    "Men isåfall får vi nog göra slut för det räcker inte för mig att bara ses varannan helg."

    Så även om pojkvännen hade informerat TS i förväg hade hon inte varit nöjd, eftersom hon anser att hon måste få träffa sin pojkvän varje helg. Min slutsats är därför att hon menar att hon behöver träffa pojkvännen varje helg och att han under den tiden inte får träffa några andra, och att lösningen att säga till i förväg inte hjälper för hennes del.
  • korngryn
    jrockyracoon skrev 2020-08-01 13:57:27 följande:

    Det här är en klassisk psykologisk fälla som somliga kvinnor ofta faller i. De antar att deras partner har samma världsbild och syn på tillvaron som de själva, och tycker därför att de borde förstå saker utan att bli tillsagda. Men faktum är att olika personer har olika preferenser och skilda kulturella förhållningssätt kring saker och ting. Ingen kan läsa andras tankar. Därför behöver man kommunicera i en relation. Det är ett riktigt bra tips till dig och andra som tillämpar tankeläsning som krav på sin partner.

    Det finns många scenarior kring hur pojkvännen har tänkt. Ett kan vara att i hans krets, närmaste vänner, familj, etc, så samlas man först och sedan gör man något tillsammans. Exempelvis hjälps åt att flytta eller går och handlar eller whatever. Man njuter av samvaron och ingen behöver någonsin planera i förväg exakt vad man ska göra. Underförstått behöver man inte planera i förväg eller utkasta varningar, eftersom alla är flexibla och tänker att ju fler desto roligare. Det är inte konstigt om han i så fall skulle anta att TS är likadan till dess att hon bestämmer något annat. Han kan inte läsa hennes tankar. Och även om TS kan komma på ett par tillfällen när detta har hänt tidigare vet vi inte om hon har uppmärksammat honom på det som ett problem tidigare. Han kanske inte ens har fått en chans att förbättra sig. Och ändå menar du att han är en dålig pojkvän. 

    Visst har även pojkvännen en skyldighet att börja kommunicera med TS om hur det ska gå till när de tillbringar tid tillsammans och försöka sätta ord på sina egna föreställningar om spontanitet kontra planering, etc. Men det ansvaret delar han med TS, så båda har gjort lika fel i det avseendet om de inte har pratat om det.

    Men som du att förorda tankeläsning är att förutsätta att andra människor har exakt samma syn på världen som en själv, och det stämmer inte för någon enda människa. Jag gissar att du har missat att göra saker som din sambo kanske tycker är självklara. T.ex. att byta däck på bilen, ta ut luften ur kompressorn efter att den har använts eller att lägga elsladden på rätt plats. Vi är olika och vi måste använda kommunikation för att kunna jämka våra olika åsikter om hur saker ska göras.

    Självklart ska pojkvännen lära sig berätta innan om vilka planer han har för helgen. Men då måste TS lära sig att hon inte ska hota med separation om han gör det. Det är lätt att dra sig för att berätta sådana saker om ens partner ofta ställer till scener när man gör det.

    I grunden kan det här handla om att TS har en dålig självkänsla och att hon därför kräver bekräftelse från sin partner på orimliga sätt. Hon förlägger kanske sin egen dåliga självkänsla på honom, och tycker att det är han som gör fel trots att felet ligger hos henne själv. Det är därför väldigt viktigt att noga väga hennes krav på sin pojkvän. Är det rimligt att kräva att pojkvännen måste avstå från att hjälpa nära och kära vid sporadiska tillfällen. Svaret är nej.

    Han är bara en människa och även om han älskar sin partner så behöver han ibland hjälpa andra, åka till sjukhuset om han är sjuk, duscha om han är smutsig, glo på TV om han är trött och hängig, hjälpa sin syster, äta mat om han är hungrig, etc. Det är basala behov som alla människor har och han kan inte vara tillgänglig för hennes önskningar hela tiden. De behöver kompromissa om hur de ska använda tiden genom att kommunicera och avstå från krav på tankeläsning från den andre. 


    Klokt skrivet.

    +1 på den.

    (Förutom det där med däck och kompressorn, konstiga exempel. Vem tusan missar att byta däck på sin bil? Och detta tycks ju handla om två ungdomar, hon bor hemma och han i egen lägenhet - jag tvivlar starkt på att någon av dem äger en kompressor. Förmodligen ingen bil heller.)
  • Anonym (.)

    Jag gjorde slut igår.

    Vi ville olika saker. Han vill umgås mycket med kompisar osv på helgerna och ses när det passar honom men jag vill ses oftare än så. Varje helg är inte ens mycket men nu vill han tydligen börja göra annat mer så då kommer vi ses ännu mindre. Är van vid att man träffar sin partner oftare än så men han vill träffas lite mindre så jag gjorde slut med honom då jag inte kände mig nöjd med förhållandet.

    Nej, jag försöker inte kontrollera eller något. Ser att ni spekulerar i hur jag är som människa men jag är ingen hemsk människa, är bara en som vill träffa min partner ganska ofta och vill trivas i den relation jag lever i. Kände inte riktigt att jag trivdes i denna relation när han håller på såhär. Självklart gör jag då slut. Vill känna mig prioriterad.

    Dessutom har han en del andra problem också, som att han säger väldigt elaka saker när han blir arg. Han har sagt många elaka saker men han har flera gånger sagt att han ska slå mig, vilket han dock aldrig har gjort.

    En gång rusade han mot mig när jag låg i soffan och han såg jättearg ut och han liksom ställde sig över mig så det kändes som att han skulle slå mig för han kom med knytnäven. Han gjorde dock aldrig något och hade väldigt dåligt samvete efteråt.

    Nu när jag gjorde slut så blev han väldigt ledsen och jag misstänker att han kommer att höra av sig till mig senare men jag tror inte att det kommer att funka mellan oss. Så jag gjorde inte slut bara på grund av att han ibland bortprioriterar mig på helgerna.

    Så, nu vet ni. Nu behöver ni inte diskutera här längre.

    Tack för alla bra svar jag fick, förresten och ni som förstod mig!

  • molly50
    jrockyracoon skrev 2020-08-01 14:07:15 följande:
    Fast när Poppy75 skriver just att man inte ska sluta umgås och hjälpa vänner för att man träffat kärleken, svarar TS med att:
    "Men isåfall får vi nog göra slut för det räcker inte för mig att bara ses varannan helg."

    Så även om pojkvännen hade informerat TS i förväg hade hon inte varit nöjd, eftersom hon anser att hon måste få träffa sin pojkvän varje helg. Min slutsats är därför att hon menar att hon behöver träffa pojkvännen varje helg och att han under den tiden inte får träffa några andra, och att lösningen att säga till i förväg inte hjälper för hennes del.
    Alla är vi olika. En del vill träffas ofta,andra inte.
    TS kanske är en sådan som vill träffa sin pojkvän ofta och spendera så mycket tid som möjligt med honom när de har möjlighet att ses.
    Inget konstigt med det.
    Pojkvännen kanske inte har samma behov. Inte heller konstigt.
    Och om TS då känner att de är för olika varandra i det avseendet så är det kanske inte heller så konstigt om hon funderar på att göra slut.

    Det sista stycket är bara spekulationer. Det kan man inte dra några slutsatser av.
    Inte förrän TS uppdaterat oss mer.
  • jrockyracoon
    Anonym (GreenEyes) skrev 2020-08-01 14:06:38 följande:
    Jo, det är intressant vad andra tycker i frågan, eftersom du påstod att 2,5 dagar i veckan är mycket, som om det vore någon sorts allmän sanning. Jag försökte förklara att det inte alls behöver vara det, utan att det är individuellt hur ofta man vill ses i en relation. Givetvis måste man dock vara överens i relationen om hur ofta man ska träffas. Jag har inte sagt något om att TS ska ha rätt att tvinga sin pojkvän till något. Det enda jag hävdar är att det är normalt att ÖNSKA umgås 2,5 dagar per vecka. Det inte alls mycket, som du påstår. Att det finns enskilda individer som inte vill träffa sin partner så ofta, är en annan sak. Då ska de naturligtvis inte behöva göra det.

    Jag har aldrig ens varit i närheten av att påstå att man ska eller måste ge upp sina vänskapsrelationer eller sina nära band till syskon för att man vill träffa sin partner ofta eller inte vill träffa kompisar hela tiden. Inte heller har jag haft synpunkter på huruvida pojkvännen ska ha kvar relationerna till familj och vänner. Det går alldeles utmärkt att ha en nära relation till ett syskon eller en vän utan att träffas ofta. En partnerrelation riskerar däremot att dö ut om man ses alltför sällan.

    Att börja dra in psykopati och narcissism var väl ändå ganska vilt spekulerat? Vi vet alldeles för lite om TS för att börja resonera i termer av personlighetsstörningar. Inte heller finns det tecken till att hon försöker isolera sin pojkvän. Hon verkar lite krävande, ja, och hon vill uppenbarligen ses oftare än pojkvännen. Men att hon försöker isolera honom är en väldigt långsökt slutsats.
    Och jag förtydligade att det är mycket att "träffas" 2,5 dagar i veckan utifrån TS definition av att träffas, d.v.s. att inte tillåta pojkvännen att umgås med andra än henne dessa 3120 timmar om året.

    Om ens syskon eller vän behöver ens hjälp, är det rimligt att man ställer upp, åtminstone några enstaka gånger. Annars blir det svårt att bibehålla sina vänskapsrelationer. Det är därför fullt rimligt i mina ögon att pojkvännen åker iväg och hjälper sin syster med flytten några timmar.

    Du har rätt i att en partnerrelation kan dö ut om man inte träffas. Det finns dock inga uppgifter på att pojkvännen inte vill träffa TS. Det är inte alls det denna tråd handlar om.

    Jag har sett trådar där man har dragit psykopatkortet där man haft betydligt mindre underlag än vad som finns i den här tråden. Men till skillnad från de inläggen hävdar jag inte bestämt att det är så, utan tar enbart upp det som en möjlighet. Faktum är att man behöver ha en viss förståelse för att nära relationer med vänner och syskon är en viktig del av ens partners liv. Även om TS är en vanlig, snäll Svensson är det lite obehagligt att kräva exklusivitet på det sätt som hon gör.
Svar på tråden Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.