Sur på min pojkvän. Han förstår mig inte.

Jag och min pojkvän ses bara på helger, på grund av distansen och jobb/studier vilket gör att jag vill prioritera vår tid tillsammans när vi väl ses. Jag åker till honom på fredag och åker hem söndag på kvällen. Oftast är det jag som åker till honom för att han har bättre boendesituation än mig.

Förra helgen så skulle vi ses, som vanligt, så efter jobbet på fredag åkte jag till honom och längtade efter honom. När jag kommer dit så umgås vi ett tag, sedan säger han att han har lovat sin vän att han ska hjälpa honom att bygga på sitt hus (han håller på att renovera osv). Jag säger ?Okej men hur länge tar det då?? Han säger max två timmar. Jag tycker inte att det låter så farligt, så visst. Han åker iväg och jag väntar hemma hos honom på kvällen. Efter ett tag skriver han att det kommer att ta någon timme till och det slutar med att han är där i lite över fyra timmar totalt. Spendera alltså fredagskvällen ensam och när han kom hem var det i princip bara att gå och lägga sig. Hade ju jobbat så orkade inte vara uppe så länge heller.

Blev lite sur på honom men jag släppte det och tänkte att vi har ju hela lördagen tillsammans och typ halva söndagen. Lördagen börjar bra. På dagen går han och tränar, men sedan visar det sig att han ska hjälpa sin syster att flytta. Jag blir lite less när han säger detta och jag säger då till honom att om jag visste att det skulle bli såhär så hade jag inte kommit. Han säger att han fattar det men att han vill hjälpa till. Han lovar mig att inte vara borta så länge men än en gång slutar det med att han är där i flera timmar. Fick äta middag ensam och sitta själv i hans lägenhet och glo på tv, vilket inte var jätteroligt...

Söndagen åkte jag hem på kvällen och jag var väldigt upprörd efter detta. Jag sa till honom att jag tycker att hans beteende är respektlöst och att det är väldigt elakt av honom att låta mig sitta ensam i hans lägenhet medan han gör annat halva helgen. Sa till honom att för mig är det viktigt att vi prioriterar varandra när vi väl ses, eftersom att vi bara ses på helgerna. Han blev sur när jag sa det här och han tolkade det som att jag inte tycker att han ska hjälpa andra när de behöver hjälp.

Vi tjafsar inte längre men det är fortfarande en sur stämning. Jag ska dit imorgon så jag hoppas verkligen inte att han gör om samma sak då. Han har lovat att han inte ska åka iväg någonstans nu när jag kommer, men jag känner mig fortfarande sur för jag har inte ens fått en ursäkt och han förstår mig verkligen inte i det här.

Vad tycker ni? Är det jag som är helt ute och cyklar eller gjorde han faktiskt fel? Det är väl inte konstigt att jag blev upprörd?