• Anonym (M)

    Jag hatar barnvecka

    Jag och min dotter är halvt inflyttade till min pojkvän och hans tre barn vv. Vi är här nästan jämt och tanken är att vi bor här på heltid om några veckor. Jag vill verkligen flytta och min dotter trivs bra här också, och med honom och hans barn. Jag är lite orolig bara eftersom jag redan nu hatar barnveckan och tycker att den sniglar sig fram. Jag har absolut ingenting emot barnen. De är fina och snälla, tar hand om min dotter på ett bra sätt etc. Men ljudvolymen ibland är hemsk, de vaknar tidigt på morgonen, och det blir så fruktansvärt stökigt. När det bara är min dotter behövs det städas en gång i veckan, när alla är här städar och plockar och diskar jag hela tiden känns det som. Har inte tid till något annat nästan.

    dessutom ställs alla rutiner på ända till förmån för deras rutiner, och deras matvanor. Det är jag och min dotter som får anpassa oss eftersom vi flyttar in till dem och de är flera. Det funkar inte riktigt alltid. Gällande kvällsrutinerna så har jag och min dotter vanligtvis en bra rutin, som gör att hon kan varva ner innan sovdags och vet vad som komma skall. Middag-ev leka lite-städa undan-titta på tv och efter det tandborstning etc. Och fast läggningstid. Här har de inga såna rutiner, utan kan leka med hög ljudvolym ända till nattning. Det funkar inte för min dotter. Hon blir upptrissad och tar tid på sig att varva ner, dessutom blir tandborstning etc skrikigt och gapigt och jag behöver skälla på henne vilket jag inte tycker om och inte behöver göra annars. Barnveckan brukar hon somna vid 22 och då måste jag ligga hos henne för att inte hon ska springa in till någon och ingen annan in till henne. I vanliga fall så kan jag lämna henne vid 20. Så jag förlorar mycket kväll och egentid, vilket jag behöver extra av den veckan pga stressen. Städat blir det inte heller, eftersom inga såna rutiner finns här, så oftast ligger det kläder, skor, leksaker etc överallt att snubbla på, min dotter förlorar också den rutinen vi fått in kring det.

    Gällande matrutiner så är det oftast hans barns vilja som får gälla, korv, köttbullar, pizza och pannkakor hela veckan. Min mage klarar inte riktigt av det så uppe på det andra är jag ofta illamående hela den veckan. Min pojkvän tycker inte om att jag lagar något separat till mig om det inte funkar för mig. Han tycker att alla ska äta samma. De äter också lunch som huvudmål, och hoppar ibland över middag. Det är inte jag och min dotter vana vid, utan vi brukar göra motsatsen. Samma här så klarar inte min mage riktigt av det, dvs tung mat till lunch, och både jag och min dotter blir hungriga på kvällen utan riktig middag.

    Jag skulle önska att vi skulle diskutera de här sakerna innan. Men ofta är det så att han bestämmer något som passar utifrån hans barn, och jag kommer sen med min åsikt. Han hävdar då att jag inte kan anpassa mig och att barnens vilja ska gälla, förmodligen då hans barn eftersom han aldrig frågar vad som passar mitt barn.

    Uppe på detta så är han oftare sur och stressad och ger mindre närhet och ömhet under barnveckan. Vi har kyssts ordentligt en gång den här veckan och det är viktigt för mig. Ytterligare ett minus alltså.

    Det som är plus är att min dotter tycker att det är roligt att leka med hans barn, de tar fin hand om henne, jag blir glad av att se dem tillsammans, och som sagt tycker jag om hans barn och att umgås med dem. De är inte problemet, han är.

    Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag pratar med honom men allt blir liksom två timmars diskussion. Att jag t.ex tyckte det inte passade så bra med grillat till lunch och ingen middag, utan att det skulle vara bättre med lätt lunch och tidig grillmiddag. Jag försökte underlätta genom att säga att jag sparar grillmat till mig och min dotter till senare, men då var jag krånglig och oanpassningsbar. Enklaste vore ju bara att suck it up känner jag och köra deras rutiner, mat etc. Så slipper man sura miner och diskussioner. Men det känns ju inte så kul för mig och min dotter att behöva ha det så varannan vecka när vi sedan innan har bra rutiner etc som förebygger onödig stress och illamående.

  • Svar på tråden Jag hatar barnvecka
  • Anonym (M)
    Anonym (Trygg) skrev 2020-07-31 15:24:49 följande:

    Det största problemet är att han inte bryr sig hur du mår i detta med rutiner/maten. Aldrig att jag skulle gå hungrig eller äta något jag inte vill hos en kille! Han får äta vad han vill och när han vill, men inte sätta upp reglerna för mig.


    Jag tror inte att han riktigt förstår. Han behöver inte egentiden, att varva ner på kvällen när alla somnat, tystnad, få tillräckligt med sömn, och han behöver inte äta öht. Han kan gå dagar utan att äta eller sova t.ex. Så han planerar utifrån barnen, sina barn. Mitt barn tycker han kan anpassa sig för han verkar tro att alla barn är likadana.
  • Anonym (M)
    Anonym (Trygg) skrev 2020-07-31 15:58:59 följande:

    Men han är inte döv eller blind? Du har förklarat redan att du behöver annat. Han bryr sig inte. Det räcker.


    Han tycker att jag kan anpassa mig eftersom jag är vuxen. Förstår bara inte varför jag ska äta mat jag inte tycker om eller mår illa av om jag kan laga annat till mig (och ev min dotter). Eller varför inte jag kan få börja natta min dotter tidigare om hon behöver mer tid för att varva ner.
  • Anonym (M)
    Anonym (..) skrev 2020-07-31 16:24:09 följande:

    Är han oförstående eller morarbetar/förbjuder han?

    Oavsett vilket, jag hade INTE sätt mig i den situationen permanent. Bo kvar i ditt egna boende tills du tycker att det fungerar bra att tillbringa tid där.


    Han tycker att det är fel, att man inte gör så. Man äter det som serveras, anpassar sig. Man ska inte laga egen mat även om den mat som hans barn bestämt gör en illamående resten av dagen.
  • Anonym (M)

    Hjälp. Är detta rimligt? Han har bjudit in 3 barn till på övernattning om några veckor utan att tillfråga mig. Totalt kommer det vara 7 barn i huset. Jag blev irriterad över att inte bli tillfrågad ens, att ingen hänsyn tas till mig eller min dotter. Jag sa att det är tröttande med den ljudvolymen, att rutiner blir störda etc. Helt naturligt? Men han får det till att jag är konstig, att barn är barn och att några till fler inte borde påverka mig. Han får det till att jag har problem med hans barn och barn i allmänhet, och att bjuda in barn borde man kunna göra helt utan att fråga resten av familjen.

  • Anonym (M)
    Fjäril kär skrev 2020-08-01 19:56:36 följande:

    Du bor inte där, eller hur?

    Så kan han göra som han vill eftersom du inte kommer att vara där.

    Eller hur?


    Tanken är att jag kommer att bo på heltid här fr.o.m den veckan. Så jo jag kommer att vara där då.
  • Anonym (M)
    Xenia skrev 2020-08-01 19:54:35 följande:

    Har du inte kvar din lägenhet? Du borde stanna där med din dotter.

    Alltså han bjuder in fler barn utan att fråga dig? Men du ska ändå ta hand om dem antar jag.

    Har du redan flyttat till honom och flytta sedan till en vän/släkting den helgen, så får han ensam ta hand om 6 barn.

    "Han får det till ..." Men skit i det, upprepa bara att han måste ok:a sånt med dig. Faller du för hans skuldbeläggande varje gång? Det är bara att svara "ja, om du bryr dig om mig så tar du hänsyn till mig". Säg att du må vara konstig, men vill han leva med dig så får han ta dina konstigheter. 

    Är du konflikträdd? Är det värsta som kan hända att han blir arg/sur på dig och du gör vad som helst för att undvika det? Kan du inte tänka dig att lämna honom vad han än gör?


    Nej han ska ta hand om alla barnen säger han. Han har inga problem med 3 eller 13 barn till. Men oavsett det kommer ju jag och min dotter bli påverkade. Det är oundvikligt eftersom vi är i samma hus. Då borde man åtminstone fråga tycker jag.

    Jag tycker att jag säger ifrån hela tiden om saker men oavsett vad jag säger så får han det till att det är något fel på mig. Jag kan inte anpassa mig t.ex. Jag tycker att flytta från stan till landet, bosätta mig med honom och hans tre barn varannan vecka är en ganska stor anpassning. Vad behöver han göra i jämförelse? Ändra om lite nattningsrutiner med barnen, kanske variera med lite annan mat om de är vans vid, och fråga innan man bjuder hem nån. Men det spelar ingen roll vad jag säger. Det är mig det är fel på oavsett. Jag vet inte om jag kommer orka det här skuldbeläggandet mer.
  • Anonym (M)
    Anonym (ooo) skrev 2020-08-01 20:16:33 följande:

    om man bor ihop så bestämmer man hur det ska fungera, även med sådant som kompisar. 


    Ja jag tycker det också.
  • Anonym (M)
    Tow2Mater skrev 2020-08-01 20:31:49 följande:

    Ponera han frågat dig, vad hade varit ditt svar?


    Jag hade sagt att jag vill fundera på om det funkar just den helgen, om vi har andra planer t.ex. Just den helgen kanske faktiskt inte är så bra eftersom vi då är precis nyinflyttade och förmodligen inte ens kommit i ordning med flyttkartonger överallt etc. Sen hade jag ev gjort planer på att åka bort då.
  • Anonym (M)
    Anonym (Mia) skrev 2020-08-01 20:33:17 följande:

    Du har inte övervägt att fortsätta vara särbos? Låter helt sjukt att du tycker det trots det du skriver är en bra idé att bo ihop. Hur bra allt annat än skulle vara.


    Jo jag överväger det nu. Men förmodligen kommer han inte vilja fortsätta vara tillsammans då.
Svar på tråden Jag hatar barnvecka