Är jag den enda som fortf är singel efter fyra år sedan separation

Nej, det var endast en som var några år yngre än mig, annars har det varit från min ålder och uppåt

Undviker alla 30+ kvinnor yngre killar. Vantrivs du är det tråkigt att vara ensam 

Jag undviker dom inte men oftast har de yngre killarna enligt min egen erfarenhet visat sig verka rätt så oseriösa efter ett tag och rätt så snabbt börjat vilja försöka leda in konversationen på ämnet sex och att de vill vara med en äldre tjej, är ute efter en kk osv. Då har jag lagt ner kontakten direkt.

Jo det blir ju rätt så trist då. Så jag har bestämt mig för att försöka trivas så gott det går, se fördelar istället för nackdelar.

Tack för era svar! Det verkar vara fler än jag med liknande funderingar.

För att svara på en av frågorna- jo jag vill absolut dela mitt liv med någon men det ska vara äkta och jag möter inte ofta någon som känns kunna vara den personen (dock då ger jag ju iofs ingen en chans heller) och tills det känns bra så är jag hellre singel, jag har ju mina barn som min familj vilket jag värderar högst i världen.

För min del var det först och främst en riktigt jobbig separation. Utdragen och det tog lång tid innan jag kände mig hel efter det, så i början när jag dejtade runt och träffade nya hela tiden så handlade det nog mest om att döva smärtan, ha kul Ist för att deppa etc. Det behövdes nog där och då men jag visste varje gång att det var just bara tillfälligt och inget långvarigt. sen avtog det behovet och jag slutade träffa killar, nu har månaderna, åren börjar rulla iväg här och jag inser att jag inte träffat någon på ett bra tag. Jo förutom en man som visade stort intresse i vintras och vi hördes/sågs och det kändes som att det fanns en chans att möjlighet till något men sen visade det sig att han var upptagen vilket han verkligen inte gett sken av. Det har hänt många många ggr att gifta upptagna män visar intresse, vilket ju ger en liten tråkig bild också.

Jag är inte den med största självförtroendet heller och ?raggar upp? någon utan väntar nog hellre in att någon ska komma fram vilket jag vet är rätt icke så bra väg att gå om man vill hitta någon hehe. Någon gång var det en som sa till min vän som jag var ute med att han var intresserad av mig men skulle aldrig våga gå fram till någon på ?min nivå?. Har hört liknande saker tidigare vilket man ju kan ta som en trevlig kommentar men med tanke på att jag inte är den som tar initiativ så kommer det ju alltså inte hända så mkt.

Ibland när det är jobbiga perioder i livet (typ nu) så kan jag komma på mig själv med att till och med tänka att det kanske inte vore så dumt att bli tillsammans med exet igen, pappan till barnen. DET är INTE bra! Då får jag genast ta fram ett minne från nåt svek el liknande för att påminna mig själv om varför det tog slut.

Äh, har precis påbörjat 7e året som singel, 4 år känns som inget för min del

Är heller inte desperat och vägrar ta nån "bara för att ha nån", det ska kännas rätt. Inget konstigt med att tycka så. Jag har mina barn och ingen önskan om fler, så jag har ju inte direkt bråttom liksom. Men visst känner jag mig lite ensam ibland och längtar efter den där gemenskapen som är unik för kärleksrelationer. Kan ju samtidigt känna att chanserna för att träffa nån inte blir bättre med åldern direkt (är 37 år).

Fast du tror inte att man kanske kan vara lite trött på alla oseriösa snubbar som enbart vill ligga (även om man själv varit nöjd så tidigare) efter några år?

Hehe ok ja allt är relativt men jag menar trivs man och inte har någon brådska så är det ju ingen fara. Jag har väninnor som är runt 40 och inte har några barn el partner men skulle vilja det och då är det ju värre men som sagt är det inget man strävar efter så är det ju ingen fara.

Varför känner du att med stigande ålder så minska chanserna till att hitta någon? Det finns ju många singlar av bägge könen även i stigande ålder?

Ja, så är det Menade mest att jag inte har någon biologisk klocka som tickar, så på så sätt har jag ju inte bråttom.

För att man som kvinna med stigande ålder blir mindre attraktiv på köttmarknaden, oavsett ålder på målgruppen, det är den krassa sanningen.

Jag ska tillägga att jag inte har nätdejtat än och börjar se det som en möjlighet men jag har svårt för det här med att lämna ut mig så, visa folket att ?här är jag - singel och sökande? och så ser andra som känner en och också är ute på de sidorna om ni fattar. Gamla fördomar säkert som jag får ta och gräva ner om det ska kunna hända något... skitlöjligt att tänka så inser när jag sätter de tankarna på pränt :-/

Förstår!

Nej inte redan innan 40?! Nu låter du lite väl dyster jag märker inte av att jag är mindre uppseendeväckande än iaf... tror det är känslan över sig själv- vad man utstrålar. Om man mår bra i sig själv och trivs så kan man gott nog attrahera män i samma ålder eller som jag föredrar: några år äldre, oavsett hur gammal man blir.