Feminister?!
Med risk för ett ramaskri ska jag försöka mig på lägga fram en tes som kanske inte faller alla i smaken, men jag tänker även utveckla mitt resonemang.
Jag har länge förbryllats över de som kallar sig feminister. Detta, i många fall men inte uteslutande, hat mot män, det har förbryllat mig länge.
Till att börja med, det går inte komma ifrån att vi människor har ett behov av att bli bekräftade, känna oss attraktiva. Det ligger väldigt stor bekräftelse i att känma sig attraktiv.
Förvisso har vi skapat detta till viss del, men jag är ändå övertygad att vi har en stor del av den typen av bekräftelsebehov naturligt i oss, inte minst som en naturlig del i vår strävan att föra våra gener vidare.
Så, det är ingen vild chansning att påstå att det är viktigt för oss att känna oss attraktiva.
Inte minst bland kvinnor, vilket är den del vi skapat med den ytlighet som fått råda under lång tid.
Följande må framstå som provocerande.
Det finns tre typer av kategorier vad gäller utseende, samma hos män som hos kvinnor.
Kategori 1: De som anses "snygga". De har en typ av utseende och utstrålning som de allra flesta anser vara attraktivt. De är klassiskt snygga.
Kategori 2: Den absoluta motsatsen till kategori 1. De som i de flestas ögon är "ful" och oattraktiv. Inte hos alla, men hos den övervägande majoriteten.
Kategori 3: Övriga 80%, de som inte är vara sig klassiskt snygga eller klassiskt fula. De är i vissas ögon attraktiva och snygga, och i vissas ögon inte alls attraktiva, utan snarare åt det "fula" hållet.
Jag känner lite att de här hardcore-feministerna, de faller påfallande ofta in i kategori 2. Kan det vara så enkelt som att manshatet fötts till följd av en bitterhet, en bitterhet att inte fått känna den där så viktiga bekräftelsen?
Bortse från karriär-feminister som Linnea Claesson och Sara Larsson, de båda faller under kategori 1, men värnar inte mer om kvinnor som grupp än en valfri delfin från Koömårdens djurpark gör, utan de är enbart karriär-feminister. "Follow the money" kallas det även.
Hur som helst, jag är ganska säker på att hatet mot män från feminister, det bottnar inte sällan i en överväldigande bitterhet.
Samma fenomen kan man se i många andra grupper.
Ta de som hatar samhället som exempel. De känner en bitterhet mot samhället. Anser att de blivit svikna av samhället i stort. Det tar sig inte sällan liknande uttryck, alltså olika former av hatiska uttryck.
