Ni som lever på bidrag. Skäms ni?

A-kassa ett tag för att man blivit av med jobbet är en sak, men att planera sitt liv för att leva på bidrag är en annan.

Nu byter jag inriktningen lite, men värst är givetvis de som fuskar med bidrag, de som är skrivna på annan adress än familjen, de som jobbar svart och dessutom tar bidrag (fast de har inkomst), de som myglar med assistansbidrag.

Han med dubbla identiteter som anställlde "sig själv" och därmed fick 750 000 kr i lönebidrag har nog inget samvete.

Varje tillfuskad krona innebär en krona mindre till de som verkligen behöver den, de som är sjuka på riktigt, de gamla, etc.

A-kassa är en försäkring som medlemmar betalt in, inte ett bidrag.
Åh nej jag skulle inte skämmas för att leva på bidrag eftersom vi har ett arbetsklimat och en värld som inte är anpassad för alla. Medborgarlön är det enda rätta så att alla kan bidra efter förmåga och få äga sina liv och sin frihet.

Nej att fuska till sig bidrag är absolut inte rätt. Men man borde börja med våra politiker som hela tiden tar vilka friheter de vill med våra skattepengar. Samtidigt som många som borde ha rätt till hjälp blir utan. Men det är väl enklare att sparka på de som redan ligger tyvärr.

Mjo men vad är valet... Brukar inte diskutera min inkomst. Däremot hade jag inte brytt mig om det vore a-kassa. Jag har försörjningsstöd.

Jag tycker inte att ta emot bidrag är nåt att skämmas för. Dom finns ju liksom av en anledning och får man dem av någon anledning är det troligtvis för att man behöver dem för att kunna leva. Att en del av skatten går till bidrag tycker jag inte är "värre" än att skatt går till skola eller vård. Det är väl jättebra att bo i ett land där det finns möjlighet att få finansiell hjälp om det behövs så att ens livssituation kan bli lite bättre.

Så är det! Om man kämpar för att passa in i systemet men ändå inte lyckas så spottar systemet på en. Inte så konstigt att vissa säger "fuck it jag skiter i allt."

Ja, jag skäms lite, fast det är orimligt egentligen att jag gör det. Jag är sjukskriven och är nekad ersättning efter 180 dagar pga försäkringskassan, fem olika läkare anser att jag bör vara sjukskriven, min arbetsgivare med. Därav har jag fått överklaga till förvaltningsrätten och under tiden får jag försörjningsstöd, som inte räcker till alla mina utgifter tyvärr, så jag lär även bli skuldsatt av den här sjukdomen, dvs inte mycket jag i nuläget hade kunnat göra åt saken.

Du får gärna utveckla hur du menar att våra folkvalda, vars uppgift är att besluta om skattepengarnas användande, tar sig friheter? Att det finns de som.myglar vet jag ju men du verkar ju syfta på att de använder pengarna i enlighet med sina uppdrag, men där du inte håller med om prioriteringarna. Det är liksom så det funkar i en demokrati, man väljer en medelväg som gynnar det stora flertalet (väljarna) men som såklart inte faller alla på läppen.

Du är säkert medveten om att politiker hela tiden använder skattepengar för sin egen vinning. De är nutidens adel som har rättigheter ingen annan har. När det inte gäller ens egna pengar så är man inte så noga med hur man spenderar dem alltid. Rekommenderar denna dokumentär.

Vem bestämmer vad innebär ? efter förmåga? ? Du?

Vem betalar in skatt om alla / de flesta skulle välja att få medborgarlön och njuta sin frihet?

Varför skulle en mindre antal folk vilja jobba ihjäl sig för att kunna betala dig medborgarlön ?

Jag tror att de flesta som är för medborgarlön håller med om att det ändå ska löna sig att jobba. Jag som går på a-kassa vill ju hellre jobba heltid än ha det så här. Eftersom jag skulle få dubbelt så mycket än vad jag får nu. Sen mår de flesta bättre psykiskt av att arbeta. Det finns ju en anledning varför arbetslöshet och depression går hand i hand. Att spä på det med ännu mer skuld och skam från samhällets sida gör att depressionerna ökar, och gör det ännu svårare för den arbetslöse att komma ut i arbete. Sen finns det säkert Kronblom typer som inte blir deprimerade av att vara arbetslösa. Men är övertygad om att de är en minoritet.

Jag hade bidrag en period. Har autism och grov ångest. Blev behandlad mkt dåligt av ekonomiskt bistånd, Värsta tiden av mitt liv. Man ska inte skämmas så länge man gör sitt bästa för att bli självförsörjande. Punkt. 

Nej.

Vi levde på bidrag när jag var under 18 år pga sjuk mamma (lite från försäkringskassan och resten från socialen) och ja, jag skämdes SOM FAN hela mitt liv fram tills att jag blev vuxen och kunde jobba. Vidrig känsla man fick gå runt och bära på, vidriga blickar som tonåring när man fick förklara efter synundersökning att socialen betalar t.ex. Allting var så himla förnedrande. Min syster fick t.ex pantflaskor kastade på sig i skolan med hånande skratt.

Så ja, jag skämdes. Men tycker absolut inte man ska skämmas utan de som faktiskt ska skämmas är de som ser ned på andra pga ekonomi.

Nej jag skäms inte för att jag får bidrag. Jag kan skämmas ibland för att jag inte har råd med saker som andra finner självklara. Jag vill jättegärna hänga med mina vänner på saker men det är svårt när jag måste vända på kronorna. Det är också jobbigt att se min ekonomi krympa i värde år efter år. Jag har mindre och mindre råd med ens det nödvändiga.

Jag tycker också att det är fånigt att jag betalar skatt som jag genast får tillbaka i form av bostadstillägg. Jag betalar 200 kr mer i skatt än jag får i bostadstilägg. Det känns jättefånigt.

Precis! Jag har också autism, och jag märker då inte av mycket intresse från samhällets sida att hjälpa oss att komma ut i arbete. Man känner till problemet att vi ned autism är de som har svårast att komma ut i arbetslivet, och att man ska satsa på att hjälpa oss. Men det stannar bara vid snack. Så inte så konstigt att man blir bitter.

Ja, redan beskattad inkomst borde inte beskattas ytterligare.

De som har sjukpenning betalar tex mer skatt än arbetstagare gör, trots att de redan har e liten inkomst. Själv återbetalar jag för mycket utbetalt bostadsbidrag (för att jag inte kände till att min äldsta son själv måste ansöka om det när han fyllde 18, och den informationen skickades heller aldrig till oss). detta gör jag samtidigt som jag får bostadsbidrag, samt får försörjningsstöd. Så egentligen är det bara omfördelning av pengar från stat till kommun till stat. helt onödigt. 

jo, det är jättehemskt att det ska behöva vara så.
De skulle hjälpa mig komma till ett speciellt ställe för att jag skulle få hjälp ut i arbete. Arbetsförmedlingens psykolog gav dom detta uppdrag och sa att Jag inte klarade att komma ut i arbete själv. Men det hände aldrig något. Trots påtrykningar. 

Tillslut mejlade jag själv denna enhet och fick komma dit. Hade jag inte gjort det så hade jag fortfarande levt på bidrag idag.