jrockyracoon skrev 2020-08-12 15:33:53 följande:
Relationer är viktiga för nästan alla, och det innebär förstås ett lidande när man saknar bra och givande relationer i sitt liv. Om man inte har en nära kärleksrelation med en partner, så vill nog de flesta åtminstone ha vänskapsrelationer som kan väga upp.
Men orsaken till att man inte har några kärleksrelationer behöver inte vara att man inte är omtyckt som person eller värd att älska. Det är ett väldigt stort gap mellan att sakna relationer och att vara illa omtyckt.
I ditt fall TS verkar du inte känna dig älskad av dina föräldrar och din familj. Föräldrar som saknar förmågan att älska sina barn och sviker och utnyttjar dem har antagligen egna stora problem. Det är ju inte barnens fel, i detta fall ditt fel att dina föräldrar saknar den förmågan.
Sedan skriver du att du har lite problem med det sociala och det är ju ett vanligt problem. Jag har varit ensam under en period i mitt liv, och det berodde på mina svårigheter att knyta sociala kontakter men det hade inte något att göra med att jag inte kunde bli älskad eller var illa omtyckt av andra. Tvärtom har jag fått veta i efterhand att det fanns personer som var intresserade av mig, men det var något jag själv inte såg.
Jag tänker att du behöver jobba med dina tankar och bli bättre på att peppa dig själv och sedan börja jobba mot att träna dig på det sociala. Du säger t.ex. att du har svårt att behålla vänner, och då tänker jag att det är kanske där du behöver bli mer organiserad och faktiskt själv ta fler initiativ till kontakt innan vänskapen ebbar bort.
Det där uttrycket: "Utan kärlek är inte livet värt att leva", uttalas nog nästan alltid av människor som har kärlek i sina liv. Det finns ju människor som är inspärrade i trånga utrymmen eller som är väldigt handikappade som har betydligt mindre krav på livet. För de kanske det är själva upplevelsen av livet, sinnena, frihet eller att man kan lyfta sin egen arm som en fantastisk gåva som gör livet underbart.
Det klart att det är jobbigt att inte ha några bestående relationer, men fördelen med att leva vidare är att detta kan ändras. Men det ändras antagligen inte av sig själv, utan den enda som kan se till att det händer det är du själv. Frågan är alltså inte om livet är värt att leva utan relationer utan om du vill leva ett liv utan relationer och därigenom undvika förändring eller om du vill se till att skaffa de relationer du behöver för att kunna må bra och få den där viktiga kramen närhelst du önskar.
Nej det är lite så att jag känner att ingen tycker om mig, särskilt mina föräldrar. Min mamma får gärna dö för mig, skulle dricka champagne på begravningen.
Jag har alltid haft problem med det sociala, även fast jag ändå haft vänner i grundskola och gymnasium. Sedan gick jag på en del hemmafester fram tills 23-24 kanske. Sedan efter det ganska så dött, men träffat tillfälliga kompisar såklart. Men tycker folk är ganska tråkiga och inte vill hitta på saker.
Jag flyttade ändå till en ny lägenhet för ett år sedan och inte EN ENDA MÄNNISKA har hälsat på mig och kollat. INGEN. Medans mina föräldrar och så hälsar på mina systrar och deras nya lägenheter. Jag hatar dom.
Jag kommer inte ihåg när jag var på en restaurang och tog en öl med någon senast, att bara göra det skulle kännas bra.
Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha ett jobb där jag reser runt mycket så att jag slipper vara hemma så mycket.