Vuxna mellanbarn- känner ni er utanför och/eller diskriminerade av föräldrarna på något sätt?

Jag startar ju såklart tråden för att jag känner mig behandlad annorlunda. Äldre syskonet har rätt i allt tydligen, särskilt enligt pappa. Yngre syskonet är det synd om, föräldrarna erbjuder att betala saker för att hen prioriterat bort det av ekonomiska skäl. Även äldre syskonet daltar med det yngre.

Jag däremot är det aldrig någon som frågat om jag behöver ekonomisk hjälp, hur jag mådde när det var kris i livet, jag blir ofta avbruten mitt i meningar för att något annat är intressantare, inte ens en inflyttningspresent fick jag när jag köpte min första bostad. Släkten frågar mer sällan om mitt liv än syskonens.

Känner mig väl inte oälskad, men till skillnad från syskonen är jag inte speciell på något sätt. Att jag har enormt mycket ansvar på mitt jobb (som dessutom är säkerhetsklassat) och superfina referenser och kan välja och vraka arbetsgivare, det är inget som nånsin har uppmärksammats. När mina partners varit kassa är det tydligen jag som är svår att leva med, men syskonens partners är dumma om det är en konflikt mellan de paren.

Någon som känner igen sig? Jag har läst om detta fenomen så jag anar att det inte bara är inbillning.